ÖFVERSIGT AF FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS FÖRHANDLINGAR. XXVIII. 1885— 1886. ÖFVERSIGT AF FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS FÖRHANDLINGAR. XXVIII. 1885—1886. HELSINGFORS, J. SIMELIHII ARFVINGARS TRYCKERI. 1886. TOleAavaÖ få KF nnlatla lina ÅTER ulna? hiv ngt rortryt (LLA SR KIT TELE A ( 3 AVATaTar IZ-ATAARAATA Al MM | Er € Å ÄR Sr RN. 3 La j a. NR =" EN 0 ; & ; 2 " ohh 3 + willandagålnt / | Ca Fe labat rapar i d TT fyror ks ” 324040 ke H ost + | i KAN TVAEA Mkr IVAN H NE at fe | ATI Y Ty ter TIS så Innehall. Öfversigt af förhandlingarne vid Vetenskaps-Societetens sammanträden: Den 28 September 1885: 26 Oktober 23 November 21 December 18 Januari 1886 - ” 23 ” ” men eFebruari GLO CMArS 12 April 20 SR SL Maj Vetenskapliga meddelanden: Om dagen för Kristi födelse, af S. G. Hlmgren - Ueber Orthoxylenylehlorid und Versuche zur Darstellung des Phtal- aldehyds, von £dw. Hjelt - Om himlahvalfvets skenbara afplattning, af vå Darker Några iakttagelser om lika sammansatta organiska syre- pen ar velföreningars kokpunkter, af O. Aschan - Ueber Saccharomyces glutinis (Fresen.) Cohn, af Fr. Bjving Ueber die Einwirkung von Äther und Chloroform auf die Pflanzen, af Fr. Elfving AE NAD Till kännedomen om sensibla nerver och ryg sgmär Så Per rater, af K. Hällstén Ett kompressorium för Säk Nöpiakt gndåmål; af K. Hällsten Om framställning af kristalliseradt magnesium hydrat (konstgjord brucit) och kristalliseradt södmipuhydrat at Au g: i Schultén - : : : Notiz täber ein fär die ERA ST Rn in Hölsäg fors projectirtes Normalbarometer, von A. F. Swndell Om norrskenet den 1 April 1886, af A. F. Swuwndell Mindre meddelanden från universitetets kemiska laboratorium, 1—3, af Hdv. Hjelt - II Societetens bibliotek hade under nyss tilländagångna fe- rietid riktats med inalles 283 volymer eller häften, förärade af nedannämnde samfund och personer: Bestyrelsen för Åbo stads historiska museum, Vetenskapsakademierna i Amsterdam, Berlin, Budapest, Mänchen, Paris, S:t Petersburg, Stockolm och Turin, Gelehrte estnische Gesellschaft och Universitetet i Dorpat, Comité géologique och Ryska geografiska sällskapet i S:t Petersburg, Société Impériale des Naturalistes och Société Mathématique i Moskwa, Naturvännernas sällskap i Kiew, Fy- sikaliska Observatorium i Tiflis, Vetenskaps-Societeten i Up- sala, Kongl. Vitterhets, Historie och Antiqvitets Akademien i Stockholm, Universitetet i Lund, Norska Gradmätningskommis- sionen, Videnskabs-Selskabet och prof. J. Lieblein i Kristiania, K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn, Deutsche Seewarte i Hamburg, Medicinisch-Naturwissenschaftliche Ge- sellschaft i Jena, K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften och Färstlich-Jablonowskische Gesellschaft i Leipzig, Oberlau- sitzische Gesellschaft der Wissenschaften i Görlitz, Alterthums- verein 1 Freiberg, Naturhistorischer Verein i Bonn, K. K. Geo- logische Reichsanstalt, K. K. Zoologisch-botanische Gesellschaft, K. K. Geographische Gesellschaft och K. K. Centralanstalt fär Meteorologie und Erdmagnetismus i Wien, Naturwissenschaft- licher Verein 1 Bremen, Naturwissenschaftlicher Verein i Osna- bräck, Astronomische Gesellschaft i Leipzig, Société Archéo- logique i Agram, Naturforschende Gesellschaft 1 Halle, Verein fär Naturkunde i Offenbach, Statistiska Byrån 1 Budapest, Säll- skapet , Natura artis magistra" i Amsterdam, Société Hollan- daise des Sciences i Harlem, Société Malacologique de Belgique 1 Brässel, Société géologique de Belgique och Société Royale des Sciences i Liége, Société Mathématique de France i Paris, R. Accademia dei Lincei i Rom, Scuola Normale Superiore i Pisa, Circolo Matematico i Palermo, Royal Astronomical So- ciety, Zoological Society och Meteorological Office i London, Royal Society i Dublin, Smithsonian Institution, Naval Obser- vatory, Geological Survey och Krigsdepartementet i Washing- ton, New-York Academy of BSciences, Academy of Natural Sciences 1 Philadelphia, Wisconsin Academy of Sciences, Arts dne Jen ds ne men > te IIT and Letters i Madison, Boston Society of Natural History, Mu- seum of Comparative Zoology i Cambridge, Professor Elias Loomis i New-Haven, Johns Hopkins University 1 Baltimore, Connecticut Academy of Arts and Sciences i New-Haven, Ame- rican Academy of Arts and Sciences i Boston, Academia Na- cional de Ciencias i Cördoba, Royal Society of New South Wa- les och Linnean Society i Sidney, Royal Society of Victoria i Melbourne, Colonial Museum of New Zealand i Wellington samt ÅAsiatic Society of Bengal i Calcutta. Den 26 Oktober. Hr LEMSTRÖM redogjorde för bearbetningen af det ge- nom finska polarexpeditionen insamlade observationsmaterialet samt framlade ett kostnadsförslag för dess redigering och tryck- ning. Innan åtgärd till utverkande af härtill erforderligt ytter- ligare statsanslag skulle vidtagas, beslöt Societeten, på till- styrkan af meteorologiska utskottet, bemyndiga sagde utskott att hembjuda expeditionens öfverblifna instrumenter åt univer- sitetet till inlösen. Hr LaAGUS meddelade några upplysningar om den för- falskning af ryskt mynt, som bedrefs 1 Sverige under 1788 års krig och hvari äfven en finne, Grefve Munck, var inblandad, samt förevisade ett förfalskadt kopparmynt från sagde år. En närmare redogörelse härom utlofvades för Öfversigten. Hr O. HJELT redogjorde för de arkeologiska fynd, som nyligen blifvit gjorda i närheten af Szegedin och hvilka finnas beskrifna och afbildade i professor J. VON LENHOSSÉKS ar- bete: ,Ausgrabungen zu Szeged-Öthalom in Ungarn, Budapest 1884", hvilket arbete synes erbjuda oss ett särskildt intresse genom den jemförelse deri göres mellan fornungerska och fin- ska kranier. På tillstyrkan af historisk-filologiska sektionen godkän- des d:r W. SÖDERHJELMS afhandling , Petrarca in der deut- schen Dichtung'" till införande i Acta. På framställning af hr Wiik godkändes jemväl till infö- IV rande i Acta en afhandling af professor E. HJELT: Ueber Ortho- xylenchlorid und Versuche zur Darstellung des Phtalaldehyds. Anmäldes och remitterades till vederbörande sektioners granskning följande arbeten, hvilka resp. författare önskade få offentliggjorda i Societetens Acta: Ueber die HElektricitätsleitung bei Gasen, von d:r TH. HOMEN; Senecas Character und politiscehe Thätigkeit aus seinen Schriften beleuchtet, samt Ueber die sogenannte Bov2evoi in Mordprocessen, de båda sistnämnda af docenten I. A. HEIKEL. Till införande i Öfversigten godkändes en af d:r O. ASCHAN inlemnad uppsats: Några iakttagelser om lika sammansatta or- ganiska syre- och svafvelföreningars kokpunkter. Hr SUNDELL förevisade en af honom konstruerad rese- barometer, hvaröfver en beskrifning skulle ingå i Acta under titel: ,Transportables Barometer', samt meddelade för Öfver- sigten en uppsats af professor Å. DONNER: om himlahvalfvets skenbara afplattning. Hr NORDENSKIÖLD förevisade prof på synoptiska väder- lekskartor, tryckta härstädes med de för ändamålet anskaffade typerna af Rungs patent. Hr MOBERG anmälde om behofvet af tvenne nya bokhyl- lor för Societetens bibliotek och biföll Societeten till deras an- skaffande. Societetens bibliotek hade efter senaste sammanträde rik- tats 'med inalles 76 volymer, förärade af nedannämnda sam- fund: Vetenskaps-Akademierna 1 Berlin, Mänchen och Paris, Statistiska Byrån härstädes, Kejs. Ryska Geografiska BSällska- pet i S:t Petersburg, Observatorium i Pulkowa, Société Imp. des Naturalistes och Landtwirtschaftliche Academie i Moskwa, Norska Nordhavs-Expeditionen 1876—1878 1 Kristiania, Astro- fysikaliska Observatorium i Potsdam, Astronomische Gesell- schaft i Leipzig, Zoologisch-botanische Gesellschaft i Wien, Verein der Ärtzte in Steiermark i Graz, Gewerbeschule i Bi- stritz, Forstakademien i Eberswalde, Fondation de P. Teyler van der Hulst och Teylers Godgeleerd Genootschap i Harlem, Vv Ecole Polytechnique i Paris, Société des Sciences i Nancy, So- ciété Nationale des Sciences naturelles i Cherbourg, Académie des Sciences, belles-lettres et arts och Musée Guimet i Lyon, Académie des Sciences et belles-lettres i Montpellier, R. Acca- demia dei Lincei i Rom, Royal Society i London, Smithsonian Institution, Krigsdepartementet och Geological Survey i Wa- shington, Essex Institut i Salem, American Academy of Arts and Sciences i Boston, Johns Hopkins University i Baltimore samt Academy of Sciences i New-York. Den 23 November. På sekreterarens framställning godkändes till införande i Öfversigten en af professoren E. R. NEOoVIUS inlemnad upp- sats: , Einige Bemerkungen tuber die Darstellung von Punkten deren beide Cartesische Coordinaten imaginär sind". Till ledamöter 1 Finska Vetenskaps-Societeten invaldes på grund af förslag, hvaröfver vederbörande sektioner afgifvit utlåtande, professorerne KONRAD GABRIEL HÄLLSTÉN 1 natu- ralhistoriska och EDVARD IMMANUEL HJELT i matematisk- fysiska sektionen. Till Societetens bibliotek hade föräringar af skrifter ingått från Vetenskaps-Akademierna i S.t Petersburg, Paris, Mänchen och Budapest, Statistiska Byrån och Sällskapet pro fauna et flora fennica härstädes, Comité géologique och K. Ryska Geografi- ska Sällskapet i S:t Petersburg, Fysikaliska Observatorium i Tiflis, Universitetet i Upsala, Kön. Öffentliche Bibliothek i Dresden, K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften i Leip- zig, Historischer Verein fär Steiermark i Graz, Naturwissen- schaftlicher Verein i Regensburg, Sällskapet Pollichia i Därk- heim, Société de géographie i Paris, R. Accademia dei Lincei i Rom, Royal Astronomical Society och Meteorological Office samt Zoological Society i London, Académie d”Hippone i Bone, American Philosophical Society 1 Philadelphia, Johns Hopkins University 1 Baltimore, Academia Nacional de Ciencias i Cör- doba samt Royal Society of Victoria. VI Den 21 December. I bref af den 3 nästvikne November hade Canadian In- stilute i Toronto anhållit att få inträda i skriftbyte med Socie- teten, hvartill bifölls. Bestyrelsen för Elisabeth Thompson Science Fund i Boston meddelade i cirkulär af den 2 November, att från denna fond, som är afsedd för befordrande af vetenskaplig forskning i vid- sträcktaste mening och nu uppgår till 25,000 dollars, en för- sta utdelning kommer att ega rum i Januari 1886. I bref af den 17 dennes meddelade Direktionen för Fin- lands Bank, att jemlikt Ständernas vid senaste landtdag för- ordnande 10,000 mark af vinstmedlen i Längmanska testa- mentsfonden litt. B ställts till Vetenskaps-Societetens förfogande såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för tryckning af finska polarexpeditionens arbeten, och beslöts att hos Bankdi- rektionen reqvirera sagde bidrag. På tilistyrkan af historisk-filologiska sektionen godkän- des till införande 1 Acta docenten I. A. HEIKELS härförinnan anmälda och till sektionens granskning öfverlemnade tvenne afhandlingar: , Senecas Character und politisehe Thätigkeit aus seinen Schriften beleuchtet", och ,, Ueber die sogenannte Bot- 2ev0w in Mordprocessen". Hr Ahlqvist meddelade till införande i Bidragen en upp- sats af folkskoleinspektorn AXEL BERNER om ,ett Kalevala ord". Hr Wiik anmälde för Öfversigten en uppsats af friherre A. AF SCHULTÉN: ,Om framställning af kristalliseradt magne- siumhydrat (konstgjord brucit) och kristalliseradt kadmium- hydrat'". På framställning af hr Moberg beviljades åt mekanikern Helin för konstruktion af den till Hangö bestämda limnigrafen ett ytterligare förskott af 600 mark utöfver de 300 han redan uppburit, och beslöts tillika att den i anslaget för sagde appa- rat motsedda bristen af 200 mark tillsvidare skulle betäckas ur Societetens egna medel. Hr LEMSTRÖM redogjorde för beräkningen och redaktio- VILI nen af polarexpeditionens arbeten, som numera fortskridit der- hän, att första volymen sannolikt kunde utgifvas inom näst- kommande Januari månad. Frågan om utverkande af erfor- derligt anslag för tryckningen lemnades beroende, tills besked erhållits om utgången af en hos universitetets konsistorium gjord framställning om inlösen för wniversitetets räkning af expeditionens öfverblifna instrumenter. Ordföranden hr DONNER framlade ett förslag om utfä- stande af pris för vetenskapliga afhandlingar, ett inom hvarje sektion, att utdelas vid Vetenskaps-Societetens förestående 50 års jubileum 1888. Frågan lemnades beroende till annat sam- manträde. På sekreterarens förslag uppdrogs åt meteorologiska ut- skottet att uppgöra förslag till nödiga åtgärder för betryg- gande af meteorologiska centralanstaltens fortbestånd efter år 1886, då dess nuvarande, för 5 år beviljade stat upphör. Till Societetens bibliotek hade föräringar ingått från Ve- tenskaps-A kademierna 1 S:t Petersburg, Brässel och Paris, Fin- ska Litteratursällskapet, Redaktionen för Finsk Tidskrift, Kejs. Ryska Geografiska Sällskapet 1 S:t Petersburg, Naturvänner- nas Sällskap 1 Moskwa, Geologiska Byrån i Stockholm, Deut- sche Seewarte i Hamburg, Anthropologische Gesellschatt i Wien, Société Archéologique i Agram, Société Hollandaise des Scien- ces i Harlem, Société entomologique de Belgique och Société malacologique de Belgique 1 Brässel, Société géologique 1 Liége, Société de géographie i Paris, R. Accademia dei Lincei i Rom, Royal Society i London, U. S. Geological Survey i Washing- ton, Museum of Comparative Zoology i Cambridge, Academy of natural Sciences i Philadelphia, Canadian Institute i Toronto, Academia nacional de ciencias i Cordoba samt Royal Society of New South Wales i Sidney. Den 18 Januari 1886. Hr Estlander inlemnade ett arbete af docenten E. ASPE- IIN med titel ,,Lamottes afhandlingar om tragedin, granskade och jemförda med Lessing", för hvars ianehåll i korthet redo- VIII gjordes. Arbetet, som författaren önskade få infördt i Acta, hänsköts till historisk-filologiska sektionens granskning. På framställning af hr Lindberg godkändes till intagning i Öfversigten följande tvenne uppsatser af d:r FR. ELFVING: 1) Ueber Saccharomyces glutinis (Fresen) Cohn samt 2) Die Pflanzen und die Aneestetica. Hr O. HJELT redogjorde för en af MAx WOLFF i Ber- lin nyligen verkställd undersökning beträffande blåmusslan (my- tilus edulus), hvilken ledt till det resultat, att de förgiftnings- fall, som stundom framkallats genom förtärande af sagde mussla, vore att tillskrifva icke, såsom man hittills vanligen antagit, tillvaron af i förruttnelse stadda ämnen, utan vissa hos muss- lan befintliga giftiga organ. Genom experiment på marsvin och kaniner har det nemligen kunnat uppvisas, att de färgade organen hos blåmusslan och särskildt lefvern, hvilken hos denna mollusk är genomträngd af tarmkanalen, stundom innehåller ett giftämne, hvilket vid subkutan inokulation deraf hos för- söksdjuren framkallat förlamning och död inom en ganska kort tid, varierande från 2 till 20 minuter, hvaremot de öfriga icke färgade organen befunnits oskadliga. Huru och under hvilka färhållanden giftämnet bildats i musslan, är naturligtvis svårt att med säkerhet utreda; antagligt är att det produceras: inom sjelfva organet. Hr E. HJELT anmälde till intagning 1 Acta ett arbete med titel: ,, Die intramolekulare Wasserabspaltung bei organi- schen Verbindungen". Hr HÄLLSTÉN ingaf följande två uppsatser, hvilka han önskade få införda i Öfversigten: 1) Ett kompressorium för mikroskopiskt ändamål och 2) Till kännedomen om sensibla nerver och ryggmärgens reflexapparater art. 6 & 7, den senare. utgörande fortsättning af en 1 Archiv för Anatomie und Physio- logie påbörjad artikelserie. Hr LEMSTRÖM tillkännagaf att Universitetets konsisto- rium afböjt förslaget om inlösen för universitetets räkning af polarexpeditionens öfverblifna instrumentsamling, men att der- emot friherre Edv. Hisinger inlemnat ett skriftligt anbud att inköpa samlingen för 3,000 mark, med förbindelse derjemte IX att framdeles mot måttligt pris tillhandahålla landets vetenskap- liga institutioner de instrumenter, hvaraf han sjelf icke hade behof. Angående ett at hr Lemström tillika väckt förslag om en förkortad form för publikationen af de magnetiska jord- ströms observationerna, hvarigenom tryckningskostnaden kunde något nedbringas, ville Societeten icke utlåta sig utan öfver- lemnade det till meteorologiska utskottets pröfning och afgö- rande. Och skulle trågan om afgifvande af redovisning för de i och för polarexpeditionen hittills beviljade anslagen samt om utverkande att ytterligare erforderliga medel för företagets slutförande upptagas till behandling vid ett extra sammanträde. Med anledning af det förslag om utfästande af pris för vetenskapliga afhandlingar, som af ordföranden väcktes vid senaste sammanträde, beslöts att hänskjuta frågan till ett ut- skott, bestående af n. v. ordförandene i de tre sektionerna, som egde inkomma med utlåtande och närmare förslag i ämnet. Till revisorer för granskning af Societetens och Meteoro- logiska Centralanstaltens räkenskaper för år 1885 utsågos hrr MOBERG och ELMGREN. Till Societetens bibliotek hade förärimgar ingått från : Re- daktionen för Finsk Tidskrift, Société des Mathématiques och Société des Naturalistes i Moskwa, K. Svenska Vetenskaps- Akademien och K. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akade- mien i Stockholm, K. Danske Videnskabernes Selskab i Kö- penhamn, Verein zur Verbreitung naturwissenschaftlicher Kennt- nisse i Wien, Vetenskaps-Akademien och Société de géogra- phie i Paris, R. Accademia dei Lincei i Rom, Royal Astro- nomical Society i London, U. S. Naval Observatory i Washing- ton, Museum of comparative Zoology i Cambridge, Johns Hop- kins University 1 Baltimore, Academia nacional de ciencias i Cördoba samt Asiatic Society of Bengal i Calcutta. Den 23 Januari. Sedan Meteorologiska Utskottet 1 skrifvelse från Konsi- storium vid K. Alexanders Universitetet af den 4 dennes un- derrättats derom att Konsistorium icke funnit skäl antaga Ut- Xx skottets förslag om inlösen för universitetets räkning af finska polarexpeditionens öfverblitna instrumentsamling, enär densam- ma icke vore behöflig i och för undervisningen vid universite- tets fysikaliska inrättning och en del deraf icke ens användbar uti inrättningens nuvarande lokal, hade Utskottet ansett sig böra afsluta expeditionens räkenskaper, hvilka nu till Societe- ten öfverlemnades jemte en skrifvelse från Utskottet, hvaraf inhemtades att utgifterna för expeditionen under de båda åren 1832—1883 och 1883—1884 öfverskridit inkomsterna med inalles 487 mk 92 p:ni. Genom antagande af Frihere E. Hi- singers anbud att för 3,000 mk inköpa förenämnda instrument- samling, blefve denna brist mer än till fullo betäckt; Utskottet hade dock med afseende derpå att summan understeg det af universitetet för samma instrumenter äskade minimipriset, ej ansett sig kunna utan vidare godkänna anbudet utan föreslog att detsamma måtte underställas Kejs. Senatens pröfning och afgörande. I sammanhang härmed meddelade Meteorologiska Ut- skottet en beräkning öfver kostnaderna för redaktion och tryckning af polarexpeditionens observationer, grundad på de uppgifter utskottet fått emottaga af hr Lemström. Enligt denna beräkning erfordrades i redaktionskostnader ny 6,500, för räknebiträde my 8,800, i öfversättningsarvoden ny 400, för tryck af text, tabeller och plancher Zn 13,089 samt för öfriga omkostnader ny; 1,023: 08, eller tillsammans Ing 29,812: 08, och föreslog Utskottet att denna beräkning skulle läggas till grund för den anhållan om ytterligare bidrag till redaktions- och tryckningskostnadernas bestridande, som det nu vore nödvändigt att hos K. Senaten framställa. Med anledning häraf och då K. Senaten den 12 Februari 1885 redan beviljat förskottsvis 8,000 mk för observationer- nas bearbetning och Ständerna vid senaste landtdag anslagit 10,000 mk ur vinstmedlen 1 Längmanska fonden att användas för tryckningen af expeditionens arbeten, hvarigenom således det ytterligare behöfliga tillskottet för dessa ändamål nedgått till Za 11,812: 08, eller då förenämnda brist ny 487: 92 i anslagen för sjelfva expeditionen inberäknas, till 12,300 mk, XI beslöt Societeten att jemte insändande af expeditionens räken- skaper hos H. K. M. i underdånighet anhålla att ett anslag till sistnämnda belopp, eller derest friherre Hisingers omför- mälda anbud vunne godkännande, till belopp af 9,500 mark måtte ställas till Societetens förfogande 1 och för slutförandet af expeditionens arbeten. Den 15 Februari. Från Verein fiir Naturkunde i Cassel hade anländt en in- bjudning till deltagande i den jubelfest, hvarmed föreningen ernar fira 50:de årsdagen af sin stiftelse den 18 April d. å.; och skulle svarsskrifvelse med betygande af Societetens tack- samhet och lyckönskan till föreningen aflåtas. Svenska Lateratursällskapet härstädes hade till Societeten förärat första delen af sina handlingar, och anhöll hr Estlan- der å Sällskapets vägnar om skriftbyte med Societeten, hvar- till bifölls. Stationsinspektorn Appelgren hade insändt ett af Drätsel- kammaren i Hangö å kommunens vägnar uppgjordt förslag till kontrakt med Vetenskaps-Societeten om uppförandet och under- hållet af en byggnad för limnigrafen derstädes, som af BSocie- teten godkändes. Statsarkivarien d:r R. HAUSEN hade till Societeten in- lemnat , Anteckningar gjorda under en antiqvarisk forsknings- resa sommaren 1876 i östra Nyland" med anhållan om deras tryckning i Bidragen. Innan beslut härom kunde fattas, an- såg Societeten likväl nödigt genom förf. inhemta beräkning öfver kostnaden för de medföljande planchernas tryckning. På tillstyrkan af vederbörande sektioner godkändes de vid senaste ordinarie sammanträde anmälda afhandligarne af d:r TH. HOMÉN och docenten ELIEL ASPELIN till intagning i Societetens Acta. Hr HÄLLSTÉN anmälde för införande i Bidragen ,Maté- riaux pour servir å la connaissance des crånes des peuples fin- nois", innefattande följande artiklar: Crånes lapons d'Enonte- kis, par EMIL HOUGBERG, samt crånes provenant de Helsing- XII fors och crånes trouvés en Carélie dans les paroisses de Hii- tola et de Räisälä par K. HÄLLSTÉN. Ordföranden uppläste ett af de för ändamålet utsedde ko- miterade utarbetadt förslag om fastställande af pris för veten- skapliga arbeten att utdelas vid Societetens år 1888 infallande 50 års fest, hvilket förslag med några smärre förändringar af Societeten godkändes; och beslöts att hos Regeringen anhålla om ett anslag af inalles 6,000 mark för att kunna bringa saken till utförande. Till Societetens bibliotek hade ingått törärimgar från So- cietas pro fauna & fora fennica, Svenska Litteratursällskapet och Redaktionen för Finsk Tidskrift härstädes, professor Lein- berg i Jyväskylä, Comité géologique i S.t Petersburg, Société Impériale des Naturalistes i Moskwa, Svenska Akademien i Stockholm, Medicinisch-Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena, Vetenskaps-Akademien 1 Möänchen, K. K. Zoologisceh- botanische Gesellschaft 1 Wien, Société Archéologique i Agram, Astronomische Gesellschaft i Leipzig, Ecole polytechnique i Delft, Vetenskaps Akademien, Ecole polytechnique, Société de géographie och Musée Guimet i Paris, Vetenskaps Akademien i Turin, R. Accademia dei Lincei i Rom, The Chief Signal Officer och U. S. Geological Survey 1 Washington, samt 9So- ciety of Natural History i Boston. Den 15 Mars. Hr MOBERG, som jemte hr ELMGREN varit utsedd att granska Vetenskaps-Societetens äfvensom Meteorologiska Cen- tralanstaltens och Polarexpeditionens räkenskaper för år 1885, anmälde att bemälde revisorer numera fullgjort detta uppdrag och uppläste deras deröfver afgifna berättelse, utvisande be- | hållning till 1886 i Vetenskaps-Societetens ikassa af Fn 11,065: 50, i Meteorologiska Centralanstaltens 4,137: 96 och Polarexpeditionens $8,146: 39. Emedan ingen anledning till anmärkningar förekommit, meddelade BSocieteten, på revisorer- nes tillstyrkan, decharge åt redovisarene för samtliga dessa fonder. XI Hr LEMSTRÖM framlade första tomen af finska polarex- peditionens publikationer, bärande titeln: ,, Météorologie, Obser- vations faites aux stations de Sodankylä et de Kultala par Selim Lemström et Ernest Biese. Publiées aux frais du Gou- vernement Finlandais sous les auspices de la Société des Scien- ces de Finlande", samt lemnade en kort öfversigt öfver de vigtigaste meteorologiska förhållanden som iakttagits under expeditionens vistelse i Lappland. För utdelning till öfriga deltagare i den internationela polarforskningen samt till per- soner, som härstädes befrämjat företaget, ställdes nödigt antal exemplar till Meteorologiska Utskottets och hr Lemströms för- fogande. ; D:r R. HAUSEN, som anmodats införskaffa kostnadsför- slag för tryckningen af teckningarne till hans vid senaste sam- manträde inlemnade , Anteckningar gjorda under en antiqva- risk forskningsresa sommaren 1876 i östra Nyland", hade nu i bref till sekreteraren upplyst, att litografen Tilgman för detta arbete fordrat 1,100 mark och Nya Litografiska Tryckeribola- get omkring 700 mk. Med godkännande af det senare kost- nadsförslaget biföll Societeten till athandlingens införande i Bidragen. En af d:r OSSIAN ÅSCHAN författad athandling med titel: Studier inom anhydrobasernas klass, I, som förf. önskade få in- förd i Acta, anmäldes af hr E. Hjelt och hänsköts till mate- matisk-fysiska sektionens granskning. Hr Hällstén anmälde ett af licentiaten LARS WILHELM FAGERLUND i och för publicerande i Bidragen inlemnadt ar- bete ,Om Finlands leprosorier", hvaraf någon del derjemte skulle användas såsom akademiskt specimen. Beslöts att här- öfver inhemta Naturhistoriska Sektionens utlåtande. Hr AHLQVIST delgaf Societeten en skrifvelse, som han fått emottaga från Kejs. Ryska Geografiska Sällskapets Vest- sibiriska Afdelning i Omsk, deri afdelningen förklarade sig sin- nad inrätta ett antal meteorologiska stationer samt anhöll att universitetets professorer ville tillsända afdelningen sina publi- kationer och andra skrifter, och hemställde hr Ahlqvist huru- vida icke äfven Societeten ville genom universitetets förmed- 2ETV. ling tillhsndahålla bemälde afdelning de af sina publikationer, som berörde landets meteorologi. Härtill biföll Societeten. Enligt härförinnan följd anordning uppdrogs åt Societe- tens ordförande och viceordförande att vid den förestående års- dagen hålla vetenskapliga föredrag. Hr LaAGUS öfverlemnade tvenne arbeten till Societetens bibliotek, som dessutom ihogkommits med föräringar från Ve- tenskapsakademierna 1 S:t Petersburg och Paris, Redaktionen för Finsk Tidskrift, Kejs. Ryska Geografiska Sällskapet, Fysi- kaliska Centralobservatorium och Geologiska Komitén i S:t Pe- tersburg, Entomologiska Föreningen i Stockholm, Anthropolo- gische Gesellschaft och K. K. Naturhistorisches Hofmuseum i Wien, Physikalisch-Medicinische Gesellschaft i Wärzburg, Nas- sauischer Verein fär Naturkunde i Wiesbaden, Oberlausitziscle Gesellschaft der Wissenschaften i Görlitz, Kön. Sächsische Ge- sellschaft der Wissenschaften i Leipzig, Physikalisch-Medicini- sche Societät i Erlangen, Société de physique et d”histoire na- turelle i Généve, Reale Accademia dei Lincei i Rom, Société de géographie i Paris samt Royal Society och Royal Astrono- mical Society 1i-London. Den 12 April. Föredrogs ett på latinska språket affattadt cirkulär från Kongl. Svenska Vitterhets, Historie och Antiqvitets Akademien 1 Stockholm med underrättelse att Akademien den 5 i denna månad ernade fira 100:de årsdagen af sin stiftelse, hvilket cir- kulär dock alltför sent kommit Societeten tillhanda för att hinna 1 tid besvaras. Sedan Meteorologiska Utskottet den 31 sistlidne Mars anställt inventering af Meteorologiska Centralanstalten, upplästes Utskottets deröfver afgifna berättelse, deri bland annat före- slogs afskrifning af särskilda å auktion försålda effekter samt en under en vetenskaplig expedition söndrad djupvattenstermo- meter. Härtill bifölls, hvarjemte Societeten, på Direktors af Utskottet förordade framställning, förordnade honom att under instundande vår och sommar inspektera limnigrafen i Hangö XV äfvensom de meteorologiska stationerna i Tammerfors, Nikolai- stad, Uleåborg, hvarvid äfven Marjaniemi fyrbåk om möjligt borde besökas, Torneå, Idensalmi, Kuopio och Willmanstrand, och egde Direktor tillika foga anstalt om inrättande af en ny station i Kajana. På tillstyrkan af vederbörande sektioner godkände Socie- teten de vid senaste sammanträde anmälda afhandlingarna af d:r OSSIAN ÅSCHAN och licentiaten L. V. FAGERLUND att in- föras den förra i Acta, den senare i Bidragen. Till Matematisk-Fysiska Sektionens granskning hänsköts en af licentiaten EMIL ÅRVID STENBERG inlemnad afhandling med titel: ,,Den Hermite'ska differentialeqvationen af andra ord- ningen", som förf. önskade få införd i Acta. Hr SUNDELL anmälde till införande i Öfversigten föl- jande tvenne uppsatser: 1) Notiz iäber ein fär die meteorolo- gische Centralanstalt in Helsingfors projectirtes Normalbarome- ter och 2) Om norrskenet den 1 April 1886. Hr E. HJELT meddelade likaledes för Öfversigten en uppsats , Ueber Pseudocumenyl-alkohol von EDV. HJELT und MAGNUS GADD" samt början af en serie , Mindre meddelanden från Universitetets kemiska laboratorium". Till hedersledamot af Finska Vetenskaps-Societeten ut- sågs professorn vid universitetet i Göttingen HERMANN ÅMAN- DUS SCHWARZ. Till Societetens bibliotek hade föräringar ingått från So- cietas pro fauna et fora fennica och Redaktionen för Finsk Tidskrift härstädes, Kejs. Finska Hushållningssällskapet i Åbo, Naturforscher-Gesellschaft i Dorpat, Société Mathématique i Moskwa, Statistisch-Topographisches Bureau i Stuttgart, Aca- démie des sciences, Société Mathématique de France och 9So- cieté de géographie i Paris, Vetenskaps Academien i Turin, R. Accademia dei Lincei i Rom, Royal Society och Royal Astronomical Society i London, Observatorium i Greenwich, Johns Hopkins University i Baltimore samt Kejs. Observatoriet 1 Rio Janeiro. | <GiCA7 XVI Den 20 April. Emedan den tid af 5 år, för hvilken meteorologiska centralanstalten, genom nådigt reskript af den 27 Oktober 1881, för sitt underhåll tillförsäkrats årligt anslag 16,000 mark, med innevarande kalenderår går till ända och det af Kejs. Senaten den 27 Februari 1885 för 2 år beviljade anslaget 3,200 mark för utarbetande af synoptiska väderlekskartor vid samma tid upphör, hade anstaltens Direktor N. K. Nordenskiöld uppgjort nytt förslag till stat och instruktion för anstalten, hvilket jemte åtföljande motiver och upplysningar öfverlemnats till meteoro- logiska utskottets granskning. I detta förslag hade direktorn, framhållande svårigheten att vid anstalten kunna för någon längre tid fästa dugliga assistenter, såframt dem ej kunde er- bjudas ordinarie anställning med skäliga löneförmoner, uppta- git 4 tjenstemän med lön å stat, nemligen 3 meteorologer och 1 fysiker, samt på extra stat 2 kartograf-biträden, utom nödigt antal observatörer och räknebiträden m. m. Ordföranden för Meteorologiska Utkottet hr Moberg till- kännagaf nu, att Utskottet sett sig föranlåtet vidtaga några förändringar 1 berörda förslag 1 syfte att minska antalet ordi- narie tjenstemän och tillika i möjligaste mon nedbringa det äskade anslagsbeloppet, 1 hvilket afseende Utskottet, med hän- syn till det förhållande vid anstalten utbildat sig, ansåg tjen- stepersonalen kunna inskränkas till 2 assistenter med lön å stat, 1 amanuens med arvode och 1 kartografbiträde, utom observatörer och räknebiträden, hvaremot utskottet ej haft nå- got att anmärka mot de begärda anslagen i öfrigt. Härige- nom komme den af direktor Nordenskiöld föreslagna staten 38,324 mark att nedgå till 35,164 mark, direktors aflöning deri inberäknad. Sedan hr Lemström härå uppläst en af Meteorologiska Utskottet på anförda grunder gjord och närmare motiverad framställning om förändrad stat och instruktion för meteorolo- giska centralanstalten, blef denna framställning nu af Societeten granskad och i hufvudsak godkänd, och skulle i enlighet härmed underdånig hemställan 1 ärendet affattas samt till högveder- börlig ort ingifvas. XVII Den 29 April. Sedan hr NORDENSIÖLD nu tillträdt ordförandeskapet, före- togs val af viceordförande för det ingående året, hvarvid samt- liga röster tillföllo hr HÄLLSTÉN. Den 17 Maj. Hr NORDENSKIÖLD förevisade prof på synoptiska väder- lekskartor, som han ernade utställa till allmänhetens betrak- tande på tre skilda ställen i staden, förslagsvis i jernvägssta- tionens vestibul, hörnet af Unions- och norra Esplanadgatorna samt det nya varuskjulet vid södra hamnen, samt anhöll att för det ökade arbete, som härigenom tillskyndades vaktmästa- ren vid meteorologiska centralanstalten, ett tillskottsarvode af 100 mark måtte honom för innevarande år ur anstaltens medel beviljas. Förslaget godkändes af Societeten. Den vid sammanträdet den 12 April inlemnade afhandlin- gen af licentiaten E. Å. STENBERG, som då hänsköts till fy- sisk-matematiska sektionens granskning, blef på sektionens till- styrkan godkänd till intagning i Acta. På framställning af hr E. Hjelt godkändes likaledes till införande i Acta en afhandling af d:r OSSIAN ASCHAN med titel: Bidrag till kännedom om ftalimid och ftaliminsyra. Hr E. HJELT anmälde derjemte för egen del till intag- ning i Öfversigten en uppsats ,Om ftalföreningarnes konsti- tution''. Till Societetens bibliotek hade föräringar ingått från Sven- ska Litteratursällskapet och Redaktionen för Finsk Tidskrift härstädes, K. Finska Hushållningssällskapet i Åbo, Vetenskaps- Akademien och Comité Géologique i S:t Petersburg, Société Impériale des Naturalistes och Landtbruks Akademien i Moskwa, Norska Kyrko- och Undervisningsdepartementet i Christiania, Vetenskaps-Akademierna i Berlin och Mänchen, Naturforschender Verein i Bränn, K. K. Geologisehe Reichsanstalt i Wien, Universitetet i Strassburg, Naturhistorischer Verein i Bonn, K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften 1 Leipzig, Na- turwissenschaftlicher Verein i Bremen, Société Archéologique XVIII i Agram, Astrophysikalisches Observatorium i Potsdam, Société Royale des Sciences i Liége, Société de géographie och Société mathématique de France i Paris, Vetenskapsakademien 1 Turin, R. Accademia dei Lincei i Rom, Royal Society och Royal Astronomical Society i London, Literary and Philosophical So- ciety of Manchester, Royal Trish Academy i Dublin, U. &S. Geological Survey, Smithsonian Institution, Bureau of Ethno- logy, The Chief Signal Officer of the Army och U. S. Naval Observatory i Washington, American Academy of Arts and Sciences i Boston, Academy of Sciences i New York, Academia Nacional de Ciencias i Cordoba, Asiatic Society of Bengal i Caleutta samt Linnean Society of New South Wales i Sidney. IL. Lindelöf, är Vetenskapliga meddelanden. Om dagen för Kristi födelse. Af S. G. Elmgren. Redan länge har man insett att den dag, som kyrkan allmänt firar till åminnelse af Kristi födelse, hos oss kallad juldag, icke gerna kan vara den rätta, eller fullt motsvara den dag då Kristi födelse verkligen inträffade, ehuru den allt fortfarande fått qvarstå, emedan man ej med säkerhet kunnat uppgifva något annat datum för sagda händelse. Man har nemligen ända ifrån reformations-seklet anmärkt att evangelisten Lukas” berättelse (kap. 2 v. 8) om herdarne, som ,,ute på marken höllo vakt om natten öfver sin hjord", icke gerna kan passa in på vinter-solstånds tider, då snö- slagg och skarp köld ofta inträffar 1 den högt belägna trak- ten kring Betlehem och Jerusalem; likaså att Maria icke vintertiden kunde få herberge i ett stall, emedan boskapen då hölls inne och upptog stallen. Det uppgifves nemligen ha va- rit allmän sed i den trakten att hålla boskapen inne om nat- ten ifrån medlet af november till slutet af februari, och nå- got undantag för den gången ägde förmodligen icke rum, emedan sådant icke anmärkes af berättaren. Ej heller är det troligt att den anbefallda skattskrifningen (eller folkräk- ningen) skulle ha blifvit utsatt till den mest olämpliga års- tiden, just den tid på året då samfärdseln i Judiska hög- landet är som svårast, åtminstone förenad med ej ringa be- svärlighet för de täta ovädrens skull. Allt detta synes ut- 2 visa att evangelisten tydligen velat förlägga Marias ned- komst till hösten, icke till midvintern, och då hans uppgif- ter grunda sig på samtida vittnesbörd, har man ingen rät- tighet eller ens ringaste anledning att betvifia dem. TI äldre tider fanns, såsom det tyckes, ingen bestämd tradition om datum för Kristi födelse, utan den 25 december antogs på grund af en uträkning som bevisligen är oriktig, men sken- bart stödde sig på en annan uppgift i samma evangelium. Den äldsta kristna kyrkan var i allmänhet icke synnerligen nogräknad med kronologin, hvartill väl den förvillande bland- ningen af många olika kalendrar var en orsak; så till exem- pel firades och firas ännu minnet af Kristi lidande icke på den historiskt riktiga dagen, den 15 april, utan långfreda- gen får allt ännu bero af det Judiska månårets variabla be- stämningar och dessutom af den bestämda veckodagen. Emedan den Romerska kalendern, som sedermera allmänt följdes i kristenheten, då ännu icke vunnit insteg i orienten, ansåg sig kyrkomötet i Nicea böra bibehålla den 14 nisan såsom påsktermin, och sålunda kom äfven den kristna påsken att bero af månens skiften, utan att ändock sammanträffa med Judarnes påsk. Då nu många kyrkliga högtider bero af påsken och många andra af julen, så ha nästan alla årets högtider kommit att firas på historiskt oriktiga dagar, för hvilka intet annat än gammal häfd kan åberopas. Någon synnerlig skada har väl icke derigenom åstadkommits, ty hufvudsaken är att minnet årligen firas, men alldeles likgil- tig kan frågan dock ej vara, emedan man alltid hellre firar minnet af en händelse på den rätta dagen, än på en god- tyckligt bestämd tid. Liksom året för Kristi födelse måste flyttas 6 år tillbaka i tiden, så bör äfven dagen för samma händelse efter all sannolikhet utsättas 2!/; månad tidigare än hittils varit vanligt. Antagandet att den 25 december vore Kristi födelse- dag gjorde sig jemförelsevis nog sent gällande i kyrkan, nem- ligen en mansålder efter kyrkomötet i Nicea, och tidigare i vesterlandet, än i de österländska församlingarne. Redan detta förhållande gör bestämningen något misstänkt; ty om 3 den hade haft någon tradition till grund skulle den väl tidigare begynt antagas i österlandet, t. ex. Syrien, Mindre Asien eller Egypten. Men tvärtom vidhöll försam- lingen i Alexandria längst meningen att Kristi födelsedag vore den 6 januari, och den enda kyrkofader, som bestämdt påyrkar detta sednare datum, var biskopen i Salamis på Cypern Epifanius, död år 403. Hans ord äro: ,,Re vera nativitas Christi certa contigit XI mensis Tybi secundum Egyptios'', hvilket datum enligt Ideler motsvarar den 6 ja- nuari. Men dels var Epifanius i allmänhet mycket okritisk, dels skref han detta nog sent, åren 370—980, just då den 25 december begynte få allmännare insteg, hvaraf synes att kyrkan icke fäste något afseende vid hans mening i detta afseende. Han åberopar icke heller något skäl för sitt på- stående, mot hvilket i alla fall samma anmärkning kan gö- ras som emot den 25 december. Man hade i forntiden icke för sed att efterforska eller ihågkomma födelsedagar, utan hellre dödsdagar, ty ända ifrån de äldsta tider firades alla mar- tyrers minnen på deras dödsdag. Clemens Alexandrinus (omkring 200, död 220) yttrar sig till och med halft ogil- lande om dem som efterforskade Kristi födelsedag: , Sunt autem qui curiosius natalis domini non solum annum, sed etiam diem addunt, quem dicunt 28 anno Augusti in 25 pachon (= 20 maj) incidisse'; derefter anför han några häretikers afvikande uppgifter, utan att sjelf ansluta sig till någon- dera, lemnande hela frågan derhän. Af hans yttrande vill det synas som skulle man redan då hafva förlorat traditio- nens ledning, och derföre antingen lemnat frågan obesvarad, eller hjelpt sig fram med gissning; så berodde Alexandrinska kyrkans antagande af den 6 januari sannolikt blott på giss- ning. Likväl tyckes någon gammal tradition ligga till grund för meningen att Kristus var född och döpt på samma tid af året; åtminstone säger Jos. Scaliger i verket ,,De emen- datione temporum”: ,,Ceterum constat eodem fere tempore anni Christum et natum et baptizatum", och förlägger båda till löfhyddohögtiden, dit döpelsen utan tvifvel bör föras, På hvems auktoritet Scaliger dervid stöder sig, har jag icke 4 lyckats utforska, men påståendet blir ganska sannolikt der- igenom, att kyrkan begynte fira Jesu döpelse i Jordan den 6 januari ungefär på den tid då den 25 dec. antogs vara hans födelsedag. Ty eljest borde årstiden hafva förbjudit ett sådant antagande, emedan midvintern ingalunda var lämplig för nedstigande i floden. De snart sagdt otaliga olika kalendrar, som dåförtiden voro 1 bruk inom kristna församlingar, en del rättande sig efter månen, såsom den Judiska, en annan del efter solen, såsom den Romerska, alla med olika utgångspunkter och olika månadsnamn, t. ex. den Syriska, Egyptiska, Macedoniska, Mindre Asiatiska o.s. v. kalendern, gjorde troligen att traditionen icke förmådde fasthålla något visst datum, som icke heller ansågs vara af synnerlig vigt; derföre när slutligen den Romerska kalen- dern hade utträngt de öfriga, funno kyrkans föreståndare sig tvungna att lita på uträkningar efter en och annan an- tydan i evangelium, så godt man då kunde åstadkomma dem. Kyrkans ytterst beträngda tillstånd under de täta förföljelserna och sekternas häftiga strider, bidrar också till att förklara osäkerheten 1 kronologiska frågor. När de vesterländska församlingarne först begynte fira den 25 dec. känner man icke noga, men för dess införande i Syrien har man ett bestämdt årtal uppgifvet. Augustinus (omkring 400, född 354, död 430) säger helt obestämdt: Octavo calendas aprilis conceptus creditur — — -—- natus autem traditur octavo calendas januarias" (== 25 dec), hvaraf man finner blott att kyrkan i vesterlandet då hade för sed att fira den 25 december, utan något derför upp- gifvet skäl. Johannnes Krysostomos, som var presbyter i Antiokia åren 386—97 och dog 408, höll omkring 386 en predikan i hvilken han säger att den 25 december begynte firas som Kristi födelsedag för 10 år tillbaka, således om- kring år 376. I sin predikan (Homilia in Christi diem na- talem) anför han äfven: att då man i Rom har tillgång till dokumenter angående skattskrifningen i Augusti tid, bör man der känna dagen för Kristi födelse och det datum så- ledes vara pålitligt som man 1 Rom bestämt sig för. Detta 3 skäl kan likväl icke gälla för oss, emedan Augustinus ingenting nämner om en sådan arkivforskning och den således förmodli- gen icke egt rum. Vid samma tillfälle uppgaf och gillade han de grunder, på hvilka den vesterländska kyrkan troligen stödde sitt antagande: man ansåg nemligen Johannes Dö- parens fader Zakarias hafva varit öfverste prest, emedan han var gift med en af Arons döttrar (Luk. Ev. 1: 5) Eli- sabet, och offrade i det allraheligaste, dit ingen annan än öfverstepresten fick inträda och det blott en gång om året, vid försoningshögtiden; vid denna stora högtid borde såle- des, menade man, Zakarias hafva sett den uppenbarelse, som förkunnade Johannis födelse. Försoningshögtiden inföll år 793 ÅR. på den 25 september, och då man troligen var osäker om rätta årtalet, valde man medeltalet af de dagar då samma högtid kunde inträffa, nemligen 12 sept. och 10 okt. (beroende af månens skiften), hvilket äfven leder till den 25 eller 26 sept. På grund af denna uträkning satte man Johannis födelse, 9 månader derefter, till den 24 juni, och Kristi födelse 6 månader derefter till den 25 december. Man fann det sedermera särdeles passande att Johannes döparen föddes på den tid af året då dagarne taga af, men Kristus på den tid då de taga till, efter Joh. Ev. 3: 30 han måste tillvexa, men jag måste aftaga'', äfvensom att Marie bebådelse inträffade just vid det Judiska nyårets bör- jan. Hela denna uträkning innehåller likväl många misstag: först och främst offrade Zakarias icke i templets allraheli- gaste, utan på det dagliga rökoffers altaret, som stod i templet utanför det allraheligaste; vidare var han icke öf- versteprest, utan en till det 8:e eller Abias' skifte hörande prest, kunde således icke förrätta det stora försonings- offret, utan hans pligt var att antända det dagliga rökoffret; för öfrigt var datum icke heller det rätta, emedan påsken år 746 R. inföll mycket tidigt och försoningshögtiden såle- des redan den 13 sept. Riktigt var emellertid att man tog Zakarias' offer till utgångspunkt, emedan det är den enda möjliga kronologiska hållpunkt som numera finnes att tillgå, sedan man engång förlorat traditionens ledning. Seden att 6 fira den 25 dec., som i vesterlandet uppkom vid pass år 350, i orienten omkring 376, vann sedan hastigt insteg och allmänt bifall, emedan meningarne om Kristi födelse- dag derförinnan hade varit mycket delade, så att några antogo den 6 januari, andra den 20 april, andra den 20 maj, andra den 8 november o. s. v. Man gladde sig åt att slippa denna osäkerhet genom anförda slutledning. På årstidens olämplighet för herdarnes nattvakt, synes ingen den tiden hafva tänkt, åtminstone är ingen sådan anmärk- ning känd före reformations-seklet. Den äldsta kristna kyrkans högtider voro ursprungli- gen blott 3, nemligen påsk, pingst och epifania (den 6 jan.), alla ansedda nästan lika betydelsefulla och firade med lika djup andakt. Först sedan förföljelserna upphört, kyrkan fått något lugn och kristendomen blifvit statsreligion, för- ökades småningom högtidernas antal och deras betydelse fixerades närmare; så tillkommo Kristi födelsedag, Marie bebådelse, Johannes födelsedag, himmelsfärds dagen o. s. v. Den tanken kan lätt uppstå att den tredje bland de stora urgamla högtiderna hade bort gälla Kristi födelse, men så- dant synes förhållandet dock icke ha varit; ty namnet ge- nethlia, genethlion, dies natalis förekommer allsicke i det gamla kyrkospråket förän ungefär i fjerde seklet. Epifa- nie-festens betydelse fattades under tidernas lopp mycket olika, 1 början troligen helt allmänt såsom en uppenbarelse- fest; närmare tolkades epifania tu Kristu (apparitio, up- penbarelse) såsom antydande: 1. Marie bebådelse eller änglabudskapet om Guds sons menniskoblifvande, då ,,ordet vardt kött och bodde ibland oss'" (Joh. Ev. 1: 14), om fräls- ningsverkets begynnelse; 2. Änglaskarans budskap åt her- darne vid Betlehem om Kristi födelse julnatten; 3. Kristi dop i Jordan, då rösten från himmelen förklarade honom för den väntade Messias och han tillträdde sitt läroembete; 4. hednaverldens hyllning (genom de tre visa män) åt den nyfödda Judarnes konung, till följe af den nya stjernans uppgång öfver Betlehem. Alla dessa förklaringar öfver hög- tiden gåfvos succesivt efter hvarandra, så att den fjerde och [| minst passande kom till sist, samt ännu gäller hos oss. Krysostomi samtida Proklos talar om Marie bebådelse så- som: ,adventum domini et salvatoris, quo hominum genus indutum, dignatus est nos visitare' och af andra kyrkofäder kallas den: , annunciatio Christi", ,initium redemtionis'', ,annunciatio dominica'' (Binterim, Denkwärdigkeiten 5: 1, pag. 357). Dessa benämningar passa utmärkt väl till epi- fanie-festens andemening, och det är derföre högst sanno- likt att sagda fest ursprungligen och närmast åsyftade Mo- rie bebådelse, såsom första början till menniskoslägtets frälsning, dock så att dermed äfven förenades minnet af åtskilliga andra senare uppenbarelser. Men om epifanias betydelse verkligen var sådan i apostlarnes tidehvarf, så måste någon tradition ligga till grund för dess fixerade da- tum den 6 januari (som det året, nemligen 747, torde hafva motsvarat Judarnes 7 schebat och Egypternas 11 tybi), ty nogot annat skäl att förlägga festen till just den dagen kan svårligen upptäckas. Ingen Judisk fest infaller på den ti- den af året, utan den måste hafva rent kristen upprinnelse, men hvarken Kristi födelse eller dopet i Jordan kan hafva inträffat den tiden, af förut anförda skäl. Har åter tradi- tionen från urgammal tid fästat minnet af änglabudskapet om Kristi framtida födelse vid den 6 januari, så ger detta ett starkt stöd åt min uträkning af tiden för Zakarie offer. När vid reformationstiden alla gamla kyrkliga inrättnin- gars öfverensstämmelse med Evangelierna noga granskades, begynte man hysa betänkligheter angående datum för fö- delsedags-festen. Bland andra antydde den utmärkta kro- nologen Josef Scaliger (professor 1 Leyden, född 1540, död 1609), att uppgiften om herdarnes nattvakt icke gerna kunpo förlikas med antagandet af den 25 december såsom Kristi födelsedag, och uppgaf äfven en utväg att komma det his- toriskt rätta datum på spåren. Han räknade nämligen (i Supplementet til! ,,De emendatione temporum'') omgångarne i Judiska tempeltjensten ända ifrån Judas Makkabaei tid, då templet renades och ånyo invigdes, till tiden för Zaka- rias” tjenstgöring och offer. BScaliger kunde väl icke fullt 8 lyckas 1 denna sin uträkning, emedan han misstog sig an- gående årtalet för Kristi födelse, det han ansåg vara R. 751, äfvenså om rätta datum för tempelinvigningen, men han uppfann likväl det hittills bästa sättet att komma till målet och hans slutsats att löfhyddohögtiden eller slutet af september vore den rätta tidpunkten för Kristi födelse, kommer sanningen ganska nära. Deri instämde sedermera äfven den utmärkta kännaren ar alla hebräiska inrättningar Lightfoot (Opera, Rotterdam 1686), dock utan att bestämma någon viss dag af september eller oktober, då löfhyddohög- tiden skulle hafva inträffat: , natus est Christus mense Tisri, septembri nostro aliquantum parallelo — — ad festum sce- nopegiae". Men den grund för sin mening han, jemte uträkningen af Abias' skifte, hemtar ifrån Daniels profetia och dess årsveckor, kan icke godkännas, emedan den är allt- för osäker. De flesta lärda ogillade dock Scaligers uträk- ning, lemnande hela frågan derhän, tills åter i våra dagar några forskare, bland dem Wieseler, försökt samma kalkyl, men räknat tillbaka ifrån Jerusalems förstöring, förutsät- tande att templet förstördes just vid slutet af en omgång 1 prestatjensten. Detta försök kunde icke lyckas, emedan utgångspunkten säkert är oriktig och slutpunkten, årtalet för Kristi födelse, icke heller håller streck. Ty tempeltjensten upphörde, enligt Josephi bestämda utsago, den 14 juli år 70, några veckor före tempelbranden, och det enligt min uträk- ning 1 19:e skiftet, då således ännu 35 dagar återstodo af den sista omgången. kEn gammal uppgift, som Olshausen utan an- tydan om källan meddelar i Kommentar. I pag. 110, att den äldre Alexandrinska församlingen firade Johannes Döparens födelsedag den 28 pharmuthi (= den 23 april), är ganska anmärkningsvärd derföre att den ej mycket skiljer sig från det resultat hvartill man kommer genom konstiga beräk- ningar; ty enligt den borde Kristi födelsedag vara den 23 oktober, eller om man antar blott 5 !/, månads skillnad i ålder emellan Johannes och Kristus, den 8 oktober. Be- stämningen af detta datum kunde grunda sig på gammal 9 tradition och vore derföre af mycken vigt, om blott uppgiften vore fullt pålitlig; men jag har icke lyckats uppdaga på hvems auktoritet Olshausen härvid stöder sig. I alla fall visar det sig att de mest betydande skäl tala för sagda händelses förläggande till september eller oktober, i närhe- ten af löfbyddohögtiden; men problemet att med full sä- kerhet utfinna den rätta dagen är allt ännu olöst. Då nu kyrkofädernas skrifter icke gifva någon säker ledning och den andra kronologiska hållpunkten i evange- liet, tiden för skattskrifningens verkställande 1 Betlehem, är alldeles omöjlig att på dagen utröna, återstår blott att utforska när Abias' skifte begynte sin tjenstgöring i templet år 746 under årets förra hälft. Skiftena eller prestklas- serna voro 24, af hvilka hvar och en tjenstgjorde i 7 dagar ifrån söndags morgonen till lördags qvällen, så att hela omgången upptog 168 dagar, och således 2 omgångar samt 29 (30) dagar utgjorde ett helt år. Abias' skifte var det åt- tonde och begynte således sin tjenstgöring 49 dagar efter om- gångens början, fortsättande dermed till och med den 56:e dagen. Presternas angelägnaste göromål var att hvarje dag antända ett rökoffer i templet. Denna ytterst regelbundna tempeltjenst hade, enligt Josephi försäkran, fortgått utan afbrott i 234 år, ifrån tempelinvigningen under Judas Mak- kabai R. 589 ända till inemot templets förstöring under Vespasianus år 70 eft. Kr. Ty ehuru staden inom den ti- den flera gånger blifvit intagen af fiender, hade dock tem- peltjensten blifvit fortsatt i behörig ordning och rökoffret dagligen antändt. Derigenom blir det en möjlighet att noga uträkna dagarne för Zakarias' tjenstgöring i templet, så framt man känner årtalet för Johannes” födelse och datum för templets rening. Det förra är numera säkert utredt och Zakarias” syn i templet tilldrog sig således omkring medlet af år 746. Templets invigning ånyo efter dess vanhelgande genom Antiokus Epifanes firas allt ännu årligen af Judarne den 25 kislev; derom heter det i 1 Makkab. 4: 52: ,,Och på 25:e dagen af nionde månaden, som kallas Caslev (Kis- lev), uti 148 årena, stodo de bittida upp och offrade åter 10 efter lagen på bränneoffers altaret''. Året är räknadt efter den då mest brukliga Seleucidiska aeran, som började med år 312 före Kr. eller Roms 442 och motsvarar således 165 f. Kr. eller R. 589. Men då Judarnes månader rättade sig efter månens skiften och således berodde af det mycket va- rierande datum för den 1 nisan, kunna likväl olika menin- gar råda om motsvarande datum i Romerska kalendern för det årets 25 kislev. Ty sagda fest skall alltid firas 260 da- gar efter den första nisan. Scaliger anser den dagen hafva motsvarat den 24 november (en måndag), hvilket skulle för- utsätta att den 1 nisan inföll på 9 mars; men detta är utan tvifvel ett misstag, emedan påskaftonen icke gerna kunde infalla så tidigt som den 22 mars. Säkert var en skott- månad det året inskjuten, så att den första nisan inträffade den 53 april och påskaftonen den 18 april. Till detta sena datum hänvisar cyclus lunisolaris, som visat sig vara syn- nerligen pålitlig, och den 25 kislev måste således det året hafva motsvarat den 21 december, som var en söndag. Romerska kalendern var väl icke då ännu så inrättad som den sedermera blef efter år 708, men man måste anticipera dess Julianska form, sådan den var 1 Augusti tid och ännu användes i östra Europa. Om man nu ifrån denna utgångs- punkt den 21 december 589 räknar dagarne till slutet af juni 746, finner man att 156 och ett halft år gör 57021 dagar, hvartill bör läggas 39 skottdagar och 11 dagar från år 589, tillsammans 57,171 dagar; denna summa dividerad med 168, som uttrycker en hel presta-omgång, gör 340 om- gångar och 51 dagar. Denna rest drages ifrån juni må- nads slut, då en hel omgång befinnes hafva slutat med den 10 maj 746; men emedan Abias skifte var det åttonde, böra 7 skiften = 49 dagar tilläggas, då man kommer till den 28 juni, som var en lördag. Således begynte Zakarias i Abie skifte sin tjenstgöring säkert den 29 juni, en söndag, och fortfor dermed en vecka, till och med lördagen den 5 juli år 746. MSöndagen den 6 juli, efter slutad tjenstgöring, ägde väl hans hemfärd rum ifrån Jerusalem till Hebron, och 9 månader derefter bör sannolikt Johannes Döparens UJ födelse hafva inträffat, således den 6 eller 7 april år 747. Efter Judiska kalendern var det den 8 eller 9 nisan, några dagar före påsk, som det året inföll på den 12—19 april. Samma resultat uppkommer om man räknar tillbaka ifrån Jerusalems förstöring till år 746. Man bör begynna ifrån den 18 augusti år 70, då en presta-omgång skulle ha slutat sitt värf, 1 fall templet och tempeltjensten då ännu hade ägt bestånd, och räkna dagarna till och med år 746; såle- des 77 år och 230 dagar + 19 skottdagar — 28354, divi- deradt med 168 gör 168 omgångar och 130 dagar, som af- dragas ifrån årets början = den 10 maj, med tillägg af 49 dagar = 28 juni, och Abias skifte den 29 juni — 5 juli, liksom vid den förra uträkningen. Utgångspunkten den 18 aug. får man genom att beräkna omgångarne ända ifrån tempelinvigningen år 589 den 21 december. Templet förstördes af Romarne under Titi befäl, enligt Josephi upp- gift, den 10 Lous 1 Vespasiani andra år, hvilket motsvarar den 4 augusti år 70, en sabbat, om nemligen (såsom Ideler påstår) Josephus med syro-macedoniska månads-namn un- derförstår Judiska månader. Men om han följer Romerska kalendern, fastän med Syriska månadsnamn, blir datum den 10 augusti, såsom det uppgifves i historien ,,om Jerusalems jämmerliga förstöring" i våra Evangelii-böcker. Efter datum för Johannes döparens födelse har i alla tider Kristi födelsedag blifvit bestämd, och redan evangelis- ten Lukas gör det på sätt och vis. Ända ifrån de äldsta tider har kyrkan ansett jemna 6 månader böra åtskilja dessa två dagar, ehuru detta icke tydligt framgår ur orden i evangeliet; ty uttrycket: ,,1i sjette månaden'' kan lika väl betyda 5 !/, månad, eller något öfver 5 månader, som 6 må- nader. Men då man i alla fall icke kan afgöra huru många dagar felades i jemna 6 månader och uttrycket hos Lukas helst bör fattas såsom en blott ungefärlig tidsbestämning, är utan tvifvel säkrast att bibehålla den af ålder antagna beräkningen. Att Maria stannade hos Elisabet i Hebron omkring 3 månaders tid, kan icke anföras såsom skäl för eller emot, då man ej får veta om hon införväntade Elisa- 12 bets nedkomst eller icke. Med antagande af den gamla be- räkningen 6 månader, skulle således Kristi födelse hafva skett den 6 oktober 747, och följaktligen Marie bebådelse hafva ägt rum 9 månader derförinnan den 6 januari 747. Då nyårsdagen den 1 nisan det året inföll på den 30 mars, så blir den 6 oktober lika med den 14 tisri, således dagen före löfhyddohögtiden (den 15 tisri), som inföll den 7—13 oktober, eller den dag då högtiden begynte om aftonen. Det var en tisdag och 4 dagar derförinnan, den 2 oktober, hade man firat den stora försoningshögtiden. Såsom en antydan om att Kristus vore född vid löfhyddohögtiden — som på Grekiska heter skänopägia eller heortä skänon — har man äfven anfört (se Augusti, Denkwärdigkeiten) uttrycket i Jo- hannis Evang. 1: 14: , ordet vardt kött och tältade (bodde) ibland oss", eskänosen en hänmimn; sannolikare är dock att valet af detta jemförelsevis ovanliga ord: eskänosen icke åsyftade någon hänvisning till den fest då Judarne allmänt bodde i tält och löfhyddor, utan innebar någon djupare an- demening. Deremot synes den mycket gamla föreställningen att Kristi födelse och dop skedde ungefär på samma tid af året, som ganska väl öfverenstämmer med vår beräkning, verkligen bero på någon tradition från apostlatiden; ty do- pet försiggick enligt alla beräkningar högst sannolikt vid löfhyddohögtiden, ehuru denna år 778 inföll något tidigare än år 747, nemligen den 24—30 september. Frälsaren var då helt nära, men icke fullt 31 år gammal, hvarföre evan- gelistens ungefärliga uttryck: ,, omkring 30 år ändock kunde begagnas utan afvikelse från sanningen. Johannes döparen synes deremot vid sitt uppträdande ha varit fulla 31 år gammal. När i 4:e seklet den 25 december antogs vara födelsedagen, hegynte epifania få betydelsen af döpelsefest; hvilket äfven antyder att man ville hålla dopfesten i när- heten af födelsefesten, liksom ännu 1i dag evangeliet om Kristi dop förklaras under julhelgen, söndagen näst efter nyårsdagen. Den likaledes mycket gamla seden att fira minnet af Betlehemitiska barnamordet på den 28 december, synes äf- 13 ven gifva stöd åt anförda beräkning, ty den förutsätter ett mycket tidigare datum för Kristi födelse än den 25 de- cember. Redan Origenes omkring 240 yttrade (in diversos homilia III): ,,Parvulorum memoria semper, ut dignum est, in ecclesiis celebratur secundum integrum ordinem sancto- rum, ut primorum martyrum pro domino occisorum, et ut ipsa Bethleem, in qua mnatus est ipse salvator, primitias domino martyrum obtulisse videatur''. Deraf synes att det redan på Origenes tid var gammal sed i kyrkan att ihåg- komma sagda små martyrer med en sorgefest. Menlösa barns dag begynte högtidlighållas af församlingen redan i de första seklen och säkert långt förr än den 25 dec. an- togs såsom födelsedagsfest, emedan man icke kan inse nå- got skäl att utsätta denna sorgedag till fjerde dag jul, då de 3 visa mäns dag, som bort föregå, firades en vecka sed- nare. Båda minnesfesterna ha fått en olämplig plats i kyr- kokalendern, då några få dagar i alla fall äro en alltför kort, men ett helt år åter en allför lång tid för magernas besök i Betlehem och det derpå följande barnamordet. Derföre måste man antaga att en gammal tradition, hvilken kyrkan icke ville förneka eller ändra, hade fixerat de Bet- lehemitiska barnens minne vid den 28 december, som är en ganska lämplig tid i fall Kristi födelse sättes 21/; månad tidigare. Ty magernas ankomst till Betlehem måste hafva inträffat någon tid efter planet-conjunctionen i fiskarnes konstellation den 27 okt. och 12 nov., emedan denna jemte en ny stjernas uppgång anses hafva föranledt deras lång- väga resa, äfvensom efter Marias kyrkogång (offer i tem- plet) den 14 november, således kanske omkring den 1 eller 4 december; ungefär 3 veckor derefter, den 28 december, kan Herodes” grymma befallning om barnens mördande verk- ligen hafva blifvit utförd, och händelsens datum sedan tro- get bevarad i folkets minne. Godtyckligt bestämd kan den dagen svårligen vara, emedan den då bort sättas efter tret- tonde dag jul. Flykten till Egypten, som måste hafva skett kort efter magernas besök, kunde utsättas till omkring den 14 8 december, då en katolsk Mariedag under medeltiden fira- des och kanske ännu firas. Tiden för skattskrifningen i Judéens bergsbygd blir också genom vårt antagande ganska lämplig, ojemförligt mer passande än midvintern, ty den 6 oktober borde efter vanliga förhållanden vinskörden i Pa- lestina ha varit nyss slutad, men såningstiden då ännu icke inträdt; således hade landtmannen jemförelsevis god ledig- het till resor och samfärdseln var den tiden obehindrad och liflig. Likaså voro herdarne vid Betlehem den 6 oktober oförhindrade att vakta sin hjord om natten ute på marken, ty väderleken var då ännu nog blid, och de toma stallen kunde användas till att herbergera nödstälda resande, så- ledes äfven Maria med barnet. Alla dessa biomständighe- ter utvisa tydligen att berättaren i evangeliet tänkte sig händelsen såsom passerad i höstens början, icke i midvin- tern. Och då, såsom vi förut anmärkt, den med stor hög- tidlighet firade urgamla epifania-festen helst bör betraktas " såsom egnad åt minnet af änglabudskapet om Kristi födelse af Maria, så har man deri en traditionell bekräftelse på sagda genom uträkning funna datum. När sålunda alla tecken hänvisa till den 6 oktober år 747, såsom den historiska dagen för Kristi födelse, bör den med någorlunda trygghet kunna erkännas vara den rätta, eller åtminstone den bäst bestyrkta af alla hittils föreslagna. Förnämsta vinsten häraf är en nogare öfverenstämmelse med den Evangeliska berättelsen, som derigenom förefaller oss naturligare. Men den kyrkliga kalendern borde äfven rättas derefter och undergå en betydlig förändring. Ty icke blott de af julen beroende högtiderna borde få en annan plats i kalendern, utan äfven påsken och många af den beroende helgedagar borde firas 1 närheten af de historiskt rätta tiderna, så att endast en liten förändring af datum skulle ega rum efter söndags-bokstafven för året. Således påskdagen antingen den 17 april, om denna är en söndag, eller på den söndag som näst föregår den 17 april. Den Judiska räkningen efter månen och den 14 nisan, som åstad- kommit så mycken oreda i våra och andra folks kalendrar, 15 kunde med allt skäl lämnas derhän, emedan den alla fall icke kan noga iakttagas för de varierande veckodagarnes skull och mestadels förlägger påsken på orätt datum. Genom den omställning af helgedagarne, som ett nogare iakttagande af kronologins fordringar gör nödvändig, skulle bland annat den olägenhet undvikas att Mariedagen ofta kommer i kol- lision med påsken, äfvensom att helgedagarne i midvintern följa alltför tätt på hvarandra. Kronologiskt rättad komme kyrkokalendern att få följande utseende: Marie bebådelsedag den 6 januari, fastlagssöndagen den 21—27 februari, Jo- hannes döparens födelsefest den 6 april, långfredagen den 9—15 april (olikheten beroende af söndagsbokstafven för året), påskdagen den 11—17 april, Kristi himmelsfärds dag den 20—26 maj, pingsten den 30 maj—5 juni, första ad- vent den 7—13 september, Kristi födelsefest (juldagen) den 6 oktober, kyndelsmessan (Marie offer i templet) 39 dagar derefter den 14 november, de tre visa mäns dag den sön- dag som näst föregår den 4 december, således på nuvarande första advent; menlösa barns dag, som dock numera ej firas, borde bibehålla sin förra plats, den 28 december. Julen komme då att erinra om och vissa år sammanträffa med Judarnas löfhyddo-högtid, som äfven var en glädjefest och utförligt omtalas i Joh. Ev. 7 kap. Marie bebådelse skulle ånyo upplifva den fordna epifania-festen, och kyndelsmessan, vaxljusens invigningsfest under medeltiden, finge en lämplig plats i den mörkaste höstetiden, då ljus begynna användas i mörkare kyrkor. Marie besökelse dag, som ännu på 1700 talet firades hos oss och förekommer i våra Evangeliiböcker med särskild predikotext, har af okänd anledning fått en högst olämplig plats i kalendern, nemligen den 2 juli, en vecka efter Johannes döparens födelsedag, ehuru den enligt Evangeliet hade bort föregå densamma med ungefär 3 må- nader, således infalla på den 31 mars, kort efter Marie be- bådelse. Efter nyss nämnda förslag borde den förflyttas till den 12 januari, men dagen upphörde att firas redan år 1772. Anförda omflyttning af helgedagarne skulle utan tvifvel något bidraga till att införa kronologisk reda i evan- MV od ” | QOILA/ 08 AL (5) ÖN ÖB LIBRARY! SR J ANN » , /” ” CN SB AJ RS é qv c Å N 16 geliska historien, men visserligen är häfdens makt så stor, att förslaget väl ännu länge blir förvist till de fromma önsk- ningarnes område. Ovissheten om det rätta årtalet för Kristi födelse åstad- kom naturligtvis äfven osäkerhet i bestämmandet af fö- delsedagen, ty så länge det förra var tvist underkastadt — så- som det delvis ännu är — kunde man föga hoppas att komma till visshet om den sednare. Också hade den svaga grund på hvilken antagandet af den 25 december stödde sig, i senare tider blifvit nästan alldeles bortglömd, så att man allmänt ansåg det bero på urgammal tradition och således böra bibehållas. Men när det nu kan bevisas bero på ut- räkning och denna ingalunda lycklig, samt det rätta årtalet äfven är med tillfredställande säkerhet funnet, så har man all anledning att genom ny och säkrare beräkning, efter Scaligers goda metod, söka utforska den sannolikaste födel- sedagen. Och då nu beräkningen utfallit så, att alla an- tydningar i Evangelium dermed öfverensstämma, bör detta utgöra ett bevis för tidsbestämningens åtminstone ungefär- liga riktighet. — dö Ueber Orthoxylenylchlorid und Versuche zur Darstellung des Phtalaldehyds. Von Edv. Hjelt. (Mittheilung aus dem chemischen Laboratorium der Universität zu Helsingfors.) Bei einem Aufenthalt in Miänchen, verflossenen Sommer, habe ich in 4. v. Baeyers Laboratorium eine Untersuchung begonnen, welche die Darstellung des noch unbekannten Orthophtalaldehyds bezweckt. <Leser hatte bei seinen Untersuchungen iiber Phtalalkohol diesen Körper Oxydation unterworfen und beobachtete die Bildung eines aldehyd- artigen Oeles, stiess aber auf Schwierigkeiten bei Isolierung der enstehenden Verbindung und legte die Untersuchung nieder. Ich habe Phtalalkohol einer Behandlung mit Chromsäuregemisch unterworfen und ein Gemenge von Phtalid (Hauptprodukt) und einen Aldehyd erhalten. Die Ausbeute an Aldehyd ist indessen eine geringe und habe ich diesen Körper vorläufig nicht in analysenreinem Zu- stande bekommen, doch habe ich ihn in mehrerer Hinsicht untersuchen können. Ich werde iber diese Untersuchungen, welche fortgesetzt werden, später berichten. Ich will hier nur bemerken, dass eine einfache Reaktion gestattet die geringsten Mengen des Aldehydes nachzuweisen. Setzt man nämlich diese Verbindung der Einwirkung von Ammoniak- dampf aus, so entsteht sofort eine intensiv blaugefärbte Verbindung. Die Reaktion ist äusserst scharf und kann einerseits zum Nachweis des Aldehyds, anderseits zur Ent- deckung von Spuren von Ammoniakgas benutzt werden. 2 18 Beim Suchen nach einer vortheilhafteren Methode zur Darstellung des Aldehydes, habe ich auch Orthoxylol einer intensiven Behandlung mit Chlor in der Wärme unterworfen, um möglicherweise zu dem symmetrischen Tetrachlorid zu gelangen. Wenn trockenes Chlorgas in Anfangs bei 140”, später bei 160--170” erwärmtes Orthoxylol geleitet wird, bis die Gewichtszunahme 4 Atomen Chlor entspricht, erhält man (nach dem Erkalten) eine Krystallmasse, welche von einem Oele durchdrängt ist. Diese Masse wird trocken destillirt. Es findet eine geringe Zersetzung und Verkoh- lung unter Salzsäureentwickelung statt; das Meiste destillirt aber zwischen 260-—280" unzersetzt iber. Das Destillat enthält zwei Körper: der eine ist fiässig, der andere ist fest und scheidet sich krystalliniseh ab. Von dem Oele durch Filtriren und Abpressen hbefreit und durch Aether umkrystallisirt, erhält man den testen Chlorid in grossen (bis 1 cm. langen) farblosen Krystallen. Die Analyse gab folgende Zahlen: 0,267 g. gaben 0,6251 g. Ag Cl 0,3 lara O77i0:3 vad AenOl 0,3 ss! bur ÖsBBINCO und-0;074 15,0 HEL: O: Berechnet fär Gefunden (OSA ON (RIP SEK J,I5e rer rer rer rr rr rs 30,56 Vy [BASE 2rdÖ,sga Vg ste sk oder se sås ee se DATA [0) FR DV,19--- > >>> DT,9LADT, NÅ ans ra Dieser Tetrachlorid schmilzt bei 892 und siedet un- zersetzt bei 273—274". Er ist vollkommen unlöslich in Wasser, leicht löslich aber in Aether. Herr Prof. Wik hat die Gitte gehabt, die wohlausgebildeten Krystalle zu messen und berichtet hieräber Folgendes: Das Krystallsystem ist triklinisch, sich doch an das monoklinische nahe anschliessend, wie aus folgenden Achsel- und Winkelmessungen hervorgeht: 19 a NONE VNLSKTROTTENT d = 542 38'; 8 =542 20; y = 58? 24 DGV OLOFE NIO ae == TV0RVÖOF=NG0r NA REON lör x:c = 100 :001 = 482 55 SE = UV SINN == Die Flächen y (= 221) und z (= 131), sowie eine kleinere Fläche in den Zonen y—z und a—x (also 311) haben nur eine approximative Messung gestattet. Dass die Krystalle sich an das monosymmetrische System nahe anschliessen, geht auch daraus hervor, dass ein optischer Elasticitätsplan beinahe symme- trisch zwischen den Plänen a und b liegt, den spitzen Winkel zwischen ihnen in zwei Hälften theilend. Spalt- barkeit wurde nicht beobachtet''. Dieser Chlorid könnte nun entweder symmetrisch oder unsymmetrisch konstituirt sein. Bei Erhizen des Chlorids mit Wasser ist entweder Phtalaldehyd oder Phtalid zu erwarten: — CHC — CH:0, C; H. cHoO, t2H0=C:H, OCH:0oT4HO — C Hz Cl FART gear haH0—4HC GE ENT =1(000MIBN Erhizt man den Chlorid mit Wasser in geschlossenen Röhren, so entsteht nun bei 200—219- reichlich Phtalid. Ich bin nicht desto weniger geneigt, den Clorid als die symmetrische Verbindung anzusehen und zwar aus folgen- dem Grunde. Es entsteht nämlich, besonders wenn man bis 160—1807 erhizt, neben dem Phtalid ein Oel, welches identisch ist mit dem Aldehyd aus Phtalalkohol, was leicht durch die oben erwähnte Reaktion mit Ammoniak zu zeigen 20 ist. Das Oel habe ich erhalten, obgleich ein mehrfach um- krystallisirtes und aus einzelnen wohlausgebildeten Krystall- individuen bestehendes Produkt angewendet wurde. Es kann also seine Entstehung nicht einer Verunreinigung des Chlorids, sondern diesem selbst verdanken. Es entsteht ein Gemisch von Phtalid und Aldehyd und aus mehreren Versuchen geht hervor, dass, je stärker und länger erhizt wird, desto weniger Aldehyd findet sich im Reaktions- produkte. Bei längerem Erhizen mit 210? wurde im ent- standenen Produkte keine oder nur eine schwache Aldehyd- reaktion gefunden. Diese Erscheimung rechtfertigt den Schluss, dass zuerst Aldehyd ensteht, welches sich dann in den isomeren Aldehyd umlagert. Auch bei Erwärmen mit konc. Schwefelsäure und Ein- giessen in Wasser entsteht aus dem Chlorid Aldehyd; doch findet die Reaktion nicht so leicht statt wie beim Benzal- chlorid. Das von den Chloridkrystallen abfiltrirte Oel ist nicht homogen. Es besteht jedoch wesentlich aus einem Trichlor substituirtem NXylol. — 00HEOO—— Om himlahvalfvets skenbara afplattning. Af A. Donner. Att den synliga hälften af himmelen icke förefaller oss såsom ytan af en halfsfer utan något afplattad vid zenit, samt att solen och månen tyckas oss vara större då de stå invid horizonten, än när de befinna sig högre upp på him- melen, hade redan af Cleomedes antecknats och för- klaringar öfver denna föreställnings uppkomst uppstäldes redan af Strabo och Ptolemeus samt senare af araben Alha- Zen. Under tidernas lopp hafva dessa hypoteser väl erhål- lit kompletteringar och undergått mindre förändringar, men i sina hufvuddrag hafva de dock förblifvit desamma. I sin nuvarande form går den ena af dessa hypoteser ut derpå, att vi skulle se stjärnafstånden förstorade vid horizonten derigenom, att vi der — men ej vid zenit — kunna jäm- föra dem med åt samma håll liggande föremål på jord- ytan; den andra åter ser orsaken i dunsterne vid horizon- ten, som låta oss skönja färre detaljer och försvaga ljuset. Den förra tyckes dock svårligen kunna innebära en tillräcklig förklaringsgrund, i det att det förefaller oss, såsom om af- ståndet emellan två stjärnor gradvis aftoge, medan dessa röra sig från zenit till horizonten, under det att vi, vid fri utsigt, lika litet hafva några föremål för jämförelse på en höjd af 309 som vid zenit. Hvad den senare orsaken åter angår, så torde väl dunsterna i atmosfären ej vara utan in- verkan särskildt på bedömandet af solens och månens sken- bära storlek; föga nog är den likväl tillräcklig att förklara företeelsen i dess helhet. Särskildt beträffande stjärnorna 22 kan anmärkas, att de flesta personer ej tillräckligt väl känna dessas vexlande skenbara storlek vid olika höjder ej heller deras talrikhet och fördelning 1i särskilda himmelstrakter, för att den gängse uppfattningen, att trakterna af himmelen när- mare horizonten ligga längre bort, skulle kunna hafva upp- stått till följd af stjärnljusets försvagande vid gåendet ge- nom atmosfären. Nyligen har frågan åter upptagits af herr P. Stroobant, hvilken ' på grund af några af honom gjorda försök antagit att uppfattningen af himmelen såsom afplattad skulle bero på några speciela fysiologiska orsaker. Han hade nämligen i taket af ett rum placerat tvenne elektriska gnistor på ett afstånd från hvarandra af 100 mm. och funnit, att, för att dessa ofvanom iakttagaren befintliga gnistror skulle synas hafva samma afstånd från hvarandra som två andra, hvilka stälts lika långt borta från iakttagaren och i jämnhöjd med dennes öga, dessa senare gnistor blott borde stå 81,5 mm. från hvarandra. — Att söka förklaringen till en företeelse i en ny och hittills obekant kraft eller här egenskap hos ögat, är väl den sista ressurs, man bör gripa till. Det läte väl ock tänka sig, att hvad ur försöken framgått vore ej orsaken till utan följden af föreställningen om en synvinkels olika betydelse i olika riktningar. Innan en annan förklaringsgrund antagits, skulle möj- ligen förtjena tagas i öfvervägande ett sätt för förkla- rande af nämda föreställnings uppkomst, hvilket förefaller mig enklare och liggande nära till hands, men hvilket, så vidt 'mig är bekant, hittils ej beaktats. Orsaken, hvarför vi se himmelen afplattad, är enligt min uppfattning den, att den i själfva verket oftare äger denna form, än den sfäriska. Då himmelen är öfverdragen af moln, ligga molnen ofvanför oss betydligt närmare oss än de lägre ner mot horizonten befintliga; och tillräckliga indi- cier att äfven föreställa oss dem så hafva vi i molnens ha- stigare rörelse vid zenit, i den större synvinkel, under hvil- ken de der synas, och deri att deras detaljer bättre fram- träda. Om vi ej åt den mulna himmelen gifva fullkomligt 23 samma form. som den verkligen har, utan förlägga dess vid synranden liggande delar propositionsvis något närmare oss, än de i sjefva verket ligga. så finnas förklaringen dertill osökt i svårigheten för oss att noogrant uppskatta kilnader emellan större afstånd. Härigenom synes oss den mulna himmelen under en åtminstone nära sferoidisk form. Begynner derpå himlen klarna upp, så förlägger vår fö- restälning de synliga delarne af himlahvalvet strax bortom molnen. Vi gifva så den klarnande himmelen motsvarande form som den mulna och hafva sedermera ej orsak att frångå denna förestälning, medan himlen blir allt mera molnfri. Tvärtom styrkas vi 1 densamma genom de här och der ännu befintliga molnen; de tyckas hopträngda emot horizonten, såsom de ock jämt fördelade på en sferoidisk yta skulle sy- nas göra det. — Äfven vid andra tillfällen, då endast en- staka moln synas, bekräfta och upplifva deras rörelser och utseende denna uppfattning af himlen såsom afplattad. Himmelens afplattning är ej alltid likastor; den blir desto större, ju närmare jordytan molnen ligga. I allmän- het följer äfven vår föreställning härom någorlunda verkliga förhållandet. Gestalten hos den fullständigt molnfria him- len måste komma närmast den form, en med högt upp be- lägna fina cirrusmoln beströdd himmel synes oss hafva eller vara ett slags gränsvärde för formen hos den med allt högre upp belägna och tunnare moln öfverdragna. Utaf intresse för afgörandet om den möjliga sanningen af denna hypotes vore att erfara, huru himmelen synes för innevånarne i de trakter af jorden, der molnen äro sällsynta. Dervid bör dock endast innevånarenes egen uppfattning råd- frågas, icke den hos europeer, som besöka dessa trakter och hvilka föra med sig det under deras lifs tidigaste år bildade åskådningssättet. Några iakttagelser om lika sammansatta organiska syre- och svafvelföreningars kokpunkter. Af O. Aschan, Nyare forskningar inom organiska kemin hafva uppvi- sat att vissa fysikaliska egenskaper, såsom kok- och smält- punkter, specifika vigten, kristallformen, den molekylära brytningsförmågan m. m., stå 1 ett nära sammanhang med den inre kemiska sammansättningen. Härmed har man kom- mit in på ett fält, som tillsvidare föga bearbetadt, engång skall lemna ett rikt material för intressanta undersök- ningar. I det följande lemna vi ett litet bidrag till iakttagel- serna inom detta område. Vårt ämne behandlar vissa re- gelbundenheter, som lika konstituerade organiska syre- och svafvelföreningar förete, då man jemför deras kokpunkter. En mängd af de organiska föreningar, hvilka inne- hålla syre, ega sina motsvarande svafvelföreningar. I bild- ningssätt, yttre egenskaper och förhållande i kemiskt hän- seende ega dessa lika sammansatta ämnen en genomgående likhet. Hvad de fysikaliska egenskaperna beträffar, så har man tidigare funnit den regelbundenhet hos kokpunkterna af en klass syre- och svafvelföreningar — de envärda al- koholerna af paraffinserien och motsvarande merkaptaner — att merkaptanerna regelbundet ega en lägre kokpunkt än motsvarande alkoholer. Denna regel låter utvidga sig derhän, att i allmänhet samtliga de svafvelföreningar, hvilka innehålla en eller flere 25 grupper — SH, ega en lägre kokpunkt än lika samman- salta syreföreningar; de åter, uti hvilka svafvelatomens båda valenser äro bundna vid kol, ega en högre kokpunkt än motsvarande syreföremingar. Dessa regler ega giltighet på trenne undantag när, hvilka nedanför skela omtalas. I följande två tabeller äro samtliga motsvarande syre- och svafvelföreningar upptagna, hvilka man hittills känner, de nemligen, hvilka koka utan sönderdelning. Uppgifterna äro samlade ur Beilsteins ,, Hand- buch der organischen Chemie"; der det varit nödigt, hafva resp. originaluppsatser blifvit anlitade. I. Föreningar, uti hvilka syre- resp. svafvel-atomen på samma gång är bunden vid kol och väte. Kokpkt. Metylalkohol: +++ >-->- +++ ++ 66,8? Etylalkohol + +++ +++ -> +++ 0> 178,42 Propylalkohol: +++ +-+-+>-+ >>> 97,42 Isopropylalkohol ++ +++ >>+- 82,89 Normalbutylalkohol +++ >> -- 16:90 Sekundärbutylalkouhol » +++: 999 Isobutylalkohol: +++ >+-+-+++> 108,42 Isoamylalkohol ++ +++-++- +++ > 131,60 Hexylalkohol: ++ +-+--- ++: 157,52 Ättiksyra Ce SST FNNGSIO TGS 1182 Smörsyra + +++... sec ens 162,39 Etylenglykol ++ +->+--+- +++ > 100550 FOO le störs ale, bes of 180—180,59 (p) Bromfenol:+++--- 235 —236? (CS) TAGER DER SR GE Doe 1889 (DJ UKTESSOl ser pipes sn 1989 NEVlGHOIE= Ssfolela see a sisters 2259 Pseudokumenol 7) + +>->>=+- 2409 NBSICOL 5) ta SANS 219,05 Tymol Sa LEO RS ELE RAT SER AELO 2309 Karvakrol ++ > c>cee 236,5—2379 (8) Naftol «+ -->> >>> > 285—286? Benzylalkohol + ++ +++ ++ ++ ++ 206,50 IRCE OTEL iebosks ee) elake 0; oiiele 276,59 Kokpkt. Metylmerkaptan ++ +> >>> > >>> 209 Etylmerkaptan +++->-+--->++> 30,20 Propylmerkaptan «+++ >>> 67 -- 68? Isopropylmerkaptan «+++ 57--602 Normalbutylmerkaptan -- 97-982 Sekundärbutylmerkaptan S4—5855? Isobutylmerkaptan-+-+-->+-> 880 Isoamylmerkaptan +++ +- >>> - 120,10 Hexylmerkaptan -+---- 145 —148? Thioättiksyra ++-+-+->-++++> > 930 Thiosmörsyra + +-++=ss>> >>> 130? Etylenmerkaptan ++-+->--+-- 1462 TRIO TSH ÖV soner sot SS she ar 122,59 (p) Bromthiofenol + +++. 230—2312 (0) Thiokressol:+--+-+>>>+> >>> 158? (p) Thiokressol +++-+->> >>> 1882 Phioxylenolsnse sosse 2139 Thiopseudokumenol: ++ ++-+> J259 Thiomesitol + +++ ++>+>+- 228- 2299 Thiotymol ++ +->> >> >>> 230—3192 Thiokarvakrol: +++ > + >> 235—236? "Throne ölrss-tkyakelsessers se 2859 Benzylmerkaptan «++ -- 194 —195? Thioresorcin + ++++++ers ste 2439 26 II. Föreningar, i hvilka syre- resp. svafvel-atomen är dubbelt bunden vid kol. Kokpkt. Metyl eter eta —23,659 Perklormetyleter ++++++>+- 1002 Biyleters en EEE 34,90 Metyletyleter-+ ++ --s->->>> io Propyleter «+ +--ssssete 35-86? Sekundärpropyleter + --- 50 --629 Butyleter ++ +-ssssss rer rs 140,59 Isobutyleter.++++-+-+++- 100—1049 Sekundärbutyleter ++ -120--1219 Isoamyleter + +++ ssec ser 1769 Ättiksyre - metylester- - - -- 326,39 3 - etylester ++ ++-- 12,82 53 - propylester «++ - 1029 ” -isopropylester IJU—9I3? >) - isobutylester- ++ 116,5? 5 - anhydrid £)---- 137,99 Etylendietyleter ++ +>++>> >> 123,59 Amylenoxid----+-++-> >>> 950 Etylglykolsyre - etylester:- 158,4? Diglykolsyre - etylester - ++ 2409 (iso-) Cyansyre - metylester 43—459 5 - etylester: + 609 5 - isobutyl- ester 1102 5. - terliär- butylester — 85,59 35 - isoamyl- ester 1002 RS - allylester » = 820 Karbanil > «--:=--..s...»» 1632 Kolsyra ++ >- ers 0 ere — 118? Kolsyre - metylester: «++ -- 90,62 a» > etylester-.-.+++- 125,80 >» > isobutylester :«--- 1902 Kokpkt. Mötylsulfid sne sco es +37,59 Perklormetylsulfid- +++ -- 156—160?2 Hy Sul fid ers setts 910 Metyletylsulfid +++++-++- 65—662 Propylsulfid ++ ++--+-+-+ ++ 130—1359 Sekundär propylsulfid:---- 120,59 Butylsaläd- se. YR 1822 Isobutylsulfid +++++-++++- => LOS? Sekundärbutylsulfid + +++ +-- 165? Isoamyolsulfid++++-++->>> ++ 2166 Thioättiksyre-metylester - 95 —962 -etylester +» -- 1162 » -propyl- ester 135—1379 -isopropyl- ester 124—1272 — -isobutyl- ester 148—1502 5 -anhydrid +++ = 1219 Etylendietylsulfid + ++ -- 210 - 2132 Amylensulfid: + +++ ++ >> 130—150? Etylthioglykolsyre-etyl- ester 1857—1892 Thiodiglykolsyre-etyl- ester 267—265?2 Metylsenapsolja + +++++++ >> 1198 Etylsenapsolja: +++ +-+-++++> ++ 1349 Isobutylsenapsolja ++ +++ --- 1620 Tertiärbutylsenapsolja « «+ -- 1409 Isoamylsenapsolja ----. 153—1842 Allylsenapsolja: ++ +++ ++++- 150,79 Fenylsenapsolja -++>++>>->>- 2229 Kolsvafla ee; ale” ee 0 svs sg SLA RNA 46,20 Thiokolsyre - metylester 204—2059 S - etylester + +++: 2409 3 - isobutyl- ester 285 — 2899 Kokpkt. Kolsyre - isoamylester ++ -- 228,79 Kolsyre - etylester ++++-+-- 125,89 Etylthiokolsyre -etylester-- 1569 Isobutylthiokolsyre-etyl- ester 190—193o Kolsyre-etylester +++ >>> >> 125,82 Sulfokolsyre-etylester 161—1629 Sulfokolsyre-etylester 161—1622 Karbonylklorid ++ ++>->-> >: 8,20 Fenyl - etyleter ++ +++>-+ +++ 1729 Id ERIC olet olsleid slk 1902 Fenylglykolsyre-etylester - 2510 Fenyleter: ++ +ssss> > 252—2532 (p) Kressol-etyleter- - 186—188? 27 Kokpkt. Thiokolsyre-isoamyl- ester 245 — 2489 Etylthiokolsyre-etylester - + 1562 Etylxantogensyre-etylester 2009 Isohutylxantogensyre- etyl- ester 227—2289 Sulfokolsyre - etylester 161 —162?2 Dithiokolsyre-etylester 196—1972 Etylxantogensyre-etylester 2009 Thiokarbonylklorid+ +++ 71—749 Thiofenyl - etyleter:+-++-- 2042 » -acetat -:-. 220—2309 Fenylthioglykolsyre- etylester 276-278? Fenylsulfid +++-+>=>=++-+ ++ ++ 212,52 (p) Thiokressol-etyl- eter 220— 2219 Karvakrol-metyleter: ++ >>> - 216,82 Thiokarvakrol-metyleter -- 2449 Benzyletyleter: + -+--- ++ >>> 1852 Benzyl-etylsulfid +---- 214—216" Benzoesyre - etylester + +++» 211,22 Thiobenzoesyre - etyl- ester 242 —2439 59 - isoamylester -- 260,1? Thiobenzoesyre-isoamyl- ester 2712 Metenylamidofenol++++-++-+- 182,59 Metenylamidothiofenol +++ 2309 Etenylamidofenol +++: 200--2019 Etenylamidothicfenol::--- 2382 Benzenylamidofenol: +: 314—3172 Benzenylamidothiofenol omkr. 3602 Metenylamido(o)kressol+ +. 2009 Metenylamidothiokressol-- 2559 Såsom af dessa tabeller synes, eger ofvannämnda re- gel sin tillämpning 1 de allra flesta fall. Inom den förra tabellen förekomma tvenne undantag (märkta med 7)), nem- ligen pseudokumenol, som äger en vida lägre kokpunkt än thiopseudokumenol, samt mesitol, hvars kokpunkt 219,95 li- kaledes ligger lägre än thiomesitols 228—-2299. Hvad thio- pseudokumenol beträffar, så eger den jemförd med sina när- maste homologer, en så ovanligt hög kokpunkt, att man vore frestad att antaga det ett misstag blifvit begånget vid ob- servationen af kokpunkten eller att ett tryckfel föreligger; i ana- logi med homologerna borde kokpunkten vara ungefär 100? 1ägre. Inom den senare, mera omfattande tabellen förmärkes endast ett undantag, thioättiksyreanhydrid med en 17? lägre kokpunkt än motsvarande syreförening. — NE Er Ueber Saccharomyces glutinis CFresen.) Cohn. Von Fredr. Elfving. Als Saccharomyces glutinmis bezeichnete Cohn (Beiträge zur Biologie" der Pflanzen; I: 2, pag. LST TIN PEN6) einen schon von Fresenius beobachteten und von Schroeter erwähnten Sprosspilz, der im Gegensatz zu allen anderen verwandten Formen durch ein rothes Pigment im Proto- plasma charakterisirt ist. Cohn erwähnt den Pilz nur bei- läufig und macht daher keine genaueren Angaben ber: dessen morphologische und physiologische HEigenschaften. Die Hauptsache ist, dass die Zellen kugelig oder oval sind, 4u im kirzeren, 5u im längeren Durchmesser erreichen, dass der rosa Farbstoff in frisch vegetirenden Zellen nicht wahrzunehmen ist, in vertrockneten Häufchen dagegen sich an dem ,,ölartigen Zellkern' gebunden zeigt, und dass der Pilz sich auf Kleister, gekochten Kartoffeln und in Lösungen von weinsaurem Ammoniak durch gewöhnliche Sprossung ver- mehrt. Hansen (Meddelelser fra Carlsberg Laboratoriet. I. pag. 253) untersuchte dann rothgefärbte Sprosspilze und kam dabei zu der Ueberzeugung, dass es, ausser S. glutinis Cohn, mehrere solche Formen giebt, nämlich eine ascospor- bildende Form und noch eine andere, die bei Mangel an Nährstoffen zu kurzen Hyphen auswächst. Mit den phy- siologischen Figenschaften dieser Formen hat Hansen sich nicht weiter beschäftigt. Im Juni 1885 trat ein rother Sprosspilz, der mit Cohns und Hansens Abbildungen und Beschreibungen von &. glu- tinis vollständig ubereinstimmte, spontan auf Zuckerlösungen im Laboratorium auf. Er wurde gleich kultivirt und Stu- dium unterworfen. Ich hoffe später einige Beiträge zur 29 Morphologie dieses Pilzes liefern zu können und will jetzt nur sein physiologisches Verhalten näher erörtern. Saccharomyces glutinis gedeiht vorziäglich in Zucker- lösungen mit Zusatz von den nöthigen Aschenbestandtheilen. Anfangs bediente ich mich der von Naegeli fär Sprosspilze empfohlenen Flissigkeit (der Kirze wegen im Folgenden mit No. 1 bezeichnet): auf 100 CC. Wasser 1 gr. Ammonium- nitrat, 0,5 gr. Kaliummonophosphat und 0,5 gr. Magnesium- sulphat (krist.), später wendete ich eine andere, dem Pilze offenbar mehr zusagende Zusammensetzung (No. 2) an: auf 100 CC. Wasser 0,5 gr. Kaliumnitrat, 0,5 gr. Magnesium- sulphat und 0,25 gr. Kaliummonophosphat. Wenn unten nicht anders gesagt, ist die letztere Lösung angewandt. Was den Zuckergehalt betrifft, so habe ich Concentrationen von 2—30"/, mit gutem Erfolge benutzt. Gewöhnlich habe ich mich einer zehnprocentigen Lösung von Traubenzucker bedient. Die Nährlösungen wurden immer sterilisirt; die Kolben mit den Wattepfropfen ebenfalls. In solchen Kulturen entwickeln sich die ausgesäten Saceharomyces-Zellen schnell durch Sprossung und bilden an den Gefässwänden und auf der Oberfläche der Fliissig- keit kleine Flecken und Inseln, welche, sich vergrössernd und zusammenschmelzend, binnen wenigen Tagen eine hibsch rosenrothe — fast zinnobergefärbte Lage bilden. In älteren Kulturen treten auch an den Gefässwänden, dicht an der Oberfläche der Flissigkeit, kleine Zoogloea-ähnliche Colonien auf. Eine Hautbildung, wie bei S. mycoderma, kommt nie vor, was wohl davon herrähren mag, dass die Zellen nur sehr kurze Zeit mit einander zusammenhängen. Ausser Rohr- und Traubenzucker erwiesen sich von den Kohlenhydraten Dextrin (39/,) und Stärke (in Form von Kleister) als gutes Nährmittel. Weniger gut Milchzucker (32/4 in No. 1) und Mannit (3”/,). Unbrauchbar erwies sich Kaliumacetat (39/, in No. 1). Dagegen ernährt Kalium- startrat. (3"/, in No. 1). Der Rohzucker in der Lösung wird durch den Pilz in eine reducirende Zuckerart verwandelt. <FHieräber, sowie 30 uber die sonstigen Produkte des Stoffwechsels, werde ich später mittheilen. In einer Zuckerlösung vegetirend, ruft S. glutinis keine schaumige Entwickelung von Kohlensäure hervor. Um zu erfahren ob dabei dennoch Alkohol producirt wird, wurde folgender Versuch gemacht. Eine häbsche Kultur von &S. glutinis wurde in einen Kolben mit ca. 50 CC. 10-procentiger Traubenzuckerlösung gegossen. Der Kolben war mit einem zweimal durchbohrten Pfropfen versehen und stand einerseits in Verbindung mit zwei Waschfiaschen mit Wasser, welche die eventuell gebildeten Alkoholdämpfe auf- nehmen sollten; anderseits ermöglichte eine durch einen Hahn verschlossene Röhre die Zufuhr von neuer Luft. Von Zeit zu Zeit wurde frische Luft durchgesogen. Nach drei Monaten, während welcher Zeit der Pilz sich stark ver- mehrt hatte, wurde die Flässigkeit abgegossen und mit dem Waschwasser Destillation unterworfen, worauf die zu- erst iäbergegangene Quantität mittelst der äusserst empfind- lichen Jodoformprobe (Duclaux, Chimie biologique, pag. 236) auf Alkohol gepräft wurde. Es konnte aber keine Spur da- von aufgewiesen werden. Dasselbe Resultat ergab sich auch aus dem specifischen Gewicht des Destillates. S. glutinis ist also kein Gährungserreger, wie die ge- wöhnliche Bierhefe. Damit steht auch im Zusammenhang, dass &S. glutinis fär sein Leben des freien Sauerstofis bedarf. In durch Auskochen luftfrei gemachter Zuckerlösung vermehrt er sich, bei Abschluss der Luft, gar nicht; auch ruft er da keine Gährung hervor. Wie eben gesagt, producirt S. glutinis keinen Alkohol; dagegen ist derselbe fär ibn ein recht gutes Nahrungs- material. In der BSalzlösung No. 2, mit Zusatz von 32/, Aliohol, habe ich diesen Winter, sowohl im Dunkeln wie im Lichte, sehr schöne Kulturen gehabt. Um die Bedeutung der verchiedenen Aschenbestand- theile näher kennen zu lernen, wurden je 50 CC. einer 10-procentigen Lösung von Traubenzucker in destillirtem 31 Wasser folgende Salzmischungen, denen ein successiver Nah- rungsbestandtheil fehlte, zugesetzt: 4 (ohne Phosphorsäure) je 0,3 gr. Ammoniumnitrat, Mag- nesiumsulphat (verwittert) und Kaliumnitrat: B (ohne Stickstoff) je 0,3 gr. Kaliummonophosphat und Magnesiumsulphat; C' (ohne Kalium) je 0,3 gr. Ammoniumnitrat, Magnesium- sulphat und Ammoniumphosphat (der entstandene Niederschlag durch Zusatz eines Tröpfchens Salz- säure gelöst); D (ohne Magnesium) je 0,3 gr. Ammoniumnitrat, Kalium- monophosphat und Kaliumsulphat; E (ohne Schwefelsäure) je 0,3 gr. Ammoniumnitrat Kaliummonophosphat und Magnesiumchlorid. Die Flaschen standen im Thermostat bei 25? C. Nach 12 Tagen war eine ziemlich starke Vermehrung in A eingetreten; der Boden war von einem rothen Pilzlager bedeckt. In B und C war die Vermehrung kaum bemerk- bar, in D und £ sehr schwach, so dass der Bodensatz fast ungefärbt erschien. Nach weiteren 17 Tagen (im December), während welcher Zeit die Kulturen im Lichte bei etwa 15? standen, war die Vermehrung in 4 noch weiter vor- geschritten; in B und C herrschte fortwährend Stillstand, während der Bodensatz in D und £ bedeutend zugenommen hatte und auch deutlich roth war. Eine Entwickelung in B und C war auch nach weiteren 18 Tagen nicht wahr- zunehmen, während der Pilz sich in den iäbrigen Kulturen noch etwas vermehrt hatte, in £ mehr als in D, aber weniger als in Å. — Zwei Wochen später hatte der Boden- satz in D seine rothe Farbe verloren; die Pilze waren, offenbar aus Mangel an Magnesium, abgestorben. A und EF sahen noch recht kräftig aus. Kalium-, Stickstoff- und Magnesium-Verbindungen sind also fär S. glutinis nothwendig. Weniger wesentlich sind Schwefelsäure und Phosphorsäure. Damit ist aber nicht ge- sagt, dass unser Pilz sich ohne Zufuhr der betreffenden Körper unbegrenzt vermehren könnte. d2 Dass &S. glutinis seinen Stickstoffbedarf, wenn ihm nur Nitrate geboten werden, decken kann, zeigen die schon er- wähnten Versuche mit der Nährlösung No. 2. Der Werth der Ammoniumverbindungen scheint dagegen keiner zu sein; wenigstens trat in einer Lösung von 50 CC. Wasser, 5 gr. Rohrzucker, 0,6 gr. Ammoniumphosphat, 0,3 gr. Kalium- sulphat, 0,3 gr. Kaliumcearbonat und 0,3 gr. Kaliummono- phosphat absolut keine Vermehrung ein. —In Kulturen, wo das Kalium durch Natrium ersetzt war (25 CC. Wssser, 2,5 gr. Rohrzucker, 0,3 gr. Natriumnitrat, 0,1 gr. Magnesium- sulphat), entwickelte sich der Pilz sehr kämmerlich und ging bald zu Grunde. Was die Erhaltung der Entwickelungsfähigkeit des S. gluwtinis betrifft, habe ich constatirt, dass auf Fliesspapier getrocknete Proben noch nach dreimonatlicher Aufbewah- rung im Dunkeln lebensfähig waren. Dagegen hatte eine andere Probe, die in einem Kolben eingetrocknet und wäh- rend zweier Monate dem Sommerlichte ausgesetzt war, sS0- wohl ihre rothe Farbe als auch ihre Entwickelungsfähigkeit vollständig verloren. Die bis jetzt erwähnten Eigenschaften hat S. glutinis mit verschiedenen anderen Sprosspilzen gemeinsam. Unser Saccharomyces besitzt aber ausserdem das bis jetzt weder bei Sprosspilzen noch bei Pilzen sensu proprio iberhaupt beohachtete Vermögen, ohne organisches Nährmaterial selb- ständig vegetiren zu können, ähnlich wie die Algen und die höheren chlorphyllfährenden Pflanzen, ein Vermögen, das offenbar mit dem rothen Pigmente im Zusammenhange steht. Folgender Versuch mag dies illustriren. Eine unsichtbare Spur von &S. glutinis wurde am 93. Juli 1885 in ca. 50 CC. einer Lösung, welche auf 100 CC. Wasser 1 gr. Magnesiumsulphat, 1 gr. Kaliumnitrat und eine ganz minimale Menge FEisenchlorid enthielt, ausgesät. Die Kultur wurde an ein Sädfenster gestellt. Schon nach drei Tagen war eine deutliche Vermehrung merkbar. In Folge einer Reise konnten in den nächsten Wochen die Beobachtungen nicht verfolgt werden. Die Kultur stand 33 fortwäbrend am Sädfenster, vor welchem jetzt aber ein weisses Rouleaux niedergelassen war, um zu starkes Er- wärmen resp. Verdunstung zu vermeiden. Am 5. August war der Boden des Kolbens von einem lockeren, hellrothen, aus lauter noch in Sprossung begriffenen Saccharonvyces- Zellen gebildeten Niederschlage bedeckt, dessen Trocken- gewicht 0,010 gr. ausmachte. Unter dem Mikroskop betrachtet, zeigten diese Zellen keine Verschiedenheiten in Bezug auf Form und Grösse von den gewöhnlichen S. glwtinis. Auffällig aber war, dass das runde Körnchen, welches sehr oft in den Zellen vor- kommt, wie es schon Cohn (1. c. pag. 188), und Hansen (l. c. pag. 255) aufgefallen ist, bedeutend an Grösse zugenom- men hatte und dabei eine im durchfallenden Lichte deutlich gelbgrine Farbe besass, welche ihm grosse Aehnlichkeit mit einem Chlorophyllkorn gab. Recbt oft kamen mehrere solche Körner, von denen jedoch einer die äbrigen an Grösse iiber- traf, in eimer Zelle vor. Beim ersten Anblicke könnte man sie leicht fir Ascosporen halten. Genauere Untersuchung zeigt jedoch, dass ilinen ein Membran abgeht und dass sie nur körnige Gebilde im Protoplasma sind. In 2-procentiger Traubenzuckerlösung, in hängenden Tropfen in feuchter Kammer ausgesät, vermehrten sich diese aus Wasserkulturen stammenden Saccharomyces-Zellen durch gewöhnliche Sprossbildung, wobei die erwähnten Körner an Grösse abnahmen. In den neugebildeten Zellen fielen die Körner im Protoplasma nicht besonders auf. Bei dem oben geschilderten Versuche war der Nähr- flässigkeit eine kleine Menge Eisenchlorid zugesetzt. Dieser Zusatz stellte sich später als unnöthig heraus. Diese Vermehrung in unorganischen Lösungen findet nur im Lichte statt; im Dunkeln ist S. glutinis, ebenso wenig wie S. cerevisiae und alle anderen untersuchten Pflanzen im Stande sich weiter zu entwickeln. Die Licht- intensität, welche dazu erforderlich, ist eine ziemlich grosse. Der erwähnte Versuch wurde im Hochsommer angestellt; auch im August war die Lichtintensität im Zimmer noch 2” [3] 34 stark genug um den gewiänschten Effect hervorzubringen, aber schon zu Ende des Monats, bei anhaltendem triben Wetter, war, gänstiger Temperatur ungeachtet, die Ver- mehrung, obgleich noch deutlich, bedeutend geschwächt. In den späteren Herbst- und Wintermonaten ist S. glutinis auf eine rein saprophytische Lebensweise angewiesen, denn alle Versuche, den Pilz in Wasserkulturen zu ziächten, waren vollständig erfolglos. Nach Allem, was uber Ernährung der Pflanzen bekannt ist, kann es keinem Zweifel unterliegen, dass S. glutinis, im Lichte sich in Wasserkulturen vermehrend, ähnlich den Algen, Kohlensäure aus der Atmosphäre aufnimmt und zersetzt. Unter den typisch chlorophyllfreien Bacterien sind in der letzten Zeit von van Tieghem und von Engelmann drei Formen, die durch Chlorophyllfärbung ausgezeichnet sind, gefunden worden (De Bary, Morphologie und Biologie der Pilze, pag. 491). Fir sein Bacterium chlorinum hat Engel- mann, mittelst seiner bekannten Bacteriemethode (Bot. Ztg. 1881, pag. 442, 1882, pag. 323) Ausscheidung von Sauerstofi im Lichte constatirt. Mehr als wahrscheinlich ist es also, dass diese Bacterien, und wohl auch die vor van Tieghem entdeckten, im Lichte Kohlensäure assimiliren. Wie diese Formen sich sonst verhalten, ob sie sich aus mehr compli- cirt gebauten Kohlenstoffverbindungen ernähren können, ist nicht bekannt, in Anbetracht des Verhaltens der anderen Bacterien aber höchst wahrscheinlich. Zu diesen schliesst sich nun, in physiologischer Hinsicht, Saccharomyces glutinis als eine Form, die sowohl assimilirend als auch sapro- phytisch lebt Weitere Beispiele eines solchen Verhaltens werden sich wohl mehrere finden lassen. Auf eine Möglichkeit sei hier noch hingewiesen. Eine Menge Sprosspilze kommen bekanntlich frei in der Natur, an der Oberfläche von Friächten und anderen Pflanzen- theilen, vor und es dirfte wohl eine allgemeine Ansicht unter den Botanikern sein, dass die Pilze ihre Nahrung aus den betreffenden Pflanzen entnehmen. Da nun aber die 30 Zellen des &S. glutimis, obgleich sie unter dem Mikroskope keinen Farbstoff£ erkennen lassen, bei hinreichender Licht- intensität sich selbständig ernähren können, so wäre noch zu prifen, ob nicht jenen farblosen Hefenzellen ein ähn- liches assimilatorisches Vermögen zukommt. Man brauchte dann eine Aufnahme von Nahrung durch die dicke Cuticula nicht anzunehmen. Helsingfors, im Januar 1886. SES narr (pm u Uber die Einwirkung von Åther und Chloroform auf die Pflanzen. Von Fredr. Elfving. Uber die Einwirkung der Angesthetica auf die Pflanzen enthält die physiologische Literatur nur wenige Angaben. So viel weiss man indessen, dass Äther und Chloroform auf einige Funktionen der Pflanzen eine Wirkung ausiben, welche der Anesthesie, die sie an dem thierischen Organis- mus hervorrufen, äbnlich erscheint. Claude Bernard (Lecons sur les phénoméånes de la vie. I, 7) zeigte, dass Äther- und Chloroformdämpfe in gewissen Dosen die Keimung der Saamen bei sonst gänstigen Verhältnissen verhindern, ohne die Saamen zu tödten; dass dieselben Anesthetica das Gährungsvermögen der Bierhefe temporär aufhebt, und er behauptete dasselbe för das Vermögen der grönen Pflanzen, Kohlensäure im Lichte zu zersetzen. Schliesslich angesthe- sirte er, wie es schon Åndere gethan hatten, die Blätter yon Mimosa pudica, so dass sie nicht mehr gegen Beräöh- rung reagirten. Heckel (Comptes rendus, LXXVII (1873); pag. 948) hob bei den Staubfäden von Mahonia in äbr- licher Weise die Reizbarkeit fir Beröhrung auf, und Sira- gusa (nach Bot. Jahresbericht 1879 I, pag. 295) soll spon- tane periodische Bewegungen, wie Öffnen und Schliessen der Bläthen durch Ätherdampf anzesthesirt haben. Das Stick- oxidul hat sich dagegen als inditfferentes Gas gezeigt (Joly et Blanche, Comptes rendus LXXVII, pag. 59, Heckel, C. r. LXXVIII, pag. 856). Die frappante Analogie dieser Erscheinungen mit der Aneesthesie der Thiere schien mir dem näheren Studium der 37 Einwirkung jener Körper ein besonderes Interesse zu ver- leihen, um so mehr als auch die Thierphysiologen, nach den Handbächern zu urtheilen, sehr wenig iber die feinern Details bei der Aneesthesie wissen. Die Ergebnisse meiner ersten Untersuchungen stelle ich im Folgenden kurz zusam- men. Sie werden, hoffe ich, zeigen, dass hier ein reiches Feld der Forschung offen liegt. Finwirkung auf die Athmung. Hieröber findet sich eine kurze Angabe bei Claude Bernard (1. c. pag. 272). Er sagt, dass ansesthesirte Saamen mit derselben Intensität als normale athmen, eine Angabe, die mit seiner Auffassung, dass die Anezesthetica ohne Einwirkung auf die Zersetzungs- processe im Organismus sind, in Ubereinstimmung steht. Bei meinen diesbezäglichen Versuchen verglich ich die Kohlensäure-Quantitäten, die in derselben Zeit und bei sonst gleichen Verhältnissen von gleichgrossen Mengen der Ver- suchsobjecte mit und ohne Äther resp. Chloroform gebildet wurden, und zwar bestimmte ich die Kohlensäure durch Absorption in Eudiometerrohre. Die Eudiometerröhren, deren ich fäönf zur Verfögung hatte, waren ca. 30 Ctm. lang und 3,5 Ctm. weit; die Ca- librirung war nur in 2 CC. ausgefährt, doch konnte» ein CC. genau abgelesen werden. In ein solches Rohr wurden die Versuchsobjecte, z. B. in einen Beutel von Täll ein- geschlossene Saamen, auf einem steifen Metalldrahte auf- gehängt, eingefihrt, das Rohr äber Quecksilber gestölpt und dieses durch Aussaugen der Luft mittelst eines Kautschuk- schlauches zum Steigen gebracht. Dann eine kleine Menge Wasser, um die Oberfläche des Quecksilbers zu bedecken, eingefährt. Jetzt wurde abgelesen: das Gasvolumen, die Höhe des Quecksilbers und der Wasserschicht im Rohre; sowie an einem Anerioidbarometer dicht am Rohre Tempe- ratur und Barometerstand. Wenn man noch am Ende des Versuchs das Volumen der Versuchsobjecte mit dem Drahte u. s. w. durch FEintauchen in Wasser bestimmt, so hat man alle Zahlen, um das Yolumen des in dem Rohre wirk- lich befindlichen Gases zu bestimmen. :Nach bekannter 38 Formel wurden alle Beobachtungen auf 202 und 760 mm. Barometerstand (nicht auf Trockenheit) reducirt. Wurden jetzt in das Rohr einige Tropfen Äther oder Chloroform eingefährt, so vergrösserte sich das Gasvolumen der gebildeten Dämpfe zufolge, wurde aber durch kräftiges Schitteln des Rohres bald constant. Neue Ablesungen er- gaben jetzt das vergrösserte Volumen und dadurch auch die Menge der zugefihrten Dämpfe. Um die von den Athmungsobjecten während gewänsch- ter Zeit producirte Kohlensäure zu messen, wurde aufs Neue das Gasvolumen bestimmt und dann ein Stäöck Kali ins Rohr eingeföährt. Nach einer Stunde wurde das Vo- lumen wieder bestimmt. Die Differenz dieser beiden Vo- lumina giebt die Menge der ausgeathmeten Kohlensäure an. Die so gewonnenen Zahlen sind nicht sehr genau. Erstens konnten, wie gesagt, Bruchtheile von CC. nicht sicher abgelesen werden. Diesen Mangel habe ich durch Anwendung grösserer Mengen des Versuchsmaterials, wo- durch sich natärlich grössere Zahlen ergaben, eliminirt. Dadurch wurde aber das Herausziehen der Objekte vor die Kohlensäure-Absorption unmöglich und so ein Febhler in den Resultaten geschaffen, denn während der Absorption athmeten die Pflanzen fortwährend unter Konsumtion des Sauerstoffs im Eudiometerrohre. Das gefundene Volumen ist also um das Volumen des während der Absorption kon- sumirten Sauerstoffs zu gross. Da es aber nicht auf ab- solute Messungen, sondern nur auf die Vergleichung zweier oder mehrerer gleichzeitiger Fälle ankam, därfte dieser Fehler ohne störenden Einfluss sein. — Wenn unten die Dauer eines Versuchs angegeben wird, so ist die Zeit zum Anfang der Absorption gerechnet. Was dann die Absorption der Kohlensäure in einem Gasgemenge, welches Äther- oder Chloroformdämpfe enthält, betrifft, so habe ich durch besonders angestellte Versuche, bei derselben Anordnung wie oben, gefunden, dass man, wenn die Dämpfe bis 7"/, des Volumens ausmachen, die nachher zugefihrte Kohlensäure durch Absorption mit Kali 39 genau bestimmen kann, dass aber bei grösserem Gehalte die Werthe zu klein ausfallen, was davon herrährt, dass der in dem Wasser gelöste Äther resp. Chloroform, weil in Kalilauge weniger löslich als in Wasser, nach dem Zusatz von Kali, zum Theil in Dampfform ibergeht und das Gas- - volumen vergrössert. Bei den später mit Saamen und mit Hefe angestellten Versuchen habe ich deshalb statt reines Wasser eine gesättigte Lösung von Salpeter, in welcher sich die betreffenden Körper nur sehr wenig lösen, angewendet, wobei ich die Menge des Äthers oder Chloroforms bis auf 11?/, steigern konnte. Ich habe Versuche mit Blättern von einer Salix-Form, eimer Gartenhybride aus der Verwandtschaftskreise von SS. viminalis, mit keimenden Saamen von Pisum sativum und Camnmabis sativa sowie mit Saccharomyces cerevisiw an- gestellt. Von den Salix-Blättern wurden zu jedem Versuche je zwanzig (Gewicht 3--6 Gr.) ausgewachsene, die färs Einschieben in das Eudiometerrohr lose umgebunden wur- den, genommen. Auf die Auswahl der Objekte wurde grosse Sorgfalt verwendet, so dass bei den gleichzeitigen Versuchen möglichst äbnliches Material zur Verwendung kam. Um zu erfahren, wie grosse UÖbereinstimmung man hierbei erwarten darf, stellte ich mit je 20 Blättern drei Parallelversuche an. Es producirten die Blätter in 20 Stunden J3,4, 36,4 und 34,5 CC. Kohlensäure. Die grösste Differenz ist, wie man sieht, dre1 CC.; etwa. 109/,. In folgenden Tabellen habe ich die Versuche mit Salix- Blättern zusammengestellt. — Sie sind natärlich alle bei Lichtabschluss gemacht. 40 Ver suche mit Äther. Nummer und Versuchs- dauer. Zugefiihr- ter Volumen vor der | nach d. Absorp- | Absorp- tion CC. | tion CC. | | | | | I R | Producirte | Kohlen- IN ND säure CC. ND ND (SM) [) ND oc JE (30 N NI 03 Oc WO a [ND 13: 14; v> I [Ul NEN — 136 JE Versuche und Versuchs- dauer. Nummer Urspriing- | liches Volumen | CC. | FORE 250 ERE RNE RA 3 äv 0 & SMA 235 SKE | vor der | | Absorp- tion CC. 114 119 Volumen nach d. | Absorp- | | tion CC. | I | tf I I | I Produecirte mit Chloroform. säure CC. | | Chloro- | form in 158 164 166 41 Aus diesen Versuchen geht hervor, dass die Salix- Blätter in einer Atmosphäre, die einige (etwa 4—7) Pro- cent Ätherdampf enthält, mehr Kohlensäure produciren als sonst. Bei 39/, (1) war die Einwirkung des Äthers noch nicht deutlich; bei 7,99/, (V) wurde ein Mal eine deutliche Steigerung beobachtet, ein anderes Mal keine Einwirkung bei 7,5"/, Äther gefunden. Die obere Grenze för die gän- stige Wirkung des Äthers därfte somit hei 7—8?/, liegen, was sich jedoch durch die angewandte Methode nicht sicher bestimmen liess. -— Dass die Blätter einen recht hohen Äther- gehalt der Atmosphäre, ohne abzusterben, ertragen können, habe ich mehrmals constatirt. So erwiesen sich 20 Blätter, die während 7 Stunden in einer Atmosphäre von 359/, Äther geweilt hatten, noch turgescent und athmeten, nachdem sie mit Wasser abgespäölt und in ein anderes Rohr gebracht wurden, weiter. Eine ähnliche Steigerung der Kohlensäureproduktion ruft auch der Chloroform hervor, aber schon in viel schwächerer, genau bestimmter Dosis, etwa 2,49/,. Mit den Saamen, von denen ja eine grössere Menge gleichförmiges Material leicht zu haben ist, wurden fast immer mehrere Parallelversuche. worunter zwei zur Kontrolle, ausgefährt. Die Saamen wurden zuerst während 24 Stun- den im Wasser aufgeweicht und gut abgewaschen. Von den Erbsen wurden dann je 50 Stäck so ausgewählt, dass das Totalgewicht (in Centigramm) bei sämmtlichen Ver- suchen einer Reihe dasselbe (etwa 25 Gr.) war: von dem Hanfsaamen wurden einfach je 30 Gramm abgewogen. — Besondere FEinrichtungen zum Verdunkeln der Objekte wurden nicht gemacht; der grösste Theil jedes Versuchs fiel jedoch in die Nachtstunden. Das Verhalten der Pisum-Saamen zeigen folgende Ta- bellen. Aus ihnen ist ersichtlich, dass Äther und Chloro- form auf die Athmung der Erbsen dieselbe Einwirkung wie auf die der Salix-Blätter ausäbt. Das Optimum liegt hier höher, för Äther oberhalb 10"/,, fär Chloroform bei etwa 3—5H"/,. Versuche mit Äther. Nummer | 800 a Öje a Volumen ESD dj | 2389 ä (380 un EIS RN REN | 2) Od 28 23 33 | vorder | nachd. | 20 iVersuchssaptatsrs Se Absorp- | Absorp- | 99 5 dauer. | Ö > N 3 tion CC. | tion CÉ. fn ke | 2 | | | HE EON SRA Ta RAR AR 2 USS Sr PRESS. SSD RN do Ae 50 I» agdol SST rg 23 St. | 156 | 8 | 164 | 135 |: 29 blä störst ob SSR SR fer a, ög 1 pr ng Ta DEE, RIE jägarna NT | IS NR | 15 St. | 150 Ö 15814lycktert våt IAS SS RESA (OT SÖN EE SR a XHI 148 | — TATT ETERN NR Le 6) 160: 1226 16, Stal löpagdliigan, IRA 146558 26075 iisid KR | [ge IPVÄRN EN OO EE | 1 oj Es pri us faginl iglar | 148 | 129 | 19 Versuche mit Chloroform. I I fond . S Kor s I Fr å Nummer. eor et sved BIG Volumen | e ES ; da d0 - - JR a rN- und I 39 23 = - = a h d 5 2 (>) Chloro | i vor der nach d. 2 o for i : 2lnOBD FR SE orm in Versuchs- | 2.53 ÖS Ga bsorp | Absorp- | 9 9 2 oj dauer. | P 2 S 3 2 | tion CC. | tion CC. | & 5 CR 15 St. | 153 | i52 dekret 23 XVI 12 | — 164 | 131 33 ; 159 att bln168 baddörnae TO SETH un 5 fe IGT 4 Tele ES 1590 1 GE > 1707 TJG Fe 43 Nummer vg z Éö Volumen | 2 AGEIKNT und 38 2... HE | | 3 50 | Chloro- - =S) SOM | : der 2 = Nr för 4 fiNersnohe- | 2230 | SEE 3 | Asa | Abder 3 2 Fe in dauer.. ÖP SS | tion CC. | tion. CO. |-& 4 = C02 LSE 156 TNA | XVII 143 —- 11 LONA SE SG 143 6 163---|--128-——40—1—- 40 SE: 16 ap) 12 an 137 ST LG OEEITO | dö | 1586 VER SIGN NA — VIL | 150 — 159 T40 END — lag began | [JA69, 504 FAL Ba RER IG BÄR (CT BR Ef på elr he | ÖT 1 164 TABT SLD Us Hinzugefägt sei noch, dass nach allen diesen Ver- suchen die Saamen sich als vollkommen keimfähig erwiesen. Auch mit Hanfsaamen habe ich Versuche angestellt und dabei eine Differenz zwischen den normal und den mit Zusatz von geringen Äthermengen athmenden Saamen zu Gunsten der letzteren gefunden, eine Difterenz, die in- dessen so klein war, dass ich mich fiber das Verhalten dieser Objecte nicht bestimmt auszusprechen wage. Chloro- form setzte schon bei 29/, die Athmung herab. Ein anderes Object, an dem ich trotz sehr zahlreichen, in mehrfacher Weise variirten Versuchen keine, die Kohlen- säureproduktion begiänstigende Einwirkung des Äthers finden konnte, war Saccharomyces cerevisice. Die Versuchsanord- nung war in der Hauptsache dieselbe wie fräher. Es wurde eine abgewogene Menge Presshefe in ein Eudiometer- rohr gebracht und mit Wasser ausgerihrt; dann wurde in das Rohr ein Stäck zusammengerolltes Fliesspapier einge- schoben. so dass es die Wände des Rohrs dicht bekleidete, und auf diesem Papier wurde der Hefenbrei gleichförmig ausgebreitet. Die Kontrollversuche stimmten auch bei dieser primitiven Anordnung sehr gut. In den vier unten ange- fäöhrten Versuchsreihen kamen je 10 Gr. Hefe und 35 CC. Wasser zur Anwendung; bei den zwei letzteren wurde der 44 Hefe noch dazu 0,07 Gr. Traubenzucker und ebensoviel Asparagin geboten. Nummer ön 5 a - Fa 1 a en 2 = Sr Sd nd 23 ES | 2 =S | vor der | nach ad. | 2 2 o AEHEE Versuchs- 235 ere S Absorp- | Absorp- SS 3 z in ?/9. dauer. STAS = tion CC. | tion CO. | & ” 2 | | | | 129 = 128 illa lg — z 128 SE 125 107 18 — SSE EE EE ÄR dee sn I CL Dl a (ln ge ene 0 (ESt: ID T 128 GU 10 DR 129 8 it i 17 SNS 129 NG 13 116 AN Ne | ba” | Eg | Si00. | XX 125 — 121 SJ EA — 8 St 130 | D 130 107 23 Dr FÅ 128 8 IP 105 22 9 127 Or klin26 104 2D 6,6 IDA — 162 136 26 — NNE) 160 Far 20 — 6 St 153 2 163 | 136 | 2 13 Sä 152 4 163 Töre 20 8,6 153 SKNILNLGG EIS Uv 5,0 142 = 125 22 = XXII 141 - FADERS — 6 St 139 Gr TAG 1241 22 AN Sä 145 SENAT TSE 3,2 141 13 144 T20 3,4 I Auch durch Zusatz von anderen Nährstoffen versuchte ich die Hetezellen zum Verbrennen des Athers zu veran- lassen. So wurde ihnen Dextrin, Bierwärze, Malzauszäge, Pepton mit und ohne Zucker geboten, aber der Erfolg blieb immer ein negativer, d. h., wenn die ÅAthermenge nur wenige Procent betrug, producirte die Hefe eben- so viel Kohlensäure als sonst, bei höheren dagegen weniger. Steigerung war nicht zu erzielen. Es wäre voreilig, Theorien zur Erklärung der jetzt an- Eine 45 getährten Thatsachen aufzustellen, oder etwas allgemein Gil- tiges aus diesen wenigen, mit primitiven Mitteln angestellten Beobachtungen ableiten zu wollen. Die Frage ist noch nach sehr vielen Richtungen hin zu bearbeiten. Als allgemeine Re- sultate seien indessen hervorgehoben: erstens, dass die An&- sthetica unter Umständen eine stimulirende Wirkung auf ge- wisse Funktionen des pflanzlichen Lebens ausäben, eine Thatsache, die nicht ohne Analogon besteht, da ja gerade der Äther auf den thierischen Organismus als Stimulans wirken kann. In der Folge wird noch von einem ähnlichen Effect die Rede sein. Zweitens, dass die Kohlensäure nicht die einzige Kohlenstoffverbindung ist, welche die Pflanzen aus der At- mosphäre aufnehmen können und welche dann in ihren Stoffwechsel eingreift. Das Verhalten zwischen den Men- gen der aufgenommenen Dämpfe und der ausgeathmeten Kohlensäure sowie die Umsetzungen des Äthers und des Chloroforms im Organismus sind uns freilich unbekannt, wenn wir aber eine katalytische Wirkung nicht annehmen wollen, so sind wir, wie mir scheint, gezwungen, eine Ver- brennung jener Körper anzunehmen. Wir können zwar nicht behaupten, dass das Plus von Kohlensäure, welches von der ätherhaltigen Atmosphäre ausgeschieden wird, ge- rade durch Verbrennung des Äthers entstanden ist. Aber eben so wie wir bei einem Saccharomyces mycoderma, der, von Alkohol sich ernährend, Kohlensäure producirt, von Verbrennung des Alkohols reden, ohne dass wir behaupten können, dass die in einer Stunde producirte Kohlensäure aus dem in derselben Zeit aufgenommenen Alkohol stammt, und ebenso wie wir in anderen Fällen von der Verbren- nung anderer Kohlenstoffyerbindungen, z. B. des Zuckers, sprechen, ohne dass wir den Vorgang näher kennen, ebenso därfen wir hier von einer Verbrennung des Äthers und Chloroforms reden. Damit ist aber nicht gesagt, dass jene Körper zu Nährmitteln der Pflanzen gehören. An und fär sich hätte eine solche Annahme nichts Befremdendes, da ja der verwandte Äthylalkohol vielen Pilzen als Nahrung dienen kann, aber genauere Versuche missen daräber ent- 46 scheiden. Dass, wie aus den Versuchen hervorgeht, ver- schiedene Pflanzen sich gegen die Anzsthetica verschieden verhalten, darf nicht iäberraschen. Ähnliches ist schon för den Alkohol bekannt: Saccharomyces mycoderma kann sich von Alkohol ernähren, S. cerevisie dagegen nicht. Einwirkung auf die Alkoholgährung. In Anschluss an die jetzt erwähnten Versuche stellte ich andere, die Ein- wirkung des Äthers auf die gewöhnliche Gährung betreffen- de an. Die Anordnung und das Resultat wird am Besten durch ein Beispiel erläutert. In fäönf gleich grosse Flaschen wurden je 40 CC. einer Traubenzuckerlösung, die nach Bestimmung mit dem Saccharimeter (Halbschattenapparat) 9,29/, Traubenzucker enthielt, gegossen. Drei von diesen Lösungen wurden dann mit resp. 0,5, 1,0 und 1,5 CC. Äther versetzt und dann allen je 5,o Gr. Presshefe, die mit 10 CC. Wasser aus- gerähbrt war, zugesetzt. Nach einer Stunde (209) wurde die Gährung durch 5 CC. zweiprocentige Thymollösung (Kjeldahl, Meddelelser fra Carlsberg Laboratoriet I, pag. 355) abgebrochen, die Flässigkeit, um die Rechnung zu vereinfachen, durch Zusatz von 45 CC. Wasser auf 100 CC. gebracht, filtrirt und auf ihren Zuckergehalt unter- sucht. Es ergab sich, dass von der urspränglich vorhan- denen Zuckermenge, 3,68 Gr., bei einem Äthergehalte von 09/, 0/9 1/9 2/0 3/0 0,71 0,68 0,58 0,39 0,22 durch die Hefe vergährt war. Der Äther hatte also nur nachtheilig auf die Gährung gewirkt. Einfluss auf das Wachsthum. Nach Siragusa (1. ec.) wird das Wachsthum der oberirdischen und unterirdischen Organe durch Ätherdampf verhindert. Dass dies fär stär- kere Concentrationen zutrifft, ist ohne Weiteres klar. För die Sporangienträger von Phycomyces nitens habe ich mich durch genaue Messungen äberzeugt, dass die Wirkung des Ätherdampfes, wenn eine solche iberhaupt eintritt, eine Verlangsamung resp. ein Aufheben des Wachsthums ist. Die Messungen wurden nach der von Sachs angegebenen 47 Methode (Arbeiten des bot. Inst. Wärzburg. II., pag. 134) ausgefährt. Die im Lichte rotirenden Pilze standen unter einem 20 Ctm. hohen und 10 Ctm. weiten cylindrischen Glasgefäss, unter welchem auch ein kleines Glas mit Äther- lösung verschiedener Concentration gebracht wurde. Die Beobachtungen wurden in Interwallen von 15 Minuten ge- macht. Folgende Beobachtungen seien als Probe mitge- theilt. Die fettgedruckten Zahlen geben das Wachsthum in ätherhaltiger Atmosphäre an. Der Zuwachs ist in Theil- strichen des Mikrometers angegeben; der Werth eines solchen war 0,07 Mm. Ätherlösung Ätherlösung Ätherlösung 19/, 20/9 IMa Temp. Zuwachs. Temp. Zuwachs, Temp. Zuwachs. 200 NS VR UN A0KENNE 2IPNTRN SNRA 209,2 14 TS 2190 ., 5 209,3 15 209,9 10 2008, od 2000 14 2097 9 2005 0 200006 2008 7 209,9 1 2090.6 9 209,7 5 2006 i 202,8 6 2004 g 209,7 9 2094 8 209,6 11 0 200550T-12 209,3 15 209,5 13 2003 6 209,5 14 Die letzte Reihe zeigt, dass durch Ätherdampf das Wachsthum fär kurze Zeit ohne merklichen Schaden sistirt oder ansesthesirt werden kann. Einfluss avf die Irritabilität der Schwiärmsporen. Als Untersuchungsmaterial dienten Schwärmsporen von Chlamy- domonas pulviscuwlus. Ti einem Uhrgläschen oder in Wasser- tropfen auf dem Objektträger direktem Sonnenlichte (Ende Juni) ausgesetzt, erwiesen sie sich als negativ phototaktisch: sie sammelten sich an dem von der Lichtquelle abgekehrten 48 Rande des Wassers, dem negativen, wie ich ibn nach Strass- burger kurz benennen will, im Gegensatz zu dem Lichtrande, der als der positive bezeichnet wird. Auf dem Mikroskopir- tisch, der einige Meter von einem Sädfenster entfernt stand, reagirten sie gegen das einseitige diffuse Licht sehr undeutlich; sowohl an dem positiven als auch an dem negativen Rande bildeten sie gewchnlich einen gränen Streifen, die meisten aber bewegten sich regellos hin und her, wodurch das Wasser grän erschien. Bei schwachem Lichte, weiter nach Innen im Zimmer, kam keine Ansammlung an dem nega- tiven Rande zu Stande, aber ein Ausnahmefall war es, dass sich sämmtliche Schwärmsporen an dem positiven Rande anhäuften; eine grosse Menge blieb gewöhnlich in dem Wasser gleichmässig vertheilt. Sehr schwaches Licht end- lich war ohne Einwirkung. in eigenthämlicher Weise wurde die Lichtstimmung dieser Schwärmsporen durch Äther verändert. Die Unter- suchung wurde einfach so gemacht, dass zwei mit Schwärm- sporen volle Wassertropfen auf demselben Objektträger placirt wurden und dann dem einen ein Tropfen gewöhn- liches Wasser, dem anderen ein Tropfen Ätherlösung (Äther in verschiedenen Concentrationen in Wasser gelöst) zuge- fögt wurde. Nach wenigen Minuten war dann die Wir- kung des Äthers auffällig. In direktem Sonnenlichte waren die Schwärmsporen wie gesagt negativ phototaktisch; durch Zusatz von 2—5"/, Ätherlösung wurde aber ihre Lichtstimmung mit einem Schlage vollständig umgekehrt; statt das Licht zu fliehen, schwammen sie jetzt demselben energisch entgegen und bildeten an der Lichtseite einen breiten Rand. Bei An- wendung von fäönfprocentiger Lösung wurde in einigen Fällen in sofern ein abweichendes Verhalten beobachtet, dass sich nicht alle Schwärmsporen gegen das Licht be- wegten, sondern in der Mitte des Tropfens ohne Reaktion gegen das Licht umherschwammen. — Versuche mit höheren Concentrationen wurden leider nicht angestellt. Ihr ziemlich indifferentes Verhalten im diffusen Lichte 49 wurde in ähnlicher Weise durch Äther verändert. In einem concereten Falle war die Wirkung folgende: 19/, Ätherlösung: die Schwärmsporen noch ziemlich gleichförmig vertheilt, jedoch einen deutlichen Streifen an der Lichtseite bildend. — Im Kontroll-Tropfen ebenfalls ziem- lich gleichförmig; BStreifen an der Schattenseite, keiner an der Lichtseite. 29/, Ätherlösung: die Schwärmsporen haben sich fast alle an dem positiven Rande gesammelt, in der Mitte nur sehr wenige; sehr feiner gräner Saum an dem negativen Rande. — Kontroll-Versuch: durch den ganzen Tropfen vertheilt, ein breiter Streifen an dem negativea Rande, ein feiner an dem entgegengesetzten. — Das Objektglas wurde umgedreht: die mit Äther behandelten Schwärm- sporen schwammen aufs Neue gegen das Licht; in dem anderen Präparate war keine Veränderung merkbar. 39/, Ätherlösung: fast alle im Lichte gehäuft, beinahe keine in der Mitte, keine an der Schattenseite. — Kontroll- Versuch: ziemlich homogen vertheilt, mit Ansammlung an der Schattenseite. | 59/, Ätherlösung: schwache Ansammlung an dem po- sitiven Rande, keine an dem negativen, die meisten jedoch in der Mitte. — Kontroll-Versuch: ein kaum merkbarer Saum an dem positiven, ein deutlicher an dem negativen Rande, die meisten in der Mitte. Bei einer Beleuchtung, bei welcher die Schwärmsporen sich positiv phototaktisch verhielten, bewirkten 1—5-procen- tige Ätherlösungen keine Veränderung in der Lichtstim- mung, nur trat nach Zusatz jener Lösungen die Ansammlung an dem positiven Rande schneller und vollständiger als sonst ein. Die Einwirknng des Äthers bei sehr schwacher In- tensität ist aus folgenden Versuchen ersichtlich. In gewöhn- licher Weise hergerichtete Objektträger mit 2-, 3- und 5- procentiger Lösung wurden in dem hinteren Theil einer Schublade placirt, die Lade dann beinahe eingeschoben, so dass das Licht nur durch eine sehr enge Spalte eindringen 4 50 konnte. Als nach fänf Minuten die Lade geöffnet wurde, liesen die Schwärmsporen in den Kontroll-Proben keine Ein- wirkung des einseitig einfallenden Lichtes erkennen, sie waren ganz gleichförmig im Wasser vertheilt. In den mit 2- und 3-procentiger Ätherlösung versetzten Tropfen hatten sich die Schwärmsporen in exquisirter Weise an der Licht- seite gesammelt; der äbrige Theil der Flässigkeit erschiem ganz farblos. Die 5-procentige Lösung hatte einen ähn- lichen aber nicht:so prägnanten Effekt hervorgerufen. Aus allen diesen Versuchen, die ich mehrmals kon- trollirt habe, geht hervor, dass Äther eine specifische Ein- wirkung auf die Empfindlichkeit der Schwärmsporen fir das Licht ausiäbt. Die Schwärmsporen bewegen sich be- kanntlich im Dunkeln, aber anscheinend regellos. Auch gegen sehr schwaches Licht verhalten sie sich indifferent. Sobald jedoch die Intensität des Lichtes eine gewisse untere Grenze erreicht, bewegen sich die Schwärmsporen der Licht- quelle zu: sie sind positiv phototaktisch. Bei einer oberen Grenze hört diese richtende Einwirkung des Lichtes auf und bei noch höherer Intensität reagiren die Schwärm- sporen in entgegengesetzter Weise auf den Reiz: sie fliehen das Licht, sie sind negativ phototaktisch. Diejenige Reiz- wirkung des Lichtes auf die Schwärmsporen, welche man positive Phototaxie nennt, findet also nur statt, wenn die Grösse des Reizes zwischen zwei Schwellwerthen, einem unteren und einem oberen, liegt. Dass diese Schwellwerthe in verschiedenen Fällen verschieden sind, dass z. B. die Schwärmsporen einer Form von einem schwachen Reize, fär welchen andere ganz unempfindlich sind, reagiren, ist fast äberflässig hervorzuheben. Das Charakteristische fär die Ein- wirkung des Äthers auf die Reizbarkeit der Schwärmsporen liegt nun darin, dass in dem gegebenen Falle die Sch well- werthe aus einander geräckt werden, so dass einerseits ein schwacher Reiz, der sonst ohne Wirkung ist, jetzt eine deutliche Reaktion hervorruft, und dass andererseits die ty- pische Reaktion noch bei einem Reize, der den sonst zu- lässigen tibertrifft, eintritt. Man könnte die Sache auch so 91 ausdröcken, dass durch Äther sowohl die Empfindlichkeit fär schwache Reize, als auch das Vermögen, stärkere zu ertragen, gesteigert wird. Die Analogie mit der Einwir- wirkung der Stimulantia auf das Nervensystem ist offenbar, und es wiärde von Interesse sein, Untersuchungen, die Nerven betreffend, zu erhalten. Chloroform hat nicht dieselbe Wirkung wie Äther. Ich stellte mir zuerst eine gesättigte Lösung von Chloro- form in Wasser dar und bereitete dann von dieser Wasser- gemische verschiedener Concentrationen, mit welchen in der oben angeföährten Weise experimentirt wurde. Von reinem Chloroformwasser, sowie von einer Lösung, die 509/, davon enthielt, wurden die Schwärmsporen einfach getödet. Ge- gen schwache Lösungen, 1—1092/,, verhielten sie sich sowohl in direktem Sonnenlichte als auch in diffusem Lichte in- different. Bei Anwendung von 12—259/, Lösung bewegten sich die Schwärmsporen noch weiter, hatten aber ihr Ver- -:mögen, gegen das Sonnenlicht zu reagiren, verloren; in einigen Fällen hatten sie dabei ihre Empfindlichkeit voll- ständig eingebässt, in anderen dagegen kehrte diese, nach- dem das Chloroform durch Umräöhren und Aufblasen des Tropfens zum Verdunsten gebracht war, wieder zuräöck. Versuche mit Alkohol ergaben ähnliche Resultate. Lösungen von !/,—109/, hoben die Empfindlichkeit för dåäs Sonnenlicht, aber nicht die Bewegung auf. HEin Räckkehrer der Reaktionsfähigkeit wurde nicht beobachtet. Lösuigen von !/; und !/;,9/, waren ohne Einwirkung. Einmwirkung auf Mnium, Mesocarpus, Acacia. Die Ein- wirkung des Äthers auf die Wanderung der Chlorophyll- körner untersuchte ich an Moosblättern. Zu der Unter- suchung diente ein häbscher Rasen von Mnium äffine, der während einmiger Tage, gegen Austrockenen geschöftzt, in diffusem Lichte im Laboratorium gestanden hatte. Beim Beginn des Versuches zeigten alle untersuchten Blätter die Chlorophyllkörner gleichmässig an den Zellwänden ausge- breitet. Ein Theil des Rasens (4) wurde mit einem kleinen, ca. 10 CC. Äther enthaltenden Gefäss unter eine 2 Liter 2 fassende Glasglocke gesetzt, ein anderer Theil (B), ohne Äther, zum Kontroll-Versuche benutzt. Nach anderthalb- ständigem Weilen in diffusem Lichte wurden beide Glocken am Sädfenster direktem Sonnenlichte (Anfang Juni) aus- gesetzt. Fine Stunde später war die Epistrophe in B ganz deutlich : die Chlorophyllkörner hatten sich sämmtlich an den Querwänden der Zellen angesammelt. In A zeigten sie dieselbe Anordnung wie vorher. -- Die ancesthesirten Pflänzchen sahen vollkommen frisch aus und wuchsen, unter eine andere Glasglocke gesetzt, normal weiter. Um die Einwirkung des Äthers auf die durch das Licht hervorgerufenen Bewegungen der Chlorophyllplatte bei Mesocarpus kennen zu lernen, wurden von einer sterilen Mesocarpus kleine Portionen in ein-, zwei-, drei- und fänf- procentige Ätherlösung gelegt. Nach einer Stunde waren die Algen in den beiden letztgenannten Lösungen getödtet. Von den anderen wurden Proben genommen und in kleine Glasdosen mit Ätherlösungen derselben Concentration wie vorher gelegt. Die Dosen mit den Algen wurden dann unter je ein Mikroskop gebracht; dieselben waren so flach, dass auch bei aufgelegtem, äbrigens gut schliessendem Deckel die Algen direkt bei schwacher Vergrösserung betrachtet werden konnten. Die Lage der Chlorophyllplatte war in den beiden Fällen eine rein zufällige: bald lag sie quer, bald schief, bald in Profilstellung. Dasselbe Bild gewährten auch die in reinem Wasser in einer ähnlichen Dose liegenden Algen, welche zur Kontrolle dienten. Die drei Mikroskope wurden dann neben einander an ein Sädfenster gestellt, seitliches Licht, so weit möglich, durch Schirme von den Objekten abgehalten und mit dem Mikroskopspiegel grelles Licht auf die Algen geworfen. Nach einer Viertelstunde wurde, ohne dass das Mikroskop bewegt wurde, beobachtet. An den normalen Algen hatte die Chlorophyllplatte iberall Profil- stellung eingenommen. Die in ein- und zweiprocentiger Ätherlösung liegenden Fäden gewährten dagegen dasselbe Bild wie vorher. — Herausgenommen, in frisches Wasser gelegt und am folgenden Tage untersucht, hatten sie ein d3 vollkommen normales Aussehen und reagirten auch in ge- wöhnlicher Weise gegen das Licht. Eine ähnliche Einwirkung des Äthers und Chloroforms habe ich bei zwei beiläufig angestellten Versuchen an ÅAcacia lophanta constatirt. Es zeigte sich nämlich, dass die Blätter an einige Stunden anctesthesirten Pflanzen bei Verdunkelung nicht die Nachtstellung einnahmen, wie es bei den Kontroll- Pflanzen der Fall war, sondern flach ausgebreitet verblieben. Helsingfors, im Januar 1886. Till kännedomen om sensibla nerver och ryggmärgens reflexapparater. Af E. Hällstén. 6. Innervationer från medulla oblongata till extreni- teternas muskler. +) (Med figurerna 1, 2 och 3 å planschen I.) I senare afdelningen af föregående artikel (om muskel- reflexer förmedelst olika irritament) gjordes-reda för de för- hållanden, reflexerna från nerv. ischiad. på ena sidan till musc. gastrocn. på den andra visa, då hela ryggmärgen i preparatet bibehålles. Vid de hithörande undersökningarna var en större eller mindre del af medulla oblongata bibehållen i preparaten, emedan centrala nervsystemet afskars mellan trummhinnorna eller litet stycke bakom detta ställe. Här . uppstår derföre den frågan till besvarande, om bibehållandet af medulla oblongata utöfvar inflytande på ryckningarna i extremiteternas muskler eller i muscul. gastrocn. i de begag- nade reflexpreparaten. Särskildt vid försök att genom kemi- ska retmedel framkalla muskelreflexer har jag blifvit ledd till denna fråga; vid inverkan på motoriska nervystammar fram- kalla nemligen kemiska retmedel ryckningar, såsom bekant är, ej blott i det moment retningen sker, utan i-många fall äfven längre tid, några minuter, efteråt; vid dylik retning af den sensibla nervstammen i det i fråga varande reflexprepa- 1) De föregående artiklarna 1—5 äro publicerade 1 Arehiv £ Anatom. u. Physiolog, Physiolog. Abtheil. Jahrg. 1885 pag. 167— 209 och Jahrg. 1886 pag. 92—125. 55 ratet, synas till en början likartade förhållanden framträda; ryckningar uppstå nemligen någon tid efter det iretantentet verkat, och de upprepas ofta flera gånger efter längre nmel- lantider. Det gäller derföre att afgöra om dessa sent framträ- dande ryckningar i de i fråga varande reflexpreparåaten bero på den åstadkomna retningen, eller om de möjligen äfven kunna uppkomma oberoende deraf. Närmare undersökning 1 detta hänseende har visat, att ryckningar 1 sjelfva verket periodiskt framträda äfven utan föregående retning; 1 pre- parat af icke-strykniserade djur äro emellertid dessa ryck- ningar ganska oregelbundna, och kunna till och med helt och hållet uteblifva eller visa sig blott någon enda gång. Annorlunda deremot gestalta sig förhållandena i preparat af strykniserade djur; i detta fall framträda periodiska ryck- ningar ofta, ja — att döma af talrika försök innevarande vår (1885) — konstant, om nemligen preparaten äro förfär- digade i de tidigare förgiftnings stadierna; har deremot krampstadiet redan inträdt, så visa sig sådana ryckningar öfverhufvud icke. Äro vidare båda muscul. gastrocn. i de i fråga varande reflexpreparaten bibehållna, så framträda ryckningarna i båda samtidigt; och äro extremiteterna bibe- hållna (på samma sätt som i försöken 6, 7 och 8 i senare afdelningen af föregående artikel, pag. 114—116 i Dubois- Reymond's Archiv för detta år), så inträda ryckningar i alla extremiteterna samtidigt. Dessa ryckningar fortfara blott några få — en, två, tre — sekunder, och upprepas efter mellautider af ganska varierande tidsutdrägt, såsom 10— 20—50—70 och flere sekunder; slutligen upphöra de efter förloppet af 8—10—215, någon gång flera minuter helt och hållet. De följande försöken belysa dessa förhållanden när- mare, särskildt de förhållanden strykniserade preparat visa. Vid utförandet af försöken hafva vi upptagit fullstän- diga muskel kurvor på en roterande cylinder (af Baltzar- Schmidt's i Leipzig tillverkning); cylinderns rörelse afpassa- des sålunda, att hvarje punkt på den sotade pappersytan hade en hastighet af ungefär en centimeter i sekunden. Metoden afser sjelffallet att låta bedöma ej blott rycknin- 56 gens storlek, utan tillika dess tidsförlopp och dess mer eller mindre tetaniska beskaffenhet eller sammansättning af flera på hvarandra följande ryckningar. Försök 1. Reflexpreparat af icke-strykniserade djur, uppställda i myografion på det i föregående artiklar angifna sättet, gifva i allmänhet åtminstone ryckningar då och då i muscul, gastrocn.; dessa ryckningar äro emellertid, till och med i samma preparat, ganska varierande till storlek och tidsförlopp; vi intaga derför ej för detta fall några muskel kurvor. Försök 2. Likadant preparat af strykniseradt djur för- färdigades i det tidigaste förgiftningsstadiet, då just märk- bara ryckningar framträdde vid retning förmedelst slag mot det underlag, på hvilket djuret förvarades i glaskärl. I ett sådant försök framträdde under förloppet af 6 minuter elfva ryckningar i muscul. gastrocn.; af dessa kurvor är den i1:sta, S:dje, 5:te, 7:de och 9:de aftecknade 1 figur 1; siffrorna in- om parentes under de skilda kurvorna antyda ryckningar- nas ordnings följd. Dessa kurvor visa ryckningarnas sam- mansättning af flera, isynnerhet i början tätt på hvarandra följande ryckningar; den sista, i figuren bortlemnade, kur- van var förorsakad af blott två, alldeles isolerade rycknin- gar. Mellantiderna mellan de skilda ryckningarna varierade ganska mycket, t. ex. mellan 1:sta och 2:dra var den /; och mellan 10:de och 11:te 3/, minut. — I ett annat pre- parat från samma förgiftnings stadium framträdde under för- loppet af 11 minuter 26 ryckningar, det största antalet som vid dessa försök observerades. I detta preparat voro båda. musc. gastrocn. bibehållna och ryckningarna framträdde i båda musklerna samtidigt -- I allmänhet kan ryckningarnas höjd sägas aftaga med ordnings följden. Försök 3. Likadant preparat som i försök 2, men för- färdigadt i ett senare förgiftningsstadium, då retningen fram- kallade starka ryckningar i extremiteterna. I ett sådant preparat framträdde 20 ryckningar under förloppet af 30 minuter, på samma sätt som i förra försöket efter ganska varierande mellantider af hvila. Figur 2 afbildar muskel- 57 kurvorna af 1:sta, 4:de, 9:de, 16:de och 19:de ryckningen. Vi tillägga ännu följande försök. Försök 4. Preparat af strykniseradt djur från kramp- stadiet visa öfverhufvud ej de i fråga varande ryckningarna, eller der de framträda, göra de det blott några få gånger; ett exempel på det senare fallet representerar figur 3; 1 detta fall var preparatet förfärdigadt efter just försiggånget första krampanfall, och afskärning af nerv. ischad. på ena sidan var åtföljd af reflex i muscul. gastrocn. på den andra af blott 5 millimeters storlek, d. v. s. reflexryckningens maxi- mala storlek var betydligt förminskad. Figuren 3 antyder, att i detta fall endast en ryckning framträdde. Härmed tro vi de förhållanden de i fråga varande rycknin- varna visa, vara tillräckligt belysta; för bedömande af utgångs- stället för dessa ryckningar tillägga vi ännu följande försök. Försök. 5. Dylika reflexpreparat, afskurna tätt ofvan- om öfversta kotan, låta ej dei fråga varande periodiska rö- relserna framträda under förloppet af 10—15—206 minuter. De föregående försöken visa sålunda, att ryckningar framträda periodiskt i extremiteternas myskler äfven utan att nerv. ischiad. retas; och de sista försöken (försök 5) visa, att dessa periodiska ryckningar utgå från medulla oblongata. Hvad orsaken till dessa periodiska ryckningar beträf- far, så antyder den använda undersöknings metoden, att de äro alldeles oberoende af cirkulations, respirations, diges- tions och uro-genital organen samt peritonaeum och huden, emedan alla dessa delar voro aflägsnade från de här an- vända reflexpreparaten. Vidare erinra de om de muskel ryckningar i.extremiteterna hos högre djur, som af Hering tillfölje af skilda orsaker och bland annat tillfölje af öfver- ensstämmande rhytm, blifvit sammanställda med de så kal- lade Traube'ska respirations vågorna. Några omständigheter antyda ock, att de här i fråga varande periodiska muskel ryckningarna stå i närmaste samband med de innervationer, som förmedla respirations rörelserna eller, närmare bestämdt, som förorsaka de muskel kontraktioner, hvarigenom ingån- gen till larynx (aditus ad laryngem,) öppnas och luftsvälj- 58 ningen !) hos groda kommer till stånd; de följande försöken lemna 1 detta hänseende närmare upplysning. Försök 6. En groda, som blifvit dekapiterad förme- delst ett snitt genom trummhinnorna, ligger — såsom af skilda auktorer redan längesedan framhållits — till en början utan att röra sig; men om några minuter, vanligen 2—3—4, rä- ter det på sig, det antager den vanliga sittande ställningen, och de små rörelser, som ständigt observeras å frisk groda i thorax-kavitetens väggar samt i de delar, hvilka bilda bottnet 1 munnhålan inom nedra maxillen, framträda åter. En närmare observation af ingången till larynx visar tillika att denna, som i allmänhet är sluten, efter längre eller kor- tare perioder öppnas stundom blott en, stundom flera gån- ger tätt efter hvarandra, och tillika ses dessa rörelser i la- rynx ofta nog vara åtföljda af rörelser i extremiteterna. Observationer af denna beskaffenhet antyda redan, att det är samma inneryationsprocess, som förmedlar båda dessa rörelser, de i larynx och de i extremiteterna; innervationen i respirations nerverna under deras förlopp inom ryggmär- gen utbreder sig nemligen i dekapiterad groda understund- om jemväl till extremiteternas motoriska nerver. — Tydli- gare framträda dock dessa förhållanden i preparat af stryk- niserade djur, såsom följande försök antyda. Försök 7. Djuret dekapiteras 1 tidigaste förgiftnings- stadiet; från preparatet aflägsnas manus och pedes samt huden, vidare beklädnaden kring abdominal hålan jemte alla häri befintliga splanchna samt peritongum; deremot bibehål- las i preparatet brösthålans väggar (med undantag af hu- den) och likaså larynx, trachea och lungorna; ena muscul. gastrocn. kan på vanligt sätt fästas 1 myografion, och bålen fixeras på lämpligt underlag 1 horizontalt läge. I sådana preparat framträda de i fråga varande periodiska rörelserna i alla extremiteterna samtidigt; någon gång uteblifva dock ryckningarne i bakre extremiteterna. Observeras tillika in- 1) Jemf. Milne-Edwards, Lecons sur la Physiologie et PAna- tomie comparée, Paris 1858. 'Tom. II pag. 397. DS) gången till larynx, så ses densamma öppna sig på samma gång ryckningarna i extremiteterna framträda. T. ex. 1 ett sådant försök observerades till en början ingången till la- rynx öppna sig och tillika främre, men ej bakre extremite- terna röra sig; följande minut repeterades detsamma; under fjerde minuten, räknad från första observationen, öppnades åter larynx ingången och nu inträdde rörelser både i främre och bakre extremiteterna; nästa minut repeterades detsam- ma, men ungefär 1!/; minut derpå var öppnandet af larynx ingången åtföljd af rörelser endast i främre extremiteterna, och efter ytterligare 1!/, minut repeterades åter dessa rö- relser; slutligen under derpå följande minut inträdde rörel- ser i främre extremiteterna och voro åtföljda af rörelser i struphufvudet, utan att ingången till larynx öppnades; se- dan framträdde ej vidare rörelser i preparatet. Härmed synes, att de i fråga varande ryckningarna I extremiteternas muskler stå i närmaste samband med de muskel kontraktioner, som förmedla respirations rörelserna i larynx. Förklaringen härför synes oss vara den redan of- van antydda, att nemligen de innervationer i ryggmärgen, som utgå från medulla oblong. och under vanliga förhål- landen förmedla respirations rörelserna, i dekapiterade djur och i våra reflexpreparat utbreda sig jemväl trll extremite- ternas motoriska centra i ryggmärgen och till de härifrån utgående motoriska nervfibrerna. I preparat af stryknise- rade djur sker denna utbredning lättare, emedan stryknin förgiftningen underlättar retningstillståndens utbredning i ryggmärgen öfverhufvud. I dessa förhållanden synas oss äfven de krampanfall finna sin förklaring, som inträda hos intakta djur under strykninets inflytande, fastän alla utifrån verkande retnin- gar hindras; detär de så att säga spontana innervationerna i medulla oblongata, som gifva anledning till krampen deri- genom att de utbreda sig till motoriska centra. För de uppgifter vii det följande afse, äro dock orsa- kerna till de i fråga varande periodiska kontraktionerna i extremiteterna och deras samband med respirations rörelserna, 60 samt likaså strykninkrampens utbredning af ringa intresse. Hufvudvigten för det ändamål här afses, är att dessa pe- riodiska kontraktioner i extremiteternas muskler eller i mus- cul. gastrocn. i vårt reflexpreparat undvikas, om centrala nervsystemet afskäres tätt ofvanom öfversta kotan; härige- nom blifver nemligen det i fråga varande reflexpreparatet användbart för undersökning af sensibla nerver och rygg- märgens reflexapparater. Vi tillägga, att de försök, som blifvit intagna i denna afhandling, utfördes vårtiden (1885) å inhemska ran& tem- porarie, hvilka 2—3—4 veckor tidigare blifvit tillvaratagna. Då vidare de reflexpreparat, som vid dessa och de föregå- ende undersökningarna blifvit använda, förhålla sig ganska olika under olika årstider, så må nämnas, att de förhållan- den, hvarom i denna afhandling varit fråga, äfven framträda på samma sätt vintertid (December månad); vid denna tid upprepades dock de i fråga varande ryckningarna i stryk- niserade preparat blott några få (4—5) gånger, då de der- emot vårtid repeteras 10—20 till och med flera gånger. Efter denna digression, som för närmast följande un- dersökning varit alldeles nödvändig, återvända vi till det ämne, som behandlades i närmast föregående "artikel. 7. Muskelreflexer förmedelst kemisk retning. (Fortsättning till afhandlingen 5.) Med figurerna 4—13 å planschen I. För undersökning af muskelreflexer förmedelst kemiska retmedel hafva vi i främsta rummet användt klornatrium i koncentrerad lösning såsom irritament; ,,vom herauspraepa- rirten und durchschnittenen N. ischiadicus aus erzeugt” nemligen enligt meddelande af Kähne ,nur CINa Reflexe; alle ibrigen Mittel liessen völlig in Stich'!) Enligt hvad 1) W. Kiähne. Ueber chemisch. Reizungen. Untersuch, aus dem physiolog. Institute der Universität Heidelberg; Band IV, Hit 3, pag. 213. 61 vi i föregående afhandling lärt känna, måste vid dessa un- dersökningar medulla oblongata aflägsnas från preparatet, för att undvika de ryckningar i extremiteternas muskler, som härifrån då och då utgå. Retningen med det kemiska med- let har utförts sålunda, att den afskurna ändan af den sen- sibla nervstammen sattes på en glasskifva (ett rundt täck- glas af ungefär 15 mm diameter), och härtill tillfördes se- dan med glasstaf eller pipett en droppe af det kemiska ret- medlet. Hvad för öfrigt utförandet af undersökningen be- träffar, så hafva i de följande försöken myogrammen upp- tagits på en roterande cylinder på samma sätt och med samma omlopps hastighet som i föregående artikel är om- nämndt; detta har skett, för att kunna bedöma reflexryck- ningarnas förlopp öfverhufvud och särskildt det sätt på hvil- ket dessa ryckningar förlöpa i deras första början. I afseende på resultaten af undersökningarna må re- dan här några omständigheter omnämnas. Det har till en början visat sig, att muskelreflexer ej kunna framkallas för- medelst kemisk retning i reflexpreparat af den beskaffen- het här är fråga om (d. v. s. i reflexpreparat med rygg- märgen afskuren genom tredje kotan eller tätt ofvanom för- sta kotan), — ifall nemligen preparaten äro förfärdigade af icke-strykniserade djur. Såsom retmedel hafva vi användt klornatrium 1 koncentrerad lösning, såsom redan nämn- des, vidare glycerin pur., rörsocker i koncentrerad lösning, och äfven några andra vanliga kemiska retmedel. -- Under- sökningen måste således utföras å preparat af strykniserade djur; dermed har det blifvit nödigt, att afse reflexernas för- hållande i preparat från olika förgiftnings stadier. I det föregående hafva vi sökt bedöma de skilda förgiftnings sta- dierna af de yttre tecken, som åtfölja förgiftningen; vid de undersökningar här afses vore det af nytta, om de olika för- giftnings stadierna kunde noggrannare bestämmas; delvis åt- minstone kan detta ock ske förmedelst det olika förlopp muskelryckningen har, eller det olika utseende muskelkur- van visar, då ryckningen framkallas förmedelst mekaniska medel. Undersökning i detta hänseende har nemligen vi- 62 sat, att sådan muskelryckning 1 det tidigaste förgiftnings stadiet, då öfverhufvud maximal ryckning genom mekanisk retning af den sensibla nervystammen kan framkallas, har samma enkla förlopp, som vid dylik retning af motoriska nervstammen; figurerna 4a och 4b å planschen återgifva tvenne sådana muskelkurvor, figur 4a vid retning af sensi- bla nervstammen och figur 4b vid retning af den motoriska; båda äro tagna med samma preparat, förfärdigadt i det mo- ment då retning framkallade de första ryckningarna 1 tårna på bakre extremiteterna. I det följande förgiftnings stadiet, då retning framkallar kramp 1 extremiteterna och då redan svaga krampanfall föregått, visar muskelkurvan det utseende figur 5 återgifver; här har muskelryckningen ännu samma maximala höjd som 1 förra fallet; likaså är stigningen vid ryckningens inträdande densamma, men denna första ryck- ning är åtföljd af smärre ryckningar, som fortfara tillsam- man någon sekund. Slutligen i krampstadiet, då kramp af flera sekunders tidsutdrägt föregått eller kunna framkallas hos djuret, visar muskelkurvan det utseende figur 6 återgifver; här är ryckningens maximala storlek förminskad, såsom äfven i artikel I — pagina 179 och 187 i Dubois-Reymonds arkiv för senaste år — vid användning af konstant ström såsom irritament framgick; tillika åtföljes denna första ryckning af långt, flera sekunder bestående, toniskt kontraktions till- stånd. Det är sålunda" genom att afse de yttre tecknen, som åtfölja förgiftningen hos djuret, och tillika de former muskelkurvan vid mekanisk retning visar i de olika förgift nings stadierna vi sökt bestämma när retningstillstånd till-” följe af kemisk retning fortplantas genom ryggmärgens re- flexapparater. I afseende på de tre olika former de nämnda muskelkurvorna visa, må ännu nämnas, att den första och sista lättast fås i dagen eller tillhöra relativt längre förgift- nings stadier; den mellersta deremot fås ej så lätt i dagen och måste derför anses tillhöra ett kort förgiftnings stadium. Ännu må tilläggas att vid de följande försöken förgiftnings dosen blifvit så afpassad, att förgiftnings processen gått lång- samt, så att de första förgiftnings fenomenen visat sig efter 63 15—10 minuter, och icke förr än efter 8 minuter, räknade från det moment insprutningen af strykninsaltet skedde. A. Retning med klornatrium i koncentrerad FöenN Ing: Det nämndes redan att klornatrium ej framkallar re- flex till muscul. gastrocn. på andra sidan i preparat af icke- strykniserade djur; vid dessa undersökningar användes in- hemska grodor och äfven grodor från Tyskland, hvilka kort förut intagits. De förhållanden reflexerna visa 1 preparat af strykniserade djur, belysa vi genom de följande försöken; af dessa hänföra sig de fyra första till enkla reflexpreparat (i hvilka ryggmärgen är afskuren genom tredje kotan); för- söken 5 och de följande åter hänföra sig till preparat med hel ryggmärg (afskuren tätt ofvan första kotan). Försök 1. Enkelt reflexpreparat från tidigaste förgift- nings stadiet, då djuret ännu ej visade reaktion vid retning eller härvid endast en ringa ryckning i tårna framträdde, och då vidare preparatet, uppställdt på vanligt sätt i myo- grafion, gaf maximal ryckning vid genomskärning af den sen- sibla nervstammen. Afskärning af nerven i fossa poplitea, gaf reflexryckningen 7,3 och vid upprepning 7,3 mm, af sam- ma form och tidsutdrägt som i figur 4a är afbildad; se- dan retades den afskurna nervändan med klornatrium lös- ningen under 15 minuter utan att någon reflexryckning in- trädde. Slutligen vid afskärning af sensibla stammen i trak- ten af plexen erhöllos reflexryckningarna 8,0 och 7,8, samt vid afskärning af den motoriska stammen på motsvarande ställen ryckningarna 8,0 och 7,9. Försök af denna beskaffenhet visa, att i det tidigaste förgiftnings stadiet, då redan den här använda mekaniska retningen kan framkalla reflexryckning af vanlig maximal storlek, går retningstillståndet tillfölje af klornatrium lös- ningen icke genom ryggmärgens reflexapparater. Försök 2. Djuret reagerade tydligt vid retning, t. ex. då glaset, hvari det förvarades, nedfälldes ett litet stycke eller stöttes mot bordet; vid hopp visade djuret bristande 64 koordinations förmåga, så att det då och då föll på rygg: men något krampanfall eller ens ryckningar i extremeteterna af längre tidsutdrägt hade ej inträdt, förrän preparatet förfärdi- gades. Afskärning af sensibla nervstammen 1 foss. poplit. gaf reflexryckningarna 7.0 och 7,0, och muskelkurvorna hade samma enkla förlopp som i figurerna 4a och 4b. Vid derpå företagen retning med klornatrium inträdde om 3 minuter muskelryckning, åtföljd af tetanus, som fortfor 40 sekunder; muskelkurvans förlopp i dess första början visar figur 7. Ny afskärning af nervstammen, ofvanom det retade stället gaf reflexryckning af 7,3 mm; nervändan retades nu med gly- cerin pur.; 2 minuter derpå inträdde äfven muskelryckning, åtföljd af tetanus, som fortfor 25 sekunder; den hastiga stigning muskelkurvan 1 detta fall visade i dess första bör- jan, återgifver figur 8. Sedan hvila inträdt afskars nerv- stammen åter; häraf reflexryckningen 8,0. Under följande 10 minuter retades icke preparatet och förblef i hvila; sedan gaf afskärning af sensibla stammen reflexryckningen 7,6 och 7,9, samt afskärning omedelbart derpå af motoriska stam- men ryckningarna 6,9 och 6,5; de fyra sista snitten skedde på symmetriska ställen, i nerystarmmarnas öfra delar. Likadant försök; djuret visade tydlig reaktion vid ret- ning, t. ex. vid slag mot bordet rätte det ut alla fyra extre- meteterna; till och med svag kramp föregick preparationen. Afskärning i foss. poplit. gaf reflexryckningen 8,0 mm, af samma förlopp och tidsutdrägt, som i de förra fallen; efter derpå skedd retning med klornatrium inträdde om 7 minu- ter ryckning i muskeln, med hastig stigning i dess första början, och omedelbart åtföljd af tetanus, som fortfor 35 sekunder. Sedan hvila inträdt gaf afskärning af sensibla stammen reflexryckning af 9,0 mm höjd. Försöken visa sålunda, att klornatrium retningen framkallar "reflex, ehuru först i ett litet senare förgiftnings stadium. Försök 3. Preparatet förfärdigades efter ett, flera se- kunder pågående krampanfall. I ett sådant försök gaf af- skärvingen af sensibla stammen reflexryckning af vanlig höjd, 65 nemligen 7,9 mm; figur 9a återgifver denna kurva och visar att ryckningen i detta fall ej hade samma enkla förlopp, som i de förra försöken. Sedan skrifapparaten om några få sekunder återtagit sitt förra läge, retades nervändan med klornatrium ; häraf framkallades en hastigt uppstigande ryck- ning, som åtföljdes af tetanus under förloppet af 1!/; minut; första början af denna ryckning visar figuren 9b. Ny af- skärning af den sensibla nervstammen gaf en reflexryckning med utslaget 6,5 mm; förloppet för denna kurva återgif- ver figuren 9c. Omedelbart derpå företagen afskärning af motoriska stammen gaf enkel ryckning af 7,1 mm. I detta försök utvisa utslagens storlek tillfölje af de mekaniska ret- ningarna jemte de toniska kontraktions tillstånden som åt- följde dem, att preparatet står på gränsen till krampstadiet eller emellan de förgiftningsstadier, som repsesenteras af figurerna 5 och 6. Likadant försök. Afskärningen af sensibla stammen gaf reflexryckningen med utslaget 38,1 och 8,1 af samma en- kla form som i försalen 1 och 2. Derpå företagen reflex- retning med klornatrium gaf om 3 minuter en hastigt upp- stigande ryckning på samma sätt som i förra fallet, åtföljd af tetanus, som fortfor 30 sekunder. Efter sedan företagna andra retningsförsök under 11 minuter gaf afskärning af sensibla stammen, i dess öfra del, reflexryckningarna 9,0 och 8,0; afskärning åter strax derpå af den motoriska stam- men, å motsvarande ställen, gaf ryckningarna 7,8 och 7,0. Ehuru de yttre förgiftnings tecknena i båda dessa för- sök öfverensstämde, utvisade förloppet af muskelkurvorna tillfölje af de mekaniska retningarna, att detta senare för- sök tillhörde ett tidigare förgiftnings stadium än det förra. Anmärkas må att den stora höjd och hastiga stigning, som reflexerna i dessa försök visade, icke allmänt obser- veras. Försök 4. Några krampanfall af flera sekunders ut- drägt föregingo preparationen; afskärning af sensibla stam- men i foss. poplit. gaf långt utdragen muskelryckning (så- som figuren 6) af ringa höjd, blott 4,5 mm; kort derpå för- 2 66 nyad afskärning gaf ryckning af samma ringa höjd som i förra fallet, men af relativt mindre tidsutdrägt, mindre än en sekund; derpå företagen retning med klornatrium lös- ningen gaf ingen reflexryckning under 15 minuter. I det förgiftnings stadium, då reflexryckningens maxi- mala storlek — vid mekanisk retning — är märkbart för- minskad, gifver sålunda klornatrium retning icke mer reflex- ryckning. -— För bedömande af reflexryckningens förhållande i dess första början, eller hvad vi ofvan på flere ställen kal- lat dess stigning, tillägga vi här ännu följande försök i af- seende på retning af motoriska nerystammen med klornatrium. Försök 5. Muscul. gastrocn. 1 förening med den mo- toriska stammen ställdes i myografion, nervstammen afskars i dess öfra del och retades med klornatrium lösningen. FElf- ter 1—2—3 stundom flera minuter inträdde ryckningar på det längesedan observerade sättet, nemligen först små 180- lerade ryckningar, sedan tätare, af större höjd, och slutli- gen fullständig tetanus, som kunde fortfara till och med tiotal minuter. Figuren 10 representerar början af en så- dan muskelkurva. Från det förhållande denna muskelkurva antyder, hafva vi knappast sett afvikning; dock, i alldeles enskilda fall har denna kurva strax vid ryckningens fram- trädande varit hastigt uppstigande; figuren 11 afbildar ett sådant undantagsfall. De föregående försöken visa sålunda, att i enkla re- flexpreparat af strykniserade djur kan klornatrium lösning framkalla reflex till muscul. gastrocn.; men ryggmärgens re- flexapparater äro icke lika permeabla för retningstillstånd förmedelst klornatrium och mekaniska retmedel, — såsom nemligen de senare här blifvit använda; i förra fallet har förgiftnings stadiet ett mindre omfång, än i det senare. Bör- jan af detta stadium, då reflexaparaterna blifva permeabla för klornatrium retning, kan ej noggrannt bestämmas ge- nom yttre tecken eller genom muskelkurvans form; vi kunna blott säga, att i början af förgiftningen, då mekaniska me- del kunna framkalla maximala reflexryckningar i muscul. gastrocn., åstadkommer klornatrium retning ej reflex. Den 67 andra gränsen för det i fråga varande förgiftnings stadiet deremot kan noggrannare bestämmas; då förgiftningen skri- dit så långt, att retning med mekaniska medel icke mer gifver reflexryckning af vanlig maximal storlek, så gifver icke retning förmedelst klornatrium reflex. Hvad vidare beträffar det förlopp reflexryckningen för- medelst klornatrium har vid dess första framträdande, så antyder muskelkurvan i figur 7, jemförd med den kurva, figur 10, som klornatrium gifver vid retning af den motori- ska stammen, att stigningen i förra fallet är hastigare eller att reflexryckningen strax vid dess framträdande är större; någon gång kan denna reflexryckning till och med strax i början hafva samma stigning och uppnå samma storlek som vid mekanisk retning, såsom figuren 9b utvisar. I afseende på tiden mellan det moment, då retningen med klornatrium sker och det moment, då ryckningen fram- träder, förhålla sig reflexryckningarna på samma sätt som då den motoriska stammen retas med samma ämne; denna tid varierar i hvardera fallet mellan !/,—1—2—3 och äfven flera minuter. Anmärkas må slutligen att vid mekanisk retning i det förgiftnings stadium, då öfverhufvud mekanisk retning fram- kallar reflex af maximal storlek, reflexryckningens tidsför- lopp är detsamma (ungefär !/s:dels sekund) som vid dylik retning af motoriska stammen, såsom figurerna 4a och 4b antyda. Vi öfvergå nu till försöken med preparat, i hvilka hela ryggmärgen är bibehållen. Försök 6. Preparatet förfärdigades, då de första för- giftnings fenomenen visade sig vid retning under form af helt små ryckningar i tårna på bakre extremiteterna. I ett så- dant försök gaf afskärning af sensibla nervstammen i foss. poplit. reflexryckning af samma förlopp som figur 4a afbil- dar och med ett utslag af 8,0 mm; vid förnyad afskärning var utslaget 7.4. Nu retades den afskurna nervstammen med klornatrium lösningen utan att någon reflex inträdde under förloppet af 15 minuter. Derefter företagna afskär- ÖS ningar af den sensibla stammen gåfvo reflexryckningarna 3,5 och 8,3 mm; och 10 minuter senare 6,3 och 7,1; af- skärningar af motoriska stammen strax derpå gåfvo ryck- ningarna 5,3 och 5,0. — Annat likadant försök; afskärning af sensibla stammen i foss. poplit. gaf reflexryckningen 8,8 mm; derpå företagen retning med klornatrium lösningen gaf ingen reflexryckning under 13 minuter. Afskärningar af nerv- stammen närmare ryggmärgen gåfvo nu reflexryckningarna 8,4 och 9,0 mm. Till sist retades den afskurna ändan af motoriska nervstammen med klornatrium ; par minuter derpå framträdde äfven ryckningar med det förlopp, som i försö- ket 5 framhölls vara det allmänt förekommande fallet. Försök 7. Äfven detta preparat förfärdigades, såvidt af yttre tecken kunde slutas, i tidigaste förgiftnings stadiet; vid afskärningar af sensibla stammen i foss. poplit. erhöllos enkla reflexryckningar med utslagen 7,2 och 6,5 mm; sedan retades nervändan med klornatrium lösningen; om 3 minu- ter framträdde ock en reflexryckning med hastig stigning i dess första början och med ett utslag af 7,2 mm; den mot- svarande muskelkurvan återgifver figur 12, der tillika kur- van tillföjd af första afskärningen är intagen till venster i figuren. Denna första ryckning tillfölje af klornatrium retnin- gen åtföljdes af tetanus, som fortfor !/, minut, men ej fram- trädde alldeles omedelbart. Sedan preparatet återgått till hvila, gaf afskärning af nervystammen reflexryckningen 6,7 mm. Efter 12 minuter, hvarunder några andra försök wut- fördes å preparatet, gaf afskärning af sensibla stammen ne- danom plexen och genom densamma, retlexryckningarna 7,0 och 6,7, samt omedelbart derpå afskärning af motoriska stammen, på motsvarande ställen som de förra, ryckningarna 5,9 "och 5,8 Mm: Mm: Af sådana försök å preparat från det tidigaste förgift- nings stadiet, då mekanisk retning från sensibla stammen framkallar samma maximala ryckning som från den motori- ska, anse vi framgå att klornatrium i detta stadium icke: framkallar reflex; flera upprepade försök hafva nemligen ej låtit sådana förhållanden som försöket 7 antyder, framträda: 69 i flera än två preparat; dessa preparat måste vi derföre anse tillhöra ett senare förgiftnings stadium, ehuru de yttre tecknen å det intakta djuret ej antydde detta. Öfriga hithörande försök kunna vi sammanfatta helt kort. I preparat från krampstadiet, som icke gifva reflex- ryckning af vanlig maximal storlek, framkallar klornatrium icke reflex. Deremot i preparat från tidigare förgiftnings- stadium gifver klornatrium retning reflex; denna ryckning framträder någon eller några få minuter efter retningen, och den motsvarande muskelkurvan är 1 de flesta fall strax från början hastigt uppstigande såsom vid mekanisk retning; denna ryckning åtföljes vidare af tetanus, som fortgår un- der flera minuter. Figuren 13 afbildar första början af en sådan muskelkurva. — Retas vidare samma preparat från sistnämnda förgiftnings stadium upprepade gånger med klor- natrium lösningen, sålunda nemligen att såsnart reflexryck- ningen framträdt, så afskäres nervstammen och retningen förnyas, så antager muskelkurvan efter några få retningar samma utseende som då retningen sker å den motoriska stammen. — Äfven en af de spinal nerver, hvarmed nerv. ischiad. börjar, afskureni och retad med klornatrium, gifver reflex, med ungefär samma förlopp vid dess första framträ- dande, som då sensibla stammen retas. Reflexpreparat, 1 hvilka hela ryggmärgen är bibehål- len, visa sålunda väsendtligen samma förhållande vid reflex- retning med klornatrium som de enkla reflexpreparaten; i hvardera fallet blifva reflexapparaterna under strykninets in- verkan permeabla för klornatrium retningen; 1 hvardera fallet omfattar vidare denna permeabilitet samma olika förgift- nings stadier, så att gränserna måste bestämmas på samma sätt. — I ett hänseende anse vi dock de reflexryckningar, hvar- dera preparatet förmedlar, skilja sig från hvarandra, nem- ligen i afseende på muskelkurvans stigning i dess första början, eller i afseende på reflexryckningens storlek vid dess första framträdande; i reflexpreparat med hel ryggmärg är denna ryckning större än i enkla reflexpreparat; och det kam tilläggas att i båda äro dessa ryckningar större än vid 70 retning af motoriska stammen. Detta anse vi vara det för- hållande som oftast framträder, ehuru undantag från denna regel observeras, såsom vi vid beskrifningen af försöken framhållit. BER Tert na ae an ed Lee ran Försöken att från sensibla stammen förmedelst glyce- rin retning framkalla muskelreflex hafva i hufvudsak utfallit på samma sätt som forsöken med klornatrium. Vid utfö- randet hafva vi förfarit antingen på samma sätt som i förra fallet, d. v. s. vi hafva jemfört reflexryckningarna förmedelst glycerin med sådana förmedelst mekaniska medel; eller ock har samma preparat retats först med klornatrium och sedan med glycerin (såsom i försök 2), eller omvändt. Då sålunda försöken med glycerin och klornatrium ej låtit differenser i afseende på reflexapparaternas permeabilitet framträda, så måste vi anse gränserna för de förgiftnings stadier, i hvilka reflexer med dessa retmedel kunna framkallas, vara desamma. Under dessa förhållanden tro vi oss ej behöfva belysa de skilda fallen genom försök. — I ett hänseende anse vi dock försöken hafva visat en differens i dessa reflexers förhållande ; 1 enkla reflexpreparat stiger ryckningen vid glycerin retning hastigare än vid retning med klornatrium, till och med i samma preparat. Figur 8 visar en sådan muskelkurva vid glycerin retning. — Tilläggas må att vid retning af motoriska stammen med glycerin antager muskelkurvan oftast samma utseende som vid dylik retning med klornatrium (figur 10). C. Retning med rörsocker i koncentrerad lös- ning, och med några andra kemiska ämnen. -Retning af sensibla nerystammen i de begagnade pre- paraten med rörsocker har ej i något fall framkallat reflex till muscul. gastrocn.; undersökningen har sjelffallet hänfört sig både till strykniserade och icke-strykniserade preparat. De hithörande försöken utfördes senaste höst (1885); vid denna tid visade i flera fall vanliga nerv-muskel preparat alldeles indifferent förhållande vid retning af motoriska stammen 71 med socker lösningen. Af denna orsak har vid de hithörande försöken skild undersökning skett för att utreda om ryck- ning i det begagnade preparatet kunde framkallas från den motoriska stammen; såsom redan antyddes erhölls ej reflex med det i fråga varande medlet, äfven om dermed ryckning framkallades från motoriska stammen. — Det kan tilläggas att äfven alternerande retnings försök med rörsocker och klornatrium eller glycerin utfördes å samma preparat; men fastän de båda senare retmedlen framkallade reflex, skedde detta ej med rörsocker. — Hvad muskelkurvan vid retning af motoriska stammen med rörsocker beträffar, så visar den samma förhållande som vid klornatrium. — Dessa försök med rörsocker såsom retmedel visa ytterligare, att de ryckningar i extremiteternas muskler, för hvilka i föregående afhand- ling] redogjordes, vid dessa retnings försök med kemiska medel varit uteslutna. Här må slutligen tilläggas, att likaså kalihydrat, resp. kolsyradt kali 1 35 9/4 lösning, urinämne i 30 9/,, klorväte- syra i 20 9/, och svafvelsyra i 60 9/, lösning blifvit försökta såsom retmedel för framkallande af reflex från den sensibla neryvstammen, men alla med negativt resultat. Vid denna årstid åstadkommo dessa kemiska retmedel ej eller ryckning från motoriska stammen. De här intagna försöken utfördes höstetid (September intill December 1885). Till dessa empiriska förhållanden ansluta vi ännu nå- gra anmärkningar från teoretisk ståndpunkt och särskildt med afseende på den uppfattning hvarom i afhandlingen 5 var fråga. i Den verkan klornatrium och glycerin framkallar från den sensibla och motoriska stammen i de begagnade reflex- preparaten, kan i viss mån paralleliseras med den, som fram- kallas af värme 1 icke-strykniserade preparat, då hela rygg- märgen bibehålles; alla dessa retmedel öfverensstämma deri, att de från sensibla stammen eller på reflex väg framkalla större ryckningar än från den motoriska, då nemligen den T2 verkan afses, som de framkalla i första momenten af ryck- ningens framträdande. Förklaringen härför är sjelf fallet att sökas i likartade förhållanden, och derom har redan or- dats i afhandlingen 5. Jemföras vidare de 1 fråga varande kemiska retmedlen med afseende på de verkningar de framkalla från nervstam- marna, så framträda icke ringa differenser. För nerv. muskel preparat har Eckhard redan längesedan framhållit detta, och just med afseende härpå delat de kemiska retmedlen i tvenne grupper; ena gruppen åstadkommer ryckningar, hvilka för- löpa på samma sätt, som då nerven retas genom vatten af- dunstning, eller — såsom vi här kunna säga — på samma sätt som vid retning med klornatrium, hvars verkningssätt ofvan (försöket 5) blifvit närmare definieradt; till den andra gruppen åter höra de kemiska retmedel, som framkalla blott några få, men häftiga ryckningar, i det moment retningen sker eller strax derpå. Till förra gruppen höra förutom klornatrium jemväl glycerin och rörsocker, till senare syror och alkalier. — Dessa differenser antyda åter, att retnings- tillstånden tillkomma olika qvaliteter, allt efter som de fram- kallas 'af olika irritament. De förhållanden Eckhard sålunda fäst uppmärksamheten vid, visa sig, då preparaten äro rätt irritabla, d. v. s. den varmare tiden af året; den kalla årstiden deremot förhålla sig nerv-muskel preparaten väsendtligen annorlunda, åtmin- stone i nordligt klimat; såsom ofvan nämndes, framkalla nemligen under senhösten syror och alkalier icke ryckning i muskeln från motoriska stammen, och i många fall visar vid denna tid äfven rörsocker samma negativa förhållande. — Äfven dessa förhållanden, sammanställda med de föregående, synas antyda qvalitativa differenser i retningstillstånden; vore nemligen retningstillstånden tillfölje af alla retmedel af sam- ma qvalitativa beskaffenhet, så skulle man a priori vänta, att musklerna i nerv-muskel preparaten främst skulle för- lora sin reaktionsförmåga för de svagare retmedlen, och ej för de irritament, syror och aikalier, som under lämplig års- (0 tid åstadkomma häftiga, kraftiga ryckningar (Eckhard ?) eller äro starkt retande ?). Dessa omständigheter synas oss an- tyda, att af de olika retningstillstånden tillfölje af kemiska retmedel de tillfölje af syror och alkalier befinna sig helt nära ena gränsen för de retningstillstånd i nervfibrerna, som öfverbufvud kunna försätta de tvärstrimmiga muskel elemen- ten i verksamhet. Då vidare äfven rörsocker understundom upphör att åstadkomma muskelryckning från motoriska stam- men, så antydes häraf att retningstillståndet tillfölje af detta retmedel befinner sig närmare denna gräns, än retnings- tillstånden tillfölje af klornatrium och glycerin. Kortligen, om vi skulle uppställa en skala för de i fråga varande ret- ningstillstånden med afseende på den större eller mindre likhet de visa, så antyda de nämnda förhållandena, att de antaga följande ordning: retningstillstånd tillfölje af klornatrium och glycerin 5, » rÖörsocker 3 5 » Syror och alkalier; i denna skala befinna sig retningstillstånden tillfölje af syror och alkalier närmast gränsen, och kunna äfven under viss årstid uppnå densamma. Afses ännu de förhållanden, som de ofvan använda retlexpreparaten visa, så lemna retnings försöken med syror och alkalier ingen upplysning, emedan dessa retmedel ej eller från motoriska stammen framkallade någon verkan; men försöken med rörsocker, glycerin och klornatrium visa åter, att det förstnämnda ämnet förhåller sig annorlunda än de båda senare; ofvan befanns nemligen att med rörsocker ej kunde framkallas reflex från nervstammen, icke ens i sådana preparat, i hvilka samma retmedel från motoriska stammen åstadkom muskelryckning. 1) C. Eckhard. Experimental Physiologie d. Nervensystems. Giessen 1867, pag. 119. ?) Jemför L. Hermann i Handb. der Physiol. Band II, Theil 1, pag. 101 och 102. 74 Med få ord, äfven de förhållanden, som de i fråga va- rande kemiska retmedlen visa, synas oss antyda, att ret- ningstillstånden äro olika allt efter som de framkallas af olika irritament; dessa förhållanden synas oss tillika antyda åtminstone något om den ordnings följd retningstillstånden tillfölje af olika kemiska irritament intaga 1 förhållande till hvarandra. Förklaringen för figurerna å plansch I är angifven på följande ställen: för figurerna 1, 2 och 3 vid beskrifning af försöken 2, 3 ech 4 i afhandlingen 6. De öfriga figu- rerna 4—13 hänföra sig till den senare afhandlingen; för- klaringen för figurerna 5, 6 och 7 äro angifna i första bör- jan af denna afhandling, för figurerna 7 och 8 i försöket 2, för figurerna 9a, 9b och 9c i försöket 3, för figurerna 10 och 11 i försöket 5, och för figurerna 12 i försöket 7; för figuren 13 slutligen i samband med försöket 7, vid slutet af afdelningen 6 A. Plansceh. I. Fig.l. TSE IWAN SM WMWUMANAA MNYUuvws N NA SAR SEE VIA en NNNSANSDSAA (1£.) (3) (5.) (0) (9.) VE (YE Pig.d. 1 MS ER MN +) (9) (16.) (19.) PFig.ll PWigtk2. KlTgA0 RE MSM MN MAS WMS MSS UAÅ A/S Ne - No NN ; AM (Ch 6. hh LONG Sy SK YR TURN IN i i Cerg lav Cs TTR be td änn - i I MN NV i Ett kompressorium för mikroskopiskt ändamål. Med en teckning.) Af K. Hällstén. Mångfaldiga försök hafva blifvit gjorda att konstruera så kallade kompressorier, för att på beqvämt sätt åstad- komma ett tryck på täckglaset i ett mikroskopiskt prepa- rat och tillika efter behof modifiera detta tryck; härom sä- ger Harting 2!) i sitt stora arbete om mikroskopet, att väl i intet gebit af den mikroskopiska tekniken flera försök blif- vit gjorda. Då här redogöres för en liten ny apparat för samma ändamål, må strax nämnas, att det i fråga varande instrumentet visserligen kan användas såsom kompresso- rium och derföre här må så benämnas, i brist på ettlämp- ligare namn; men det ändamål, härmed ursprungligen af- sågs, var ett annat, såsom de följande raderna närmare utvisa. Det är längesedan kändt, att om blastodermet eller fruktgården jemte embryot från ett fågelägg försigtigt lös- prepareras och utbredes 1 indifferent vätska af det Lötade äggets temperatur, så fortfar hjertat att slå och blodcirku- lationen fortgår under timtal. Med mikrockopet kan här blodcirkulationen och hvarjehanda detaljer i afseende på densamma studeras; för ändamålet måste dock vätskan, hvari fruktgården ligger, kontinuerligt värmas; detta kan ske förmedelst så kalladt varmt bord. Men uppvärmningen 1) P. Harting. Das Mikroskop (till tyska språket öfversatt af TW! ”Theile), Band III, Geschichte und gegenwärt. Zustand des Mikroskopes. Braunschweig 1866, pag. 347. 16 — till 38—40? Celc. — är förenad med den olägenhet, ätt vattenånga kondenseras å frontlinsens främre yta, hvarige- nom observationens fortsättande hindras. Detta inträffar innan kort, någon minut, redan vid användning af Hart- nack's objektiv N:o 4, resp. Zeiss N:o A, och ännu hasti- gare om: större förstoring, exempelvis Hartnack's' N:o 7 el- ler Zeiss' N:o D befinnes nödig att användas. Det var ur- sprungligen för att förekomma denna olägenhet den appa- rat, här är fråga om, konstruerades. Apparaten består af en cylindrisk messings hylsa som omgifver objektivet; dess uppgift är att uppbära täckglaset och att dermed hindra vattenångan att komma i beröring med objektivet, resp. frontlinsens främre yta. De närmare anordnin- garna antyder teckningen; här be- tecknar hh en genomskärning af messings hylsan; »»r åter betecknar en ring, 1 hvilken ena ändan af hyl- san kan fastskrufvas; vid appara- tens användning fästes ringen mel- lan tuben 7 och objektivet 0, då nemligen dessa delar af mikrosko- pet skrufvas fast vid hvarandra; tt slutligen betecknar täckglaset, som är fästadt vid hylsans andra ända. Genom denna an- ordning hindras vattenångan att tränga fram till objektivet, resp. frontlinsens fria yta. Täckglasets vidfästning behöfver ofta förnyas; detta uppnås på enkelt sätt förmedelst en lös- ning af schellack i alkohol. Vid apparatens användning för det omnämnda ända- - målet skjutes tuben så långt nedåt, att täckglaset å hylsan tränger in i vätskan (!/> eller 19;, klornatrum lösning) och kommer i beröring med blastodermet, då observationen utan hinder af vattenångan kan fortsättas i kontinuitet. Apparaten finner äfven användning för vissa andra än- damål, t. ex. såsom kompressorium, såsom redan ofvan an- tyddes; för detta ändamål är sjelffallet tuben att skjutas Kd nedåt mot föremålet å objektglaset. Detta kan ske med hand eller lämpligare förmedelst mikrometer-skrufven å mi- kroskopet. Apparaten kan likaså användas vid observation af blod- cirkulationen, t. ex. i tungan af groda, då större förstoring och derföre användning af täckglas är af nöden. WSärskildt har apparaten visat sig lämplig vid undersökning af blod- cirkulationen i blåsan hos groda; metod för detta ändamål är funnen af förra laboratorn vid härvarande fysiologiska laboratorium, Medicine-Kandidaten Johnsson och består i följande förfarande: djuret kurariseras, och bukkaviteten öpp- nas i dess nedersta del genom ett längdsnitt af ungefär en centi- meters längd, antingen vid sidan eller i medellinien. Efter denna förberedelse införes en kanyl af 2 åa 3 millimeters tjocklek genom analöppningen i kloaken, eller om kanylens spets är något böjd, ända in i blåsan genom den öppning, förme- delst hvilken kloaken och kaviteten i blåsan hos groda stå i förening med hvarandra; genom kanylen insprutas sedan vätska (!/;9/, klornatrium lösning) eller inblåses luft till dess att blåsan tränger fram genom snitt öppningen och tillräckligt utvidgas. Kanylen kan tillslutas och fixeras med ligatur invid analöppningen, eller kan utdragas utan att blåsan tömmer sitt innehåll, förutsatt att bakre extremite- terna hållas i utsträckt läge. Slutligen ställes grodan på Holm- gren's bord (för undersökning af blodcirkulationen i lungan) eller annan motsvarande apparat, på rygg eller mage ifall snittet är gjordt vid sidan, på sida, om snittet är gjordt i medellinien; och blåsan inställes mellan täckglasen. Det är den sista operationen som den här beskrifna appa- raten underhjelper; underlaget, hvarå grodan ligger behöf- ver endast vara förseddt med ett hål, motsvarande hålet i mikroskop bordet; detta hål är att betäckas med ett glas; såsom täckglas tjenar glaset i hylsan. — Äfven för under- sökning af blodeirkulationen i lungan är denna apparat på samma sätt användbar, men Holmgren's bekanta apparat uppfyller redan alla behof i detta hänseende: Apparaten förfärdigades för tre år sedan härstädes på 18 Hr Wadén's mekaniska verkstad, den är afpassad för Hart- nack's objektiv N:o 7. Det är sjelffallet, att användningen af denna apparat förenklas, om sjelfva objektivet förses med de skrufgängor, förmedelst hvilka hylsan fästes: härigenom blefve äfven hylsan mindre och nättare. Om framställning af kristalliseradt magnesiumhydrat Ckonstgjord brucit) och kristalliseradi kadmiumhydrat. Af Aug. af Schultén. Man antager allmänt att magnesiumhydrat och kad- miumhydrat äro fullkomligt olösliga i alkalier. Det framgår emellertid af undersökningar, som jag nyligen verkstält, att de nämnda hydraterna lösa sig i icke obetydlig mängd i en starkt koncentrerad och till högre temperatur upphettad lösning af kaliumhydrat. Vid-afkylning af en sådan lösning afskilja sig hydraterna 1 tydliga kristaller. För att bereda kristalliseradt magnesiumhydrat löser jag 12 gr. kristalliserad magnesiumklorid Mg Cl, + 6 aq i 60 cc. vatten, tillsätter 340 gr. kaliumhydrat (jag har an- vändt med alkohol renadt kaliumhydrat innehållande ungefär 13 9/, vatten i öfverskott) och upphettar blandningen ända till dess magnesiumhydratet fullständigt upplöst sig, hvilket inträffar vid 210—220?. Lösningen som är fullkomligt klar stelnar vid afkyl- ning till en fast massa, från hvilken man frigör kristallerna af magnesiumhydrat genom behandling med vatten. Man kan äfven upplösa magnesiumhydrat vid en lägre tempera- tur om man ökar mängden af kaliumhydrat. Man måste sålunda till 12 er. Mg CL = 6 aq lösta i 60 cc. vatten tillsätta 430 gr. kaliumhydrat för att vid 180? erhålla en klar lösning. Det magnesiumhydrat som afskiljer sig från denna lösning vid dess afsvalning är likaledes väl kristalli- seradt. Om man vid nyss beskrifna operationer använder natriumhydrat i stället för kaliumhydrat, så löser sig mag- 20 nesiumhydratet icke märkbart, men förvandlas ganska hastigt till små kristaller. För att utföra denna förvandling vid 1802 måste man på 12 gr. Mg Cl; + 6 aq lösta i 116 cc. vatten använda ungefär 265 gr. vattenfritt natriumhydrat. Det kristalliserade magnesiumhydratet löser sig lätt i syror och i en koncentrerad het lösning af amoniumklorid. Då man upphettar kristallerna till rödglödning förlora de sitt konstitutionsvatten under bibehållande af sin yttre form. Kristallernas specifika vigt är 2,36 vid 15?. Den naturliga brucitens specifika vigt varierar mellan 2,3 och 2,4. Sam- mansättningen af de kristaller, som blifvit famstälda medels kaliumhydrat, har blifvit verificerad genom en analys, som lemnat följande resultat: Funnet. Beråknadt. Mg O 68,62 69,0 HON S0A 31.0 99,04 100,0 För att bereda kristalliseradt kadmiumhydrat löser jag 10 gr. kadmiumjodid CdJ3 i 150 cc. vatten, tillsätter 360 gr. kaliumhydrat, innehållande 13 ”/, vatten i öfverskott och upp- värmer blandningen”) ända till dess kadmiumhydratet full- ständigt upplöst sig, hvilket inträffar vid ungefär 1352. Den största delen af det upplösta kadmiumhydratet ut- kristalliserar vid vätskans afsvalning, men en del af detta hydrat förblifver upplöst till och med sedan vätskan full- ständigt afsvalnat och afskiljer sig i form af amorfa flockar, om lösningen utspädes med vatten utan att den först fått stå en längre tid. För att erhålla hela mängden af det upplösta kadmiumhydratet i kristalliseradt tillstånd, måste man låta lösningen stå under 12 timmar, innan man begyn- ner den behandling med vatten, som är nödvändig för se- parering af kadmiumhydratet. Vid användande af natrium-- +) Denna operation bör verkställas under ständig omrörning, emedan, utan detta försigtighetsmått, vätskans lägre lager antaga en så hög temperatur, att kadmiumhydratet delvis öfvergår i svart kri-- stalliserad oxid, som endast med svårighet kan återupplösas. 81 hydrat i stället för kaliumhydrat har jag icke kunnat fram- ställa kristalliseradt kadmiumhydrat. Det kristalliserade kadmiumhydratet uppträder i form af hvita lameller af perlemorartad glans. Det löses lätt af syror och en lösning af amoniumklorid. Vid lindrig upp- hettning förlorar kristallerna sitt konstitutionsvatten, utan att deras yttre form förändras. Deras specifika vigt är 4,79 vid 15? och deras sammansättning öfverensstämmer full- ständigt med kadmiumhydratets, såsom nedanstående resul- tat af en analys utvisar: Funnet. Beräknadt. Cd O 87,52 ST,67 EO mmN232 12.33 99,84 100,00 I likhet med magnesiumhydratet kristalliserar kadmium- hydratet 1 mycket afplattade hexagonala kristaller. Sedda vertikalt emot ändytan under mikroskopet i parallelt pola- riseradt ljus mellan korsade nikoler förblifva kristallerna af bägge dessa hydrater utsläckta i alla riktningar. I konver- gent polariseradt ljus visa de det för optiskt enaxliga kri- staller karakteristiska korset. Notiz öber ein för die meteorologische Centralanstalt in Helsingfors projectirtes Normalbarometer von A. F. Sundell. Gegen Ende des vorigen Jahres legte ich Herrn Nor- denskiöld, Director der meteorologischen Centralanstalt der finnischen Societät der Wissenschaften, einen von mir ent- worfenen Plan zu einem Normalbarometer vor. Da dieser Anstalt bis jetzt ein solches Barometer fehlt, bestimmte sich Herr Nordenskiöld fär die baldige Ausfährung desselben nach meinem Entwurfe. Vor der Ausfihrung beabsichtigte ich kein Veröffentlichen dieses Planes zu machen. Indssene hat Herr Doctor M. Thiesen in Sevres (Bureau internatio- nal des poids et mesures) einen ganz ähnlichen Plan im letzten Märzhefte der , Zeitschrift fär Instrumenten- kunde" veröffentlicht!). Ich sehe mich daher veranlasst, auch meine Idee bekannt zu machen, besonders weil ich zu der von Herrn Thiesen vorgeschlagenen Abänderunrg der bis jetzt gebräuchlichen Wild'schen Construction?) noch eine hinzugefugt habe, welche speciell das Herstellen vom Va- cuum betrifft. Der Punkt, auf welchem Herr Thiesen und ich zusam- mengestossen sind, ist gerade einér der wichtigsten, näm- lich die Ablesungsmethode. Der Vertical-Comparator, wel- cher zum Wild'schen Normalbarometer gehört, vertheuert 1) Jahrgang 1886, Seite 89. 2) Repertorium för Meteorologie, Ba. III, S. 3; vergl. auch R. Fuess, Normal-Barometer und -Manometer, Zeitschrift fär In- strumentenkunde, 1381, 5, 2. 83 das Instrument in hohem Grade und macht es schon ziem- lich complicirt. Durch das Hinzulegen zweier Collimato- ren, wie am Normalbarometer des internationalen Bureaus in Sövres, wird die Construction und das Handhaben des Instrumentes noch verwickelter . Ich stellte mir daher als Hauptaufgabe vor, das Instrument so abzuändern, dass der Verticalcomparator entbehrlich werden wirde. Um diesen Zweck zu erreichen beschloss ich, den Maassstab in das Ba- rometerrohr hinein Zu verlegen und iibrigens der urspring- lich von Herrn Pernet”?) herriährenden Ablesungsmethode zu folgen mit der Abänderung, dass ich die Spiegelbilder des Maassstabes in der Quecksilberfläche zu benutzen beabsich- tigte. Bei einigermassen fehblerfreier Wand der Barometer- röhre fällt somit, wie auch Herr Thiesen am Ende seiner Notiz bemerkt, der Einfluss der Brechnung im Glase auf die abgelesene Barometerhöhe voilständig weg. (Herr Thiesen will den Maassstab hinter dem Barometerrohre gegeniber der Ablesungsmikroskope aufsttellen; der brechende Einfluss der am Maassstabe liegenden Wand muss in solchem Falle speciell ermittelt werden.) Da bei dieser Anordnung die äusserste Genauigkeit in der Lage der Mikroskope nicht erfor- derlich ist und auch die Drehbarkeit derselben in horizon- taler Richtung iäberfliässig ist, kann ihre Montirung sehr ver- einfacht werden. Der Maassstab muss aus Glas, Eisen, Pla- tin oder irgend einem anderen Stoffe sein, der vom Queck- silber nicht angegriffen wird. Am einfachsten wärde essein, wenn man die Scale auf der inneren Wand des Barometer- rohres anbringen könnte. In diesem Falle könnte man der Röhre eine sehr symmetrische Gestalt geben und man könnt sich mit einem sehr mässigen Durchmesser und entsprechend kleiner Quecksilbermasse helfen. Die von der Schwere des Quecksilbers im unteren Reservoire herriihrende elastische Verlängerung der Röhre könnte man durch ein passendes 1) Travaux et Mémoires du Bureau international des poids et mesures, Tome III, Seite D. 22. 2) Carl's Repertorium, Bd. XVI, Seite 585. 34 Gegengewicht aufheben. Die Schwierigkeiten, mit welcher eine von Zeit zu Zeit vielleicht nöthige Comparation einer an der inneren Wand der Röhre aufgezogene Scale mit einem Normalmaassstabe verbunden sein wirden, finde ich nicht uniberwindlich. Augenblicklich muss ich doch von der Ausfiöhrung eines solchen Rohres abstehen, da wir hier keinen Glasbläser haben. Wenn einerseits eine Vereinfachung der Ablesungs- methode nöthig ist, um einen allgemeineren Gebrauch des Normalbarometers zu befördern, kann andererseits der aus Glas gemachte Theil etwas complicirter eingerichtet werden ohne zu befriichten, dass dadurch das Instrument den Physikern und Meteorologen weniger praktisch vorfallen werde. Die Quecksilberluftpumpe hat eine so allgemeine Verbreitung ge- funden, dass es nicht zu fruh erscheinen wird, wenn ich den Vorschlag mache, eine solche Pumpe bleibend mit dem Nor- malbarometer zu verbinden. Wenn man eine Verbindung herstellt zwischen dem mit einer Trockenkugel versehenén Bessel-Hagenschen Ueberschiebrohre ?!) einer Quecksilberluft- pumpe und der Vacuum-Kammer des Barometerrohres, sö kann man dasselbe sowohl inwendig völlig trocknen als auch sehr vollständig evacuiren. Mit einer solechen Pumpe vor etwas abgeänderter Construction ?) habe ich Monate lang den Druck im Recipienten unter 0,003 mm. erhalten ?), wäh- rend der Vacuum-Druck im Normalbarometer des physischen Central-Observatoriums zu St. Petersburg auf 0,06 mm. 2), und im Normalbarometer II des Internationalen Bureaus in Sevres sogar auf 0,708 mm. steigt ?). Mit der Pumpe kann man nöthigen Falls in bekannter Weise den Druck der im Vacuum noch vorhandenen Luft sehr genau und viel beque- mer messen als durch das Heben und Senken des Queck” silbers im Barometerrohre. Die Quecksilberluftpumpe fir den 1) Wied. Annalen Bd. 12, S. 425, 1881. 2) Acta Soc. Seient. Fenn. T. XIV, S. 547, TS. XV, . 169. 3) Acta Soc. Scient. Fenn. T. XV, S. 206. 4) Repertorium fär Meteorologie TII, S. 41. 5) Travaux et Mémoires, T. TIT, S. D. 47. 35 betreffenden Zweck kann sehr mässige Dimensionen haben; ich habe fär dieselbe eine Kugel von etwa.200 cem. Inhalt ausgewählt. — Das Reservquecksilber, welches nöthig ist um das Queck- silber im Barometer beliebig steigen und fallen zu lassen, denke ich mir in einem Glasgefässe aufbewahrt, das durch eine beiderseits angelöthete Glasröhre mit dem unteren Theile der Barometerröhre communicirt. Dadurch entgeht man der Anwendung eines Kautschukschlauches, dessen innere Wand möglicherweise eine chemische Einwirkung auf das Queck- silber ausäben könnte. Das Steigen und Fallen des Queck- silbers kann man durch einen im Reservquecksilber bewegli- chen Taucher hervorbringen. Das Evacuiren und Fiällen des Barometers denke ich in der folgenden Weise auszufihren. Alle Oeffnungen am unteren Theile des Baroraeters werden provisorisch herme- tisch geschlossen. Man hat daneben zu besorgen, dass man nach beendetem Evacuiren die atmosphärische Luft gleich- zeitig in das untere Reservoir und in das Gefäss fär das Re- servquecksilber langsam hineinlassen kann, z. B. durch das Abbrechen eines feinen Capillarrohres. Das letztgenannte Gefäss wird auch mit dem von Wright!) construirten Ap- parat fär Quecksilberdestillation verbunden. Andererseits wird dieser Apparat mit der Quecksilberluftpumpe des Ba- rometers verbunden und gleichzeitig mit diesem evacuirt. Wenn man zu einem Drucke unter 0,01 mm. gekommen ist, fängt man mit der Destillation an. Geht man noch weiter und macht dann und wann einen Kolbenzug, so sinkt der Druck rasch weiter herab, so dass der grösste Theil des Quecksil- bers bei einem Drucke von nur einigen zehntausendstel Milli- meter iberdestillirt. Wenn das untere Reservoir der Barome- terröhre nebst dem Gefässe fir das Reservquecksilber voll ist, bricht man die Destillation ab, schmilzt den Destillations- apparat von der Pumpe und vom Barometerrohre weg und lässt die Luft in das untere Reservoir hinein. Das Queck- 1) Zeitschrift fär Instrumentkunde 1832, 5. 461. 86 silber steigt dadurch in das Barometerrohr hinauf, dessen innere Wand ihrer ganzen Länge nach durch das vorherige Evacuiren getrocknet worden ist. Das Barometer ist hier- mit fertig fär den Gebrauch. Wo eine Quecksilberluftpumpe nicht zu haben aber der ibrige Zubehör fär ein Normalbarometer vorhan- den ist, vor Ållem zwei passende Mikrometermikroskope !) und ein guter Maassstab, kann man das Rohr des Barome- ters so emrichten wie ich es gemacht habe fär mein trans- portables Barometer ?). Mit einem solchen Rohre kann man den Druck im Vacuum auf 0,04 bis 0,06 mm. herabbringen. Dieser Druck ist, wie ich jetzt erfahrungsmässig weiss, Monate lang völlig constant. Diese Einrichtung der Baro- meterröhre scheint mir hinreichend, wenn man nicht eime Genauigkeit von 0,01 mm. fär den Barometerstand fordert, sondern sich mit derselben Genauigkeit (+ 0,023 mm.) be- gnägt, die Herr Director Wild fär Barometer erster Classe vorschreibt, eine Genauigkeit, die fär gewöhnliche Zwecke vollkommen hinreichend ist. In solchem Falle wiirde wohl der Name: Normalbarometer nicht völlig berechtigt sein, da das Instrument vor gewöhnlichen guten Barometern nur den Vorzug hat, das es keine aus nicht angebbaren Ursa- chen herriihrende und somit nicht zu berechnende Correc- tion besitzt. Der Name: absolutes Barometer wäre in sol- chem Falle vorzuziehen. Helsingfors, den 12 April 1886. 1) Im Nothfalle-kann man sich sogar mit nur einem Mikro- skope helfen. 2) Acta Soc. Scient. Fenn. 'T. XV, S. 387. — 00300 Om norrskenet den 1 April 1886 A. F. Sundell. Torsdagen den 1 April 1886 observerades både i Hel- singfors och å andra orter i södra Finland ett temligen in- tensivt norrsken, som utmärkte sig för den välbegränsade båge det bildade på himlahvalfvet. Ett segment af denna båge kunde jag iakttaga kl. 9 e. m. från ett fönster i min bostad: detta segment utgick ifrån Plejaderna och slutade midt i Cassiopea samt varade kanske 10 minuter, hvarefter det försvann för att åter momentant visa sig ett par gån- ger, ehuru med mycket reducerad intensitet. Dessa iaktta- gelser gjordes ute i det fria tillsammans med en bekant, som hade infunnit sig hos mig med anledning af fenomenet. Äfven i öster uppflammade härunder, dock endast momen- tant, ett segment, som syntes tillhöra samma båge som seg- mentet i vester. Enligt uppgift af Herr Professor A. Donner hade norr- skenet börjat redan omkring klockan 8,30 min. såsom en fullständig båge, icke synnerligen högt på himlahvalfvet. Den steg dock småningom allt högre, så att den slutligen gick nära zenit, hvarefter den åter begynte närma sig horisonten. Af en pågående astronomisk observations-serie hindrades Herr Donner att göra noggrannare anteckningar om skenet. Äfven på andra orter i landet iakttogs fenomenet. I Borgå-Bladet N:o 26 skrifves: ett vackert norrsken visade sig torsdagen den 1 April kl. mellan 9 och 10 på aftonen och liknade tvenne vid norvestra och nordöstra horisonten flammande vulkaner, hvilka tidt och ofta förenades af en bred, mångskiftande båge, skarpt aftecknande sig mot den 38 mörka bakgrunden i norr. I Åbo Tidning N:o 89 läses: i går litet efter kl. 8 på aftonen syntes på ostliga himlahvalf- vet en norrskenslik ljusbåge, som snart i riktning rätt ost och vest utbredde sig till en fullständig halfcirkel, hvarefter från den vestliga ändan började framträda hastiga och sär- deles intensiva ljusflammor. Bågen, som till en början sträckte sig helt litet norr om Plejaderna, drog sig småningom syd- vart och aftog på ostliga himlahvalfvet, der blott enstaka, men dock ganska ljusa flammor sedermera då och då visade sig, under det att på det vestliga himlahvalfvet starka ljus- flammor fortfarande skjöto fram. Straxt efter kl. 9 upp- hörde fenomenet. Enligt Aamulehti (Tammerfors) N:o 40 höjde sig på vestra horisonten en fackla emot himlahvalfvet samt utbredde sig sedan småningom ända till östra horison- ten. Skenet af- och tilltog ömsom, så att det vid sin stör- sta intensitet liknade en vacker båge öfver himmelen: ett vanligt norrsken var det icke, ty det var mycket ljusare samt inskränkte sig till ett bestämt område och slocknade småningom. Äfven i Rauman Lehti N:o 14 för lördagen den 3 April talas om vackra norrsken, som visat sig de senaste aftnarna, isynnerhet på onsdagsqvällen, (då i Hel- singfors mulen väderlek rådde). —— Vt Mindre meddelanden från Universitetets kemiska laboratorium ar Edv. Hjelt. 1; Phtalid aus Ortho-Toluylsäure. Eine direkte Uberfihrung der o-Toluylsäure in Phtalid war bis jetzt nicht durchgeföhrt. Es gelingt aber dieses sehr leicht bei Einwirkung von Brom bei hoher Temperatur. o-Toluylsäure wurde auf 140? erhitzt und ein Mol. Brom als Dampf in die flissige Säure eingeleitet. Die Re- action verlief heftig unter starker Entwickelung von Brom- wasserstoff. Das Reactionsproduct erstarrte bei Abkählen und besass Phtalidgeruch. Es wurde in warmen Wasser gelöst, mit Natriumcarbonat bis zur stark alkalischen Re- action versetzt und die Lösung mit Aether ausgezogen. Diese hinterliess einen neutralen Körper, der bei 73? schmolz, und alle Eigenschaften des Phtalids besass. Aus der alkalischen Lösung wurde nur etwas unveränderte o-Toluylsäure zuräck erhalten. Die zuerst gebildete gebromte Säure spaltet also Brom- wasserstoff ab, nach folgender Gleichung: Diese kleine Untersuchung wurde als Ubungsarbeit von den Herren J. G. Björksten und H. H. Avellan ausgefährt. 90 25 Ortho-Amidophenol und Propionylchlorid. o-Amidophenol wurde mit einem Uberschuss von Pro- pionylchlorid einige Stunden am Rickflusskähler erhitzt. Das flissige Reactionsproduct wurde mit Kalilauge geschit- telt, mit Wasser gewaschen, getrocknet und destillirt, wober fast alles bei 210—2152 iberging. Eine Analyse der ent- standenen Verbindung gab folgende Zahlen: 0,1405 g. gaben 0,0771 g. H; O und 0,3796 g. CO3a. Gefunden Berechnet fär C, H, NO: C — 73,66 19,53 H— 6,09 6,12 Es hatte sich also, wie vorauszusehen war, die An- hydroverbindung, Propenyl-o-amidophenot NY == N = 1 ära Pia O 0 HOS MOHS gebildet. Die Verbindung siedet bei 214--215?, erstarrt nicht in einer Kältemischung von Eis und Kochsalz und hat einen scharfen Geruch, an den des Stintfisches erinnernd. Dieses Präparat wurde von den Herren J. E. Mattson und 4. W. Svanberg dargestellt. 91 2 OO. Eine Reaction auf aromatische Alkohole. Prof. A. Baeyer hat mich gelegentlich darauf aufmerk- sam gemacht, dass Natriumnitrit und Schwelsäure, in die wässrige Lösung des Phtalalkohols gebracht, eine Triäbung bewirken. Dasselbe Verhalten zeigen wässrige Lösungen von Benzylalkohol, Zimmtalkohol sowie Pseudocumenylalkhol. Es scheint somit dieses eine allgemeine Reaction der aromati- schen Alkohole zu sein. Um die Reaction hervorzubrin- gen, kann man eine sehr verdiännte Lösung des Alkohols an- wenden und es genäögt einige Krystalle Nitrit und einige Tropfen verdiännter Schwefelsäure zuzusetzen. Ein Theil Ben- zylalkohol auf 200 Th. Wasser liess sich noch durch eine starke Träbung erkennen. Die gebildeten Oeltropfen von Nitrit des resp. Alko- hols, welche die Lösung milchig machen, können mit Aether der Flässigkeit leicht entzogen werden. Uber Pseudocumenylalkohol von Edv. Hjelt und Magnus Gadd. (Mittheilung aus dem chemischen Laboratorium der Universität zu Helsingfors). Die Untersuchungen, welche der eine von uns tuber das Verhalten des Phtalalkohols bei Oxydation ausgefährt hat?), veranlasste uns die nächste Homologe dieses Alkohols aus Pseudocumol darzustellen zu versuchen. Wir haben in- dessen nicht den Ortho- sondern den Meta-Pseudocumenyl- alkohol erhalten. Im Folgenden geben wir eine kurze Be- schreibung ber die Darstellung und Eigenschaften dieser Verbindung. Lässt man Brom (zwei Mol.) auf Pseudocumol, welches in Oelbade auf 140—150? erhizt ist, einwirken, wird es leicht aufgenommen. Beim Erkalten erhält man ein dick- flässiges Oel, welches nach einiger Zeit in einen Krystallbrei äbergeht. Nach Auspressen und zweimaligem Umkrystallisi- ren aus Aether sind die Krystalle rein. 0,1717 g. gaben 0,2321 g. Ag Br. Gefunden: Berechnet fär (CR IBLAND Br 57,52 57,55 p. Ct. Die Verbindung krystallisirt in Nadeln und schmilzt bei 97,52, Sie scheint somit mit den von Schramm ?) durch 1) Hjelt, Ber. d. d. ch. Ges. XIX, 411. 2) Ber. d. d. ch. Ges. XIX, 218. 93 Finwirkung von Brom auf Pseudocumol in direktem Sonnen- lichte erhaltenen Dibromid identisch zu sein. Dieser Pseudo- cumenylbromid ist nicht unzersetzt destillirbar. Seine Dämpfe reizen die Augen, wenn auch nicht so stark wie o-Xylylen- bromid. i | Der Bromid wurde, behufs UÖberfährung in Alkohol, mit verdinnter Sodalösung längere Zeit gekocht. Die Lösung wurde wiederholt mit Aether extrahirt, welcher beim Ab- dampfen den festen Alkohol zuriäckliess. Durch Auswachsen mit kaltem Aether wurde er gereinigt. 0,1592 g. gaben 0,4120 g. CO, und 0,1184 g. Hs0. 0,1734 g. gaben 0,448 g. CO; und 0,1248 g. Hs0. Gefunden: Brechnet fär C, H;2 02 FR18526 98 7,89 C 70,54 70,47 11,04: Der Alkohol schmilzt bei 77,52, ist leicht löslich in Wasser und Alkohol, schwer löslich in Aether. Von conc. Schwefelsäure wird er roth gefärbt. Wird der Alkohol in Wasser gelöst, eine geringe Menge Natriumnitrit und einige Tropfen verdinnte Schwefelsäure zugesetzt, entsteht sofort eine Triibung. (Bildung vön Nitrit des Alkohols.) Dass die Alkoholgruppen die Meta-stellung einnehmen, geht aus dem Verhalten der Verbindung bei Oxydation her- vor. Als sie näbmlich mit der fir die Uberfährung in zwei- basischer Säure berechneten Menge Kaliumbichromat und Schwefelsäure erwärmt wurde, entstand eine Säure, wel- che sich mit der von Håkansson!) und Jacobsen?) be- schriebene £g-Xylidinsäure identisch erwies. Sie schmilzt erst bei 325—330?, und sublimirt schon unterhalb dieser Temperatur. Ihr Silbersalz ist unlöslich in kaltem, löslich in warmen Wasser. Das Zinksalz fällt erst beim Kochen der Lösung aus; das Baryumsalz ist gummiartig und das Kupfer- SrBer:-d: d. eHkrGes: V,; 1088: 2) Ber. d. d. ch. Ges: XIV, 2112, 24 zals hellblau. Mit Resorcin erhitzet, giebt sie eine Schmelze, welche, in Alkali gelöst, nur geringe Fluorescens zeigt (wahr- scheinlich von einer geringen Verunreimigung herräöbrend). Die Säure besitzt somit die Zusammensetzung SORAN C, H3-- COH (2) —CO.H (4) und der entsprechende Alkohol ist die Meta-Verbindung. Berättelse Of CE e. Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Central- anstalts verksamhet under år 1885. Genom bref af den 27 februari 1885 från Ecklesia- stik-Expeditionen underrättades Finska Vetenskaps-Socie- teten, att Kejserliga Senaten tillåtit det synoptiska wvä- derlekskartor må införas 1 ”Finlands Allmänna Tidning” och ”Suomalainen Virallinen Lehti”, hvarje dag då tidnin- garna utkomma, samt att Kejserliga Senaten tilldelat Ve- tenskaps-Societeten ett anslag af tretusen tvåhundra mark om året, att utgå under åren 1885 och 1886, för anställande vid Meteorologiska Centralanstalten af erforderliga biträden för de synoptiska kartornas utarbetande, samt en gång för alla ettusen etthundratjugu mark till inköp af Riängs metod att trycka dylika kartor och till anskaffande af dertill hö- rande typer. Efter det nämnda bref blifvit mig delgifvet, trädde jag i korrespondens med kapten Ring, som, jemte det han till Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Centralanstalt öfversände en detaljerad beskrifning öfver sin metod att i dagligen utkommande tidningar trycka väderlekskartor, till- lika benäget åtog sig att i Köpenhamn beställa de erforder- liga tryck-typerna, så väl för svenska som finska språket. Flera tillfälliga omständigheter förorsakade, att de bestälda typerna ej framkommo till Helsingfors förr än 1 slutet af au- gusti månad. Vid framkomsten visade det sig nödvändigt, dels att omgjuta några af typerna, till vinnande af full öf- verensstämmelse mellan symbolerna å våra väderlekskartor 26 och de internationela väderlekssymboler, som redan tidigare hos oss inom tidningspressen kommit i användning vid ta- bellariska sammanställningar af väderlekstelegram, dels också att gjuta några nya, bortglömda typer. Till följd häraf kunde tryckningen af dagliga väderlekskartor ej vidtaga förr än med november månad. Dels för utförande af de till dessa väderlekskartor nöd- vändiga konsepten, dels till studiekartor har Meteorologiska Centralanstalten behof af ett betydligt antal kartblanketter. Dessa kartor upptaga endast konturerna af de landområden, som våra synoptiska väderleksundersökningar äro afsedda att -omfatta, hvarjemte genom små cirklar å kartorna äro. utsatta de orter, ifrån hvilka vi emottaga väderlekstelegram eller dagligen per posto erhålla meteorologiska observatio- ner. Biträdande Chefen för Finans-Expeditionen Herr Sena- torn L. Mechelin utverkade, att en för tre år afsedd upp- laga af dessa kartblanketter trycktes å Kartasigillata Konto- rets tryckeri. Dagligen uppritas å Meteorologiska Centralanstalten sex studiekartor, nemligen två kartor framställande isoba- rerna för kl. 7 f. m. och för kl. 9 föregående afton, två iso- termkartor likaledes för kl. 7 f. m. och 9 e. m. samt slut- ligen tvenne s. k. variationskartor, framställande lufttryckets och temperaturens föränderlighet. För att under den korta tid, som förflyter emellan väderlekstelegrammens emottagande: och kl. !/, 2 e. m., då konsepten till dagens väderlekskarta, ett för den svenska och ett för den finska tidningen, måste afsändas till tryckeriet, kunna snabbt och felfritt utföra alla de interpolationer, hvilka äro af nöden för isobarernas och isotermernas uppdragande å studiekartorna, har det varit af nöden att utarbeta ett ganska vidlyftigt tabellverk, som möj- liggör att medelst en enda tabelluppslagning och en liten millimeterlineal bestämma läget af de punkter, der isoba-- rerna och isotermerna skära sammanbindningslinien emellan. tvenne orter, för hvilkas lufttryck och temperatur telegram- men redogjort. Tabellverket är utskrifvet i tre exemplar, ett för assistenten, som närmast omhänderhar väderlekskar-- Ii tornas utarbetande, och ett för hvardera af de tvenne karto- grafer, som biträda honom. Det hade ej kunnat komma i fråga att utarbeta ett tabellverk sådant som detta utan arit- mometer, ett instrument, som särskildt egnar sig för uträk- nande af längre talserier, der differenserna emellan de på hvarandra följande talen äro konstanta. Emedan Meteoro- logiska Centralanstaltens räknebiträden begagnade sig såväl af anstaltens egen aritmometer, som af en för detta tillfäl- liga behof lånad sådan, var det möjligt att slutföra tabellver- kets utarbetande inom den jemförelsevis korta tiden af fyra månader. Samtidigt med det väderlekskartorna begynte tryckas i ”Finlands Allmänna Tidning” och ”Suomalainen Virallinen Lehti”, ingick i dessa tidningar en af undertecknad förfat- tad och af sistnämnda tidning till finska öfversatt uppsats ”Om väderlekskartor och deras användbarhet.” Uppå egen bekostnad lät jag af denna uppsats taga en öfvertrycksupp- laga om femhundra exemplar, som utdelades till observatö- rerna och andra personer, hvilka torde hysa intresse för den meteorologiska forskningen. Chefen för Civil-Expeditionen har medgifvit att fri- exemplar af ”Finlands Allmänna Tidning” eller ”Suomalai- nen Virallinen Lehti” tilldelas dem af observatörerna, hvilka insända till Meteorologiska Centralanstalten dagliga väder- lekstelegram. Sedan Hans Kejserliga Majestät, jemlikt nådigt bref af den 10 december 1884, funnit godt bevilja Vetenskaps-Socie- teten ett anslag en gång för alla, stort 7,200 mark, för in- rättande af en limnigraf till mätning af vattenståndets va- riationer invid Hangö, samt 200 mark årligen till dess un- derhåll, öfverlemnade Societeten åt sitt Meteorologiska Ut- skott och undertecknad direktor att draga försorg om an- staltens bringande till stånd. Timnigrafer finnas i utlandet numera till stort antal. Med hänseende till limnigrafen i Hangö bestämde man sig för principen att fästa det grafiska papperet uppå en cylin- der; som befinner sig uti fast förbindelse med limnigrafens ”- i 98 flöte, en princip, som först torde kommit i användning vid Russels limnigraf, uppstäld i Newcastle vid kusten af Austra- lien, och som eger betydliga företräden framför det vanliga förfarandet att låta flötet föra markerstiftet. Efter att hafva vidtagit några väsendtliga, och såsom jag med tillförsigt vå- gar hoppas, ändamålsenliga förändringar vid den Russelska limnigrafkonstruktionen, uppgjorde jag ritningen och beräk- ningarna till en limnigraf lämpad efter de förhållanden, som våra mångåriga vattenhöjdsobservationer visat ega rum vid våra kuster. Instrumentet bestäldes hos mekanikern Helin, som äfven utfört detsamma, ehuru dess arbetsförmåga ännu ej blifvit med tillbörlig noggranhet undersökt, hvilket natur- ligtvis bör ske, innan instrumentet öfverföres till och upp- ställes i Hangö. Den 24 och 23 april 1885 reste jag, enligt Societetens förordnande, till Hangö för att öfverenskomma om uppfö- randet af limnigrafbyggnaden med dertill hörande brunn och rörledning, till hvilka; ritning blifvit uppgjord af arkitekten friherre K. A. Wrede. Senare under hösten träffades ett aftal emellan Vetenskaps-Societeten och Hangö kommuny, en- ligt hvilket den sistnämnda åtog sig att emot den uti det uppgjorda kostnadsförslaget angifna summan utföra arbetet, hvilket är utlofvadt att blifva slutfördt till medlet af instun- dande juni månad. ; I slutet af juli och början af augusti 1885 besökte jag likaledes enligt Societetens förordnande, de meteorologiska stationerna i Kivesmäki och Evois Forstinstitut af Lampis socken. Under resan medhades Casellas alpbestigningsbaro- meter samt komparationstermometern III; Kivesmäki termometrarna nedsänktes först i brunns- vatten af ++ 8.1 CP och sedan i vatten af 22.0 graders tem- peratur, hvarvid följande komparationsserie erhölls: Kivesmäki | rations SVivesmäki - ; "Nn. LR LIOE Hadöna Olen = esmäki (LERA tern. : 0 nummer. termometern SFTAI fEn a er myDnsokT an me + 3.1 + 51 43.1 48.3 + 22.0 22,2 61.8 62.3 99 Undersökningen af Kivesmäki-barometern, som är märkt »E, V:S! N:o 11. -M. Wetzer H:fors”, lemnade följande till noll graders temperatur reducerade: observationer: Casellas Kivesmäki Diffe- | barometer. ' barometern. rens. Den rr kl. 5 4mem. = 748.150 749.251 —110 fäller d1k — fm. T45.75 746.830 NOG VI Det. a» 1I5nem. T45.45 746.530 ske Professor Lemström erhöll i januari 1872 för Kives- mäki-barometern vid 740 millimeters lufttryck korrektionen — 0.41. Differensen emellan professor Lemströms bestäm- ning och den af mig funna korrektionen antyder, att baro- metern vid Magnetiska och Meteorologiska Observatoriet i Helsingfors, hvilken professor Lemström antog såsom nor- mal, redan 1872 måtte hafva erfordrat samma instrumental- korrektion som nu. Sedan professor Lemströms besök hade barometern å Kivesmäki blifvit förflyttad ifrån öfra vånin- gen af boningshuset till nedra, der jag fann den upphängd. För att finna stationens höjd öfver Ormajärvi, uppstäl- des Casellas resebarometer invid sjöstranden, så att qvick- silfverdosan befann sig endast 2!/; fot öfver vattenytan. Här- vid erhölls: Lufttrycket red. till 0 C? 30 6 Fä Den Fn kl. 3 40m-e. m. (50.0 m. m. 3 1 RN Pr ART Den vm » 102,15 m f. m. (47/9 m,m. Om man jemför dessa observationer med de en stund senare gjorda observationerna å Kivesmäki, så befinnes dervarande barometers höjd öfver Ormajärvi sjöyta vara 80 svenska fot. Samtidigt, medan jag den 3 augusti observerade vid stranden af Ormajärvi, observerade lektor Furuhjelm efter öfverenskommelse Forstinstitutets barometer. Det icke obe- tydliga afståndet gör dock, att man, för att från den funna lufttrycksdifferensen kunna sluta till höjdskilnaden dessa or- ter emellan, bör hafva tillgång till en för ändamålet upp- dragen isobarkarta. Å Forstinstitutet finnas, utom dess egna, några utsökt 100 goda termometrar, hvilka blifvit lånade ifrån Meteorologiskå Centralanstalten för undersökningar, som lektor Furuhjelm: anställer öfver nattfroster. Uti smältande sönderstött is visade: Komparationstermometern III = 0.00 C. O. Åderman 1880 N:o 1 = 0.00 D:o sa NEORM = 0.00 D:o 1882 N:o 4 = — 0.04 D:o ssINEOLeR = 0.00 D:o ELENOR a = 0.00 D:o aa FUNGORDN = 0.00: D:o SKA NOD: = 0.00 D:0o ss INIO4DO = 0.00 Termometern till barometern Fuess N:o 114 = 0.00 Uti vatten af omkring 19,6 C? erfordrar deremot: C. O. Åderman 1880 N:o 1 en korrektion = 0.00 D:o SNI 6 = — 0.02 D:0o 1882 N:o 4 4 ——— 0 SN D:o SE NEON 6 = — 0.04 D:o ss NIOR20 så = — 0.02 D:o UN FOR 15 = — 0.08 D:o sn NOkas - = — 40/6: D:o SURINEOR DO j = — 0.02 Termometern till barometern Fuess N:o 114 = + 0.05 Dessa afläsningar, likasom de 1 smältande is, gjordes både af lektor Furuhjelm och mig. 'Termometern till baro- metern Fuess N:o 114 har undergått endast en obetydlig nollpunktsförflyttning sedan februari 1882, då dess korrek- tion enligt certifikat från Fysiska Centralobservatoriet var vid noll grader =-+F 0.05 och vid 20 grader = -F 0.13. Uppstälda i närheten af hvarandra och samtidigt ob- serverade angåfvo resebarometern och Forstinstitutets baro- meter följande lufttryck : Casella Fuess N:o 114 Differens Den. sva kly ÖN OPEL I ul dIAR 747.300 = +0.18 Den yr» 2 157 e Mi 00 748.05 747.:80 + 0.25 Denjsoamvssc0 nn JONER I ILS 744.635 — +0.20 Med = + 0.21 101 Vid noggrant betraktande af den nedra fasta nonien uppå Forstinstitutets barometer finner man, att densamma icke är fullt korrekt instäld, utan att till följd af felaktig- het härutinnan afläsningarna å detta instrument böra korri- geras med -F 0.02 m. m. För att undersöka huruvida det återstående af instrumentets positiva korrektion kunde anses härröra af möjligen inträngd luft, uppdrefs öfre qvicksilfver- ytan att inspela uppå noggrant 820 m. m., hvarpå nonie- ringen sköts ned och instäldes uppå nedra qvicksilfverytan, som då befanns hafva stigit till 69.55 m. m. På detta sätt observerad, aeqvivalerade yttre lufttrycket emot en qvicksilf- verpelare af 750,45 millimeters höjd. Uppmätt på vanligt sätt, dock med iakttagande af den ofvannämnda korrektio- nen -—+F 0.02, visade sig samma lufttrycks spänstighet vara 750,52 m. m., d. v. s. 0.07 m. m. större. Dessa observatio- ner äro gjorda vid -—- 21 graders temperatur, utan anbrin- gande af temperaturkorrektioner. Om man tänker sig att barometerröret upptill begränsades af en plan yta, utan att rörets volum för öfrigt förändrades, så vore dess längd = 842 m. m. Med tillhjelp af dessa observationer, Mariotteska la- gen och antagandet att rörets genomskärningsarea öfverallt är densamma, kan man lätt beräkna att spänstigheten hos rummet ofvanom öfre qvicksilfverytan, då denna befinner sig vid 750 m. m. af skalan, bör vara 0.02 m. m. Af denna orsak och af felet med nedra nonien härflyter således till- sammantaget endast + 0.04 m. m.; det öfriga af instru- mentalkorrektionen måtte bero uppå andra förhållanden. Bland Meteorologiska Centralanstaltens arbetspersonal i Helsingfors inträffade under år 1883 följande förändringar: magister Alfred Heinrichs afgick med mars månad från as- sistentbefattningen och ersattes af ingeniör Konstantin Sitt- koff. Då magister K. Emil Johansson med maj månad er- höll anställning såsom assistent vid det synoptiska kartear- betet, så ersattes han såsom räknebiträde af herr G. F. af Hällström, hvilken derjemte bibehöll sin anställning såsom observator. Bröderna Alfred och Axel Murén afflyttade från orten, hvarefter, från och med december månad, observatio- 102 nerna från kl. 2—6 hvarje natt anförtroddes åt fröken Au- rora Sundström, som jemte sin syster fröken Malin Sund- ström inflyttade uti det större af amanuensrummen, hvilket genom elektrisk ringledning sattes i förbindelse med obser- vatoriet. Fröken M. Sundström erhöll tillika anställning så- som s. k. extra observator, hvilken efter kallelse infinner sig till tjenstgörimg under observationstimmar, från hvilka någon af ordinarie observatörerna af en eller annan anledning Öön- skar hafva ledighet. Fröken A.: Sundströms anställning så- som observator vid tvenne dagtimmar öfvertogs af fröken G. Brunou. Magister Heinrichs arbetade en längre tid med Mas- carts luftelektrometer och försatte äfven instrumentet i stånd att under en par dygn angifva variationer i luftelektricite- ten, men någon säkerhet erhölls ej, att instrumentets upp- gifter voro jemförbara med hvarandra. Sedan magister Hein- richs lemnat assistentbefattningen, har instrumentet förblif- vit obegagnadt, och då det med Meteorologiska Centralan- staltens nuvarande anslag visat sig ej finnas någon rimlig utsigt att kunna som sig bör bearbeta och publicera anstal- tens hela årliga skörd af observationer, så vore det mindre välbetänkt att med luftelektriciteten öka observationsområ- det, förr än förökadt anslag tilläfventyrs framdeles kan vinnas. Ingeniör NSittkoff sysselsatte sig under den förflutna sommaren förnämligast med att iordningställa instrumentet för absoluta bestämningar af jordmagnetismens deklination, hvilket instrument sådant det kom ifrån Edelmann i Min- chen tarfvade flere väsendtliga förändringar och särskilda tillställningar i observatoriet. Instrumentet har emellertid numera blifvit bragt uti ett tillstånd, som knapt nog lem- nar något öfrigt att önska. Emedan det ofta nog visat sig ej allenast kostsamt, men framförallt synnerligen tidsödande att hos särskilda me- kaniker låta verkställa mindre förändringar af instrumenten eller instrumentreparationer, så imförskrefs ifrån England en såkallad amatör-svarfstol, som uppstäldes i det rum; hvilket egentligen tillkommer herr Sittkoff såsom” assistent, men 103 hvilket han ej önskar begagna, och! som derföre blifvit för- vandladt till en liten verkstad. Uti denna har herr Sittkoff redan utfört en mängd mindre arbeten, som nära på beta- lat verktygsuppköpen. Under sommaren skadades telefonerna, genom hvilka urkorrektioner erhållas ifrån Astronomiska Observatoriet, tvenne gånger af åskslag, hvarföre ett par nya telefoner blifvit uppköpta. För att snabbare kunna erhålla väderleks- telegrammen ifrån härvarande telegrafstation, har Meteoro- logiska Centralanstalten stält sig 1 förbindelse med Helsing- fors allmänna telefonförening. I dessa dagar afslutas tryckningen utaf första häftena till första och andra delarna af. årsboken, hvilka omfatta 1882 och 1883 års meteorologiska observationer i Helsingfors. Uppå anhållan af Meteorological Office i London har en förteckning blifvit ditsänd upptagande alla stationer inom Finland, der meteorologiska observationer blifvit anstälda sedan 1850, jemte uppgifter öfver stationernas geografiska lägen och höjd öfver hafvet. Till prognos-afdelningen af Deutsche Seewarte i Ham- burg har, uppå begäran, öfversändts prof på våra väderleks- kartor samt redogörelse för huru väderlekstelegrammen pu- bliceras af våra tidningar. Uppå anhållan från Fysiska Central-Observatoriet i S:t Petersburg hafva förnyade uppgifter afgifvits rörande ba- rometrarnas instrumentalkorrektioner vid våra meteorologiska telegrafstationer, äfvensom rörande dessa stationers höjd öf- ver hafsytan. Ifrån Skeppsbefälhafvareföreningen i Åbo har en skrif- velse ingått uttalande önskningsmålet, att allmänheten i denna stad måtte dagligen erhålla notiser om vind och väderleksförhållanden, stormvarningar och andra uppgifter af meteorologisk natur. Flera af utlandets meteorologiska centralanstalter afsända sådana underrättelser och progno- ser förmedelst ett för ändamålet särskildt uppgjordt chif- fersystem. Hos oss kan sådant af ekonomiska skäl och bri- stande arbetskrafter tillsvidare icke ifrågasättas. 104 Forstmästar A. L. Borenius har till Meteorologiska Centralanstalten öfverlemnat afskrift af de under hans led- ning å Mustiala och Heinäs på 0,15 till 2 meters djup an- stälda observationerna öfver jordtemperaturen under jan.— aug. 1885. Meteorologiska observationer hafva under år 1885 blit- vit anstälda utaf: Fyrmästarene C. A. Arvidson och D. J. Sjöstrand vid Bog- skärs fyrbåk. ; Fyrmästaren K. F. Alcenius vid Hangö fyrbåk. Fyrmästaren F. T. Bengelsdorff vid Utö fyrbåk. Stationsinspektorn K. Appelgren i Hangö stad. Fru Rektorskan K. M. Kandolin i Mariehamn. Fyrmästaren C. F. Liljefors vid Söderskärs fyrbåk. Fyrmästaren F. W. Grönlund vid Sälskärs fyrbåk. Professorn J. F. Elfving och Apotekaren B. W. Strömberg i Åbo. Herr A. S. Cornér i Wiborg. Apotekaren A. M. Hallman 1 Willmanstrand. Eleverne vid Mustiala landtbruksinstitut. Löjtnanten N. Etholén i Lampis, Kivesmäki. Fyrmästaren C. F. Ståblbom vid Säbbskärs fyrbåk. Fröken Th. Molin i Tammerfors. Herr G. W. Serlachius, föreståndare för Otava jordbruks- skola. Apotekaren O. Relander i Sordavala. Possessionaten OC. Ph. Lindforss 1 Sulkava. Kommunalrådet N. E. Arppe i Tohmajärvi, Niirala. . Fröken L. Lojander i Wärtsilä. Fyrmästaren S. Strömborg vid Sälgrunds fyrbåk. Magistern B. Granit i Kuopio. Magistern O. Alcenius i Wasa. Lektorn J. Lindskog å Damskata invid Nykarleby. Bruksegaren J. V. Sahlstein i Pihtipudas. Lektorn K. J. Högman 1 Jyväskylä. Forstmästaren H. J. Aminoff i Idensalmi. Vicepastorn J. Simelius i Pyhäjärvi. 105 Fyrmästaren E. E. Björklöf vid Ulkokalla fyrbåk. Kollegiiassessorn E. Westerlund i Uleåborg. Fyrmästaren L. Salin vid Marjaniemi fyrbåk. Apotekaren F. G. Borg i Torneå. Forstuppsyningsmannen M. W. Weenerberg å Thule hemman i Enare. Fenologiska anteckningar hafva för 1885 inkommit från nedanförtecknade orter: Observations ort. | 2 RR | Observatorns namn. NER-n. | Kommun. Selan, Th., professor och Gin berg, J. P., uppsyningsman. 5 Borgå Backman, C. A., lyceist. 38 je Duncker, W., lyceist. | | | | | Nylands Helsingfors 5 Lindqvist, J. V., lyceist. Mäntsälä | Nordenskiöld, N. G. G. Thusby Hedberg, J., forstmästare. Jekell, O. S., possessionat. 4 Sibbo Åström, H. B., possessionat. 3 Wichtis Sjöstedt, G. H., statsråd. Lojo af Tengström, J. M.. provinci-| alläkare. | 3 Tenala Faubes' 1: fru. | berg Elimä = |Kellman, G. | Åbo o. B:borgs — Kimito Hedberg, M., fröken. | : | Kisko Juselius, J., kapellan. | Salo Zetterman, v J., provinciallä- kare. yv Lundo Kahilainen, M. Pyhämaa «| Hollmén, J., t. f. kapellan. - Karkku Leistenius, A. fröken. & : Hjelt, Hj., lektor. i Nakkila — |Åberg, J. E., kyrkoherde. 106 Observations ort. | Observatorns namn, 7 [| | | | | | | Brander, C., forstmästare. Söderman, H. L., handlande. | I Kärsten, FP. Ar, lektor. I Procopé, A. F., provinciallä- Aronen, O., skogsuppsynings- Lilius, F. J., kyrkoherde. | | | ÅNordtröni, A. W., kollega. | | Sahlberg, V., apotekare. | Wilskman, K., godsförvaltare. Lindforss, C. Ph., possessionat. Heiman, H. E. | Breitenstein, W., förvaltare. Holmberg, J., häradshöfding- Fabritius, A., provincialläkare. Arppe, N. E., kommunalråd. L än. Kommun. Åbo oo. B:borgs! — Parkano | i Nystad | Tavastehus Tammela |Borenius, A. | ” 2” | Al MM Weasastjerna, Carl. | kare. | a Tottijärvi | man. | Hattula | - | Wegelius, U. | de Kangasala |Harjunen, A. | 4 Birkala — | Malin, H., pastor. | 2 Lampis | S:t Michels | S:t Michel. | | a Sysmå | ys Heinola Nysten, K. B. | 6 Sulkava | Wiborgs |Fredrikshamn | i Pyhäjärvi Willmanstrand ska. 2 30 Svan, ÅA. Ån Jääskis Kuopio Kuopio Levander, K. M. Kö Kihtelysvaara | Juuti, K. J. ;h 5 Koljonen, H. iv Tohmajärvi 30 Pelkjärvi Karsten, I., fröken. 2 Tohmajärvi Karsten, N., pastorska. 107 | Saastamoinen, H., hemmans- Kuopio; | Nurmis egare och | | ICollan, J., provincialläkare. | Impilaks |Backman, H. Wasa | Alavo Imony (Ej. hå Sahlberg, O., student. | Saarijärvi |Krank, EF. 0. forstmästare. Mustasaari . | Keto, E. | Wahlbeck, A., fru. | ; Wasa Boehm, K. U. & aa Lundén, O., lyceist. | | | Wasastjerna, G. E., lyceist. v. Willebrand, E. A. | Ar | Hjelt, Hj., lektor. Jernström, S. R. | Kröndbe Forsnäs, M. L. | 6 Storbjörk, J. i | å Eiblinuvdas Sahlstein, J. V., bruksegare. | 59 Alajärvi = |Thomé, J. H., forstmästare. | Uleåborgs Uleåborg | Westerlund, E., kollegieasses- SOr. | Kemi Böök, fn forstmästare. | Kajana = |Renfors, M., fröken. Sotkamo | Hollmerus, ja 1 » forstmästare. Nedertorneå | Castrén, KT: Öfvertorneå | Sandberg, HÖR foliis a - a -- Ne Na sa - Nr - , Utsjoki = | 'Gummerus, J. | Ju Kittilä | Sandberg, W., for SFUppARNaGeE | man. | Variationerna uti hafsytans höjd hafva under 1885 blif- vit observerade af Fyrmästarene C. F. Liljefors och K. F. Alcenius vid Söderskärs och Hangö fyrbåkar samt af Lots- åldermännen J. B. Blomqvist vid Hangöudds inre lotsplats> A. W. Salomonsson vid Jungfrusund, Joh. Öhman vid Utö, 108 H. J. Söderholm vid Rönnskär, A. Lind vid Lypertö, Lots- åldermansenkan M. L. Ahlstén vid Lökö och af Lotsarne vid Kobbaklinterna, hvarjemte sådana observationer erhållits från hamnen vid Wasa genom Magister F. R. Westlin. Helsingfors den 27 April 1886. N. K. Nordenskiöld. EK Om ftalföreningarnas konstitution af Edv. Hjelt. - Såsom ftalföreningar kunna de derivat af o-xylol be tecknas, i hvilka substition egt rum inom hvardera metylgrup- pen. Under de senaste åren hafva dessa föreningar i hög grad varit föremål för kemisternes uppmärksamhet, såväl emedan de på grund af förbättrade framställningsmetoder blifvit lättare tillgängliga, som emedan de i afseende å ke- miska omsättningar samt konstitutions- och isomeri-förhål- landen erbjuda mycket af intresse. En del ftalföreningar, närmast de syrehaltiga af dem, kunna förekomma i en sym- metrisk och en osymmetrisk form. Den enklaste syrehaltiga ftalföreningen, ftalalkoholen, har med säkerhet symmetrisk konstitution. Den isomera osymmetriska föreningen vore o-tolylaldehydens hydrat. Den följande leden i oxidationsserien är ftalaldehyd- alkoholen. Den är bekant hvarken i formen 4 — CH (OH) ls ring En om eller CH, a . Ftalidens konstitution — CH. CH >0 HO) är såväl genom dess bildning som dess allmänna förhållande 110 (lakton-natur) säkerstäld. Isomer med ftaliden är den verk- liga och symmetriska ftalaldehyden: CJH, — CHO Dess existens är visserligen icke strängt bevisad. Den af mig!) genom oxidation af ftalalkohol och inverkan af vatten på o-xylenylklorid jämte ftalid erhållna aldehyden kan emellertid svårligen vara något annat än denna före- ning. Den öfvergår genom starkare upphettning med vat- ten i ftalid. Att o-xylylenklorid med blyintrat-lösning git- ver ftalid?) måste väl anses bero på en föregående bildning af den symmetriska aldehyden. Här skulle således före- ligga tvenne :till sina egenskaper väsendtligen olika isomera ftalföreningar, af hvilka den symmetriska kan öfvergå i den osymmetriska under förhållanden, som visa att den senare är beständigare än den förra. Guareschi ?) har genom oxidation af dibromnaftalin och diklornaftalin erhållit dibrom- och diklorftalid. Utan tvifvel bildas i första hand de iso- mera substituerade ftalaldehyderna. Det samma gäller ni- troftaliden, hvilken bildas vid oxidation af c«-nitronaftalin >). Helt nyligen har ftalaldehydsyran blifvit framstäld af Racine”?). Han erhöll densamma genom inverkan af vat- ten på bromftalid. Enligt denna bildning borde syran hafva sammansättningen Den förhåller sig emellertid såsom en verklig aldehyd- syra, hvarför Racine anser densamma böra tillkomma formeln — CHO 1 OsEL;' 2 C0.OH Möjligen föreligger här ett fall af tautomeri. Om de 1!) Ber. d. d; eh; Ges. XVIII, 2879 nn; XIX) All; SRA y ma nn, BersAd. dd, ch Ges-FA ts: 3) Amn. d. eh. 222, 2827 Ber. d. d. ch. Ges, NXIXPISE 4) Siche Beilstein n. Kurbatow ann. d. ch. 202, 219 Hönig, Ber. d. d. ch. Ges. XVIII, 3452. 5y"Berfaldneh, Ges. XIN, WTS 11i båda formlerna tillkomma samma förening eller om de mot- svära tvenne isomera föreningar kunde kanske afgöras ge- nom jämförelse af den ur den fria syran framstälda estern, med den af Racine ur bromftaliden erhållna etern. Hvad ftalsyrans konstitution vidkommer har man utan tvekan betecknat densamma med: formeln Ca C0.OH Att syran möjligen kunde hafva den osymmetriska kon- stitutionen — C(OH)3 >0 — CO har mig veterligen aldrig uttalats. Emellertid synes mig den senare formeln alls icke osannolik, så främmande den i första ögonblicket än kan förekomma. Att en sålunda sam- mansatt förening måste vara en syra, är naturligt och likaså att den lätt öfvergår i anhydrid. Att ett dibydrat med denna sammansättning emellertid är beständigare än aldehydernas och ketonernas hydrat, derom kan intet tvifvel råda. Äfven ftalsyrans öfriga derivat kunna lätt härledas ur denna formel. Om ftalyllloridens sammansättning har osäkerhet va- rit rådande, men numera anses allmänt den osymmetriska formeln, CH, -— CCI STL (0 — CO såsom den sannolikare. Härför talar icke blott ftalidens utan äfven ftalofenonens, dietylftalidens, ftalylhydroxamens och andra osymmetriska ftalföreningars bildning ur ftalylklo- rid, samt v. Gerichtens !) iakttagelse, att ur ftalylklorid vid inverkan af fosforpentaklorid bildas tvenne kemiskt iso- mera tetraklorider. Ur den symmetriska formeln kan emel- lertid exempelvis antrakinonens bildning ur ftalylklorid lät- tare förklaras och möjligheten af tautomeri är derför icke utesluten. syBer. d. d. ch. Ges, XMI,tlv. 112 Antager man en osymmetrisk konstitution hos ftalylklo- riden, tillåter dess bildning ur ftalsyran dock icke en be- stämd slutsats om en analog sammansättning hos denna. syra, emedan möjligen ftalsyreanhydrid interrmediärt bildas. Emellertid kan icke bestridas, att såväl anhydridbildningen som kloridbildningen vid inverkan af fosforklorid på ftalsyra lättare kan förklara ur den osymmetriska formeln, än ur den symmetriska. En anmärkningsvärd omständighet är, att ur ftalylklo- rid och ftalsyra identiska estrar erhållas. Graebe?), som undersökte detta förhållande fann etylestrarne ur ftalylklorid och ftalsyra fullkomligt öfverensstämmande i egenskaper med dem ur ftalsyradt silfver. Hos metylestrarne fann han visserligen en olikhet i spec. vigten men en slutsats om en förhandenvarande ke- misk olikhet tarfvar emellertid säkrare bevis, än detta. Ur tetraklorftalsyrans klorid och ur dess salter erhöll Graebe "tvenne olika estrar, hvilket således tyder på en olikartad konstitution hos denna syras salter och dess klorid, men att häraf draga slutsatser angående den osubstituerade ftalsy- rans salter är icke berättigadt, i betraktande dertill, att de fyra kloratomerna väsendtligen kunna inverka på stabilitets- förhållandena i molekylen. Allra minst kan slutsatsen ut- sträckas till den fria ftalsyran. Ftalaminsyran har blifvit framstäld i fri form af As- chan, såsom af hans 1 dag till societeten inlemnade upp- sats framgår. Deu öfvergår vid upphettning i ftalimid, för hvilken den osymmetriska konstitutionen kan anses bevisad. Å andra sidan gifver ftalimiden med ammoniak ftalamid, hvilken enligt dess af Wislicenus ?) iakttagna bildning ur ftalylmalonsyreester likaledes bör ega osymmetrisk konstitu- tion. Det framgår häraf såsom högst sannolikt, att ftala- minsyran har en med dessa föreningar likartad samman- sättning: 1) Ber. d. d. eh. Ges: XVI, 862. 2yBer. dd. ch: Ges. orvi RSbS0: 113 NER NNE — C oH ONT —C=NH CH, =0 CH; =0 OH, >0 — CO — CO — CO ftalaminsyra. ftalamid. ftalimid Dessa förhållanden hos ftalsyrans derivat synas mig berättiga den slutsats, att äfven den fria ftalsyran sjelf eger en osymmetrisk konstitution. Det finnes enligt min upp- fattning ingen bekant omständighet, som skulle tala emot detta antagande. Hos de syrehaltiga ftalföreningarna förefinnes uppen- bart en disposition för osymmetrisk konstitution, för bild- ning af den slutna atomförkedjningen C—C 0 Orsaken härtill är utan tvifvel densamma, som betin- gar laktonbildningen och de med denna analoga inre kon- densationsföreteelserna. Det här om ftalsyran uttalade kan naturligtvis utsträc- kas till de med densamma analogt sammansatta dikarbon- syrorna. AE Co ; 11 US AD Kr SR SE Fp 4 AR : ÖR SER ägnagoknsnr ; hud FÖL: stoldutiteaon SE ÖT KO ER 6 uppninibodsötargss, | i bi SÅ - | ga dy na RR RR | ge statt ida örn PC OEk Dl La 4 Ki ge SV spöa pitnab Hom sb dvv 5 od K rä - ; 2 For fe NEC föbrgiRn dl ISSN merväledt NOGLE essens FACK KeTiReRSR | [= d ti ö stas? 4 ber ög su . å 4 Pol tl , SL LÅ fora rn : F P ”prilörbnnnsnt fr + . SÅ 6 04 HA + ret å på ; Er I (> HI : RARE AF I TT SL ESUA J ENE SETS gr. db i å I CY AF é Nå Ö ru (IV ö MY RIDE fa vä r > + : å ög MM NY RS AlhaVraR 4 IR rer Mä d + AR. - än jla U fatt Sammandrag af de klimatologiska anteckningarne Finland arga er 116 BEFARAT AS LE I nl OSAGT TEE (EE ARNE RS Ord | — — — SA — — — — — CIO TNE Spare oa STU WUN NAN TJESJUTIN = EL ASEORANI BEAR OA 196 ATSU ARE T ATICG ATT ATI6G TINSK Aeon UU SS pe ER EA AS ALIRG OT AGG AT SE OR AME SBI OA — NESEASTE FEAR STAS EAT IST EA Sa 0 GIGS AT IG GETN OEI are rr re BLOT — Je A BEA EA 16 Al0G ATC MI 6 ATTt ATCe ATS III8ö joe Aqeusje EAS SARS IA GOAT) 0G ATOTSAT = 86106 AT RSS po RS ONdS EEE TSAR OA AR SEEN SO AT EE SEA IEA GEA oe RN STO ST DTS SE ERA EAA a a ROT AIEGT AT RE SB AT SÖTA Re ANS ST ANN STI SERA SA | ATEN EC ATEA EAT ES AD 06EIII ONS AE STROSTS ST OA OA EAS ATA GS Ae | SATA av ee ONE OO OAS GIS GIEAT II ARIEE ASSA ES 01 AT 91 AS TER 8 6 TIER Sa BOJ SISON ERA ET AE IG AI IR” ANOR OT RA ee NS Sa eat "PUejÄN AR ÖRA ST SANS a | FAO ATIET ATISILIIN 8 ATOE TIS TT ONS ERA FT TOGS JOGGA IR Are ATI9GOAT) & AN -ATI9T AT) Sö 1 FAT RAT ere Re BI SN OA IGT ET NY AT 96 ATIGT EDO ATI6T AT ES 6 SAT EG AD SR TAGS Op Um — | FA FT A | 2 AJ60:ATITE AT 9 AR L AT I AT — 186 III8ö IN :::>> Cerysg) Sdoy ojfeg EE VIE ASIENS TATT EE I AD ISG AT GA a I GSE 0 Nr ' 'puejuig ebiyuaba NS T3sg so. ra E3, RS FS SNS 3 Hara 2 dh 3 SÅ EEE "ISWOUL SJICLJOJIAÄLT "I FLY peer Pr >> >>> ONES ES > =="1 6 ASG AT|8ö Allé Alct'Al6e All — ITM e AN oo mOYsrof HTrsejenig [GC A PEA TG ALA IIGANOr AlIG AN — | 9 AT GS AD essssss (PeIStejogrN) ese M "UIPOgs3ISQ PUPOS TA ERA /S95A | fö A GA ISGEA TTG AT SAT SEA |ORAT) orre ÄGO sjeprdmg 08 A | SÅ SLA 198 ATL ATOT AT| 9 A |O8 AT — JE AT iivessttttelenun vavnng STAN OTAN CLEAN IGEN TIG ONDE ENT SEAT SARA VGA, 25 NOS SA OT AI To AVLA STATIST AT € ATG AGG Alb esses ss sRUÄN BIOULSH "UDJdLEY 'O SKLJOALG "IPA 91 A IST A |8I A IPA Lö ATETL ATFE ATG AT — fer ATesesess OP oosepndyuyrq TOA OA KORA TEA GA GEA AN a EE IGT VA SEE AG OSTAR [IDE OT AN SKEN OS a OG RAT BOAT ESE TO) PONT SSE Bee BONG 0 OL AEA) SA 96 Al S ATTT AT sl — 198 ATOL AIN t:t:s: > PUn[uUapaoN BwsÅg GT AN ak SEAT FOA GCSAT OG AT SI ATS 9 CA TlsG SAN ons ds BIOS ON EI A FI A | I A IS AIFö AILTS AICG AI < All — 191 AT eccccs sc presyserd ejnyvH SLA [61 A |6C AT 7 96 AT6T ATSS Alle fil — KS AM irturevusstessLod v 88 AI 6 A | & A |96 ATFö AT 8 AI90 IE II F AN & Al:cccccc> e(leySnN efowweg, "PUeSeALL Fö A |:6 A |68 ATI98 All: — 18 AIl:6 ATIEL AT| — JO AT :ecsssrwu9armogjod ouryueg GTA JO A SCA IE AT SATSA UR as D RSA IORBIR SIG 01 A IT A I9T A 10€ AII6I A108 ATIBI AIF ATEL AI 6 AT :isessssreese ss TAZelYr Oo Sr a | SCA BE TIO ALISA FS 196 ror 2 8IONIÖR Bless 0G-A ILLA] FR = HI6TATIS6 ONE — ROAT Sr FE DIR DISEASE [INSIEN € A ITA IPö AI66 ATEÉE ATLT ATG ATET AT F AITOT AT tess sss ss: SLISOM DYHILY "BJunYeles 8 A III A |86 AT — IPö AIIST AI8T AI & ATG I € Al::cscccccs> +: PUBIISULWMIIIM 08 A |OL A |68 ATI6ö ATIST ATIOG All — ITE III € ALC Al ::ccccc: ss BIeUSsOM SIYSREf ET A [IT A I8T A |Lö AT & A 101 ATISG AI 8 ATOT AT) 8 AT rrrsss esjuroM taseleqka "UIJ2dEN "OO SYEJOALG BJIPOG le la Al TA a ER NN LR 2 re 13] ofs)N — lö IA|91 IAIPG A 98 A JET IA|e8 A |68 ATT AC — 0 I6R Adress LqosfrÄspenny "puejdde7 — GG A 196 A IFE A Lö AC UPLA 108 ATS ATOG AT & All bk AT sees rivsBOuIonSajO — JGA 1 = OT AIET AA 96 AT 9 AEA är JG AT sve BEGSRDRLOJTS PSN — JAg | 7 8 be LUGER ArEe ATT ATERN NE EF VOR AT serves snsnst AMORS == UÖGA JOE |ET I | SA — JET I9I8 AN = | BAD BA nns bred Nere — Jd48 OEM ÄT Ala EN /SS-ATG68 Alle I S-Aljo = 08 Anne veteragl ere | — (LI A |A JAA JAA | 9 A 198 ATI ATOL A JET II — IP AN trerssst taxeBÖsSenN owryrog "UFPOQLIISQ LEJJON — IG A 81 A 91 A |IG A 168 AITT A Lö AT6G ATT AT — Jök Al rrirersrtun £Q0HJL3 sowanN För EG A las rilEk A | -6 ARE Aro välse ARAG ANGE ARI ya e Ac AoT j. — IG A I6L A MLA | — | LA |96 ATLS ANOS AII6G AT — 108 AT HyrsevwurH rIResASÅÄ|jdJUYHNY 18 A 108 A ler OT A OT AJ aoyil96 ANSÖ ANSE AN KAT -— IE AT vs sn BUSKIRAR & = TI0G6 Ale sler ANG AR FanG Alle -— str NG AN sessest VJGMN fArelewyon, 81 A IPL A ILL A OLA | 8 A IPL A | 9 A |98 ATILG AGG AT -— IL& AT) erressrt £qoMIAg tarelylod "UaJJdEY '0 SYLIOAES BJJON = HE NE SAFE TV EVRAT = | =NNGAN RR -— |ö8 A |0G A 118 A IPL A | LA | € A JES ATPÖ ANS ATL AT € AT rrssssss is BBIBd ÄYqouory Sr MESA IGT SÅG eo = SG AN TS = — fore ss > IAd10JLISON ItAielery — el AUSIL AA ELA LEA 61 ATICG ATG ATS AN FrN6-ATTS AT rf LIRBSR) SNI E SEA Ng 2 gås Heds jo 3 | fd Rd SÅ 2 ge er i AIR 118 "ISWOUB STIELSOJIIÄLT "I = TP6AFE AEA FO ER AEG RA FOLKE NI KE HL KTL E 3 | "UPJIJEY 'O SHLEJOALS EIPOG | sal HERA — ll TA (SIAOCSA (66 Ab GEA IE AN FEBA SIGGE OS ONS LU Pt IA: F JA) € IA) PIAIGS A | I IA/SG A IEA SG A |Eö A IIGA IIGA | össscsst SUwnN BIRSJjurI CIA | VILA SEMAOESA ISCEÅ ISOSÅ ICGEA IRCSÅ IGGSÅ SÖOSALSNEA STERA sme teser lm tysstp ond G IA] GTA! S TAHE A lO€-A Lö AGG A |98-A 188 A IFO ALJISTALIBLA ff resrssess st SYLT snyora = IE HT TALA FESTA O-TANS ÅG Tala LAJUG AT TT at så SE OTTANG TAL STALITANL EIA ETAISG AN CIGE AID AE A I0GA GA nn tt SMRU TE IE TASEESTER TAG AES 106 ARE AU IESEE FITA So rer nere OSKta rö SMO Nas IRS AP = I9GA IS A IGEN EG A IOGA [OG ANN nt een asoRe IFALL — | 91057 108 VAJ2E FARS TAS? Pe lag AE R& Kers vs > FRORMOS KLqsngg L TAI 9 IA| SIA) FIA) PIAJ6G A | I IAJLG A 86 A ITö Ä ISA IPA frrssrest vv OJSBAr OYsrY 8 IA! SIA! 9 IA| —Y| 9 IA| & IA) I IA T FAlrö A IFÖ A |Eö A Fö Af erreres rs sinsefoBuomrolog PETIAGIIAL & IA) & IAN 9 IAEO AO FAS? re A IEC A IFE IG Nesser rer sv eStOJ Sue OT TA! — | FIA) PIA IT TAIE A |O€ Ä | — |96 A |S6 A 96 A IE Alesse vemoapserg ejreuog, "PUPJAN I IG TAS SR GO TAOS Alb oe be GA MG ALE oe OG AR areas STTESTAG DA AN & LOG TALA LÄ € TALE LÄIDG AA SÖ Aall STEG ÅNSG ANDGA IBG cf int tt ERBSRIERIIEERSIDINANN SV YLE Al SAT PER PETS INET ITE ANNGTIIG- AO BEE Al 58 805 BRIT Nr In GTANEA |-E FAILETA, 86 AL IFE ÅA, 96 Arkö Arloö AGG A ILO An AL ss Cefostefaunrdgsn oreg = | eTA FIA — 86 NI — IGN IPG AA 166 AIG AIGA JOG A |::t:se sö: pinsjeradl ojmursr 'puejuid ebiuaba ”Surruwpraidspejq 2019 JO] SIOIXUA "II Ek Quercus robur. Asp Populus Fraxinus excelsior. tremula. OG IAI E€ TA 3 IS FÅ VARA OG Ae 8 IA) 9 TA S TA KÖRA ETETA TG OM TALS: AN EIA GC IAI6G A SETANNESEEN TA TA HOTAR SS 65 A 198 A TETANE STA EET OSTATIOEFAT IOETA I IAOE A ICA IST [1] [end >> 3 >>> ? = ee >epe>> > >> pepp p>> => >> Lind Tilia ulmifolia. Apleträd Pyrus malus. Lönn Acer plata- noides. yrén 1 Frå a Alnus incana. Rönn Sorbus au- S Syringa vulgaris. G cuparia. Björk Be- tula odor. et verruc. | Röda vin- bär Ribes rubrum. Hägg padus. Prunus "SururjoradsperG 09 JO] SIOIXEA "II CR CR oo. sens sas [2401] 918 | CherSÅR SBUÅN Y[OWLaH "UBJ2deEY '0 SYLJOALS IPA «2 > O:p Sepndyyrq «cc O:p IANBLITBES >> fQ0YrÅYF tt pun[uaptIoN BwsÄg + > EIOAPA ES « paesjsesd eINNTH «++ VSSIOH fö « e[VIYSVI] LIME, "PUeIJSeAe I sec + IWIUOHIIJ OULHIGA prrsjsrud ejeYFYrug USD DRG «1ATel OT, : SIO1IYOf BJLSLDULY « pIesjsrud BIYJEN «+++ SIYSOM NYYLILY 'ejunyeles ses PULIJSUL WEM «++ V[LYSOY SIYSBLf a (BN ETS OD 0 ONDE OS) RS (OSTAR RS er a OT TAN IE TAN OS STAN OT TAN GOTTA Serene ÅqoYIÅY BNI "puejdde7 i [SUL Fr 2 | | | | AN (ORAL Nej PAN Sr | 2 SE BID Serra VIULOJIDAJO ST (SEK Ser fa la le |: | GIREANIE ANGORA GISTAJ ns ER Send BIUIVJIIPAN STR tea la er | -S TER ÖNSKA ONETA SSRTA SSE RAJ sole eo sees AÄqoYrÄY nuoy 0 9 4) IG TAN OSA EE TA GTA Ga AN DAN a äre nn nan SOT — 91 IA — I — 1 —="108 TAI T IAIOE Ä 196 A It6 A 06 A | orre bannt.pienn euvley VET ET NN — 1 = NE AN TIAJEG ANBEA 06 | er eerere TAIBÖSENN OWTYJOG "UIPROJLIISQ EAJON FFLLLESAN a fal S fLIRS dT 1 JOSTA ÖGA ISS An 3 ITÖSTAJ fvrrrrEnes ÅQOYILY SJUNIDN 93 LITA) — - = — —3F IGGA IPE ÅA 9 2 al Er NRA NINNA odony FT EN SEE BES 106 Klar a ES Ad — GÖS | MYSISsevrue — | 9 IA: — | — kb IT IAG6G A I88 AIG A-I6GA |-1I TAI: >> £qoxtAY BÖR SASÄIPNTLUN TV 9 TA | & TALS TAIOE A I86 A |9G A IG ArSOA I66 AI rsssse [LSJ AM 8 IA) 9 IAlEI TALE Av | < IAI A |96 A |SG A IPö ANIS8 ANGE Arrese BJLIUN IAsBlumqog, iv | £ TARO FA Five 7 121 TAISG A I96G ANG ATS ÄNPG Moss sor Aqoxrky aarbjod "UIJJJEY 'O SYLJOALS PJJON FFLI61TLADE a en RA | STADS YAJER FAJES-DAN = JUR DA | Sri ejesdom El NGA FIL BGN ER 1 186 PAINS IAN EG-DA IEI älgar ir förr SVAB JT ÄQOUOIY UTA — FER 6-IAI 9 FAN 9-TAIOE WPT VA SPA öre sr TNA OAR|V — IL TA) — =. = FF — L FART TAR — - FIER id.103LRISNIN YATBERIV FÖL KE SVIT DA0E (IAEET |LSSA |] == 1660 ING ee ee: sea 019M TT TAM IAOC FA SI TAB PACE Al. — 108 ANIGA | — 196 Allers re W[OYSIOM IMPLELSTISNIN 91 TAILT IAIFI TA 8 IA) STA 9 FA|OE A |LG A IS A IG ANPE Af rroerses (PEISILJONIN] SEM "uIPNOQI2SQ LUPOS Gl TAIOT TAB FART TAIS&A IG A IL6 ÅA IPG-A |ES A ILSA 198 All erereooee Aqoxrkg syepdwur TRANS 0E ASG AVG AIF AN DGGA IG AJ os svss nets tITJLJ BALYING LÖSARE TAG TALET IANISG Arl9G ASS 9 ÅA JER ARE JES TE 186 Al ss DIOTSTO TNE we 61 TAN PF IAOS A LG Ale IAISE AA EG AJeLA TT — I 6 AT = Relo SvUTNNN SIRYRSIUe TN Si TA IAN 8 TAIS AVIOR IAN 7106 NIUE A ITF ET AX 108 ATIBG AT ester bretevitWBRSSOpSTd =E TNT IANOE AVIG6 INOS NEG NI — 186 NINE == 186 AT te see eetorteverit elen PITAN OA! FORA OT] HS FANOG-A | FÖRYIGTA ME PA EE TIG DO] ee ae ren EA oro GI-TA LT TAKE INOE-A OT TAI9G-A IELA JGT-A | & AVI9G ATOT-ATIT-AD > set IspreAg Snorre ne ETTA STANS TA SRA AS) STA) FE 0 NI SVIS AO NI SRA See re NS RO SEIOGIS UI SOLA ER VIL TLA IETAJUIEA | 1 G AVOG NIE SavL = 196 AN ses O JONO — HU eTAl VIC — I PE-VIOR AvI6G AIP EN — JO2 AI rev vatnogNS AGN 6 TAL TAN S&S TAISG AI GoTAISG AIF ALA SPSS OT ATT = IST AD rakas ONE ARDIFONPIN FL IA) 9 IA| I IAJOG AV| 4 IAIFÖ A |SI Al 8 A |9ö AIlCe All68 ANG AT:erssssssers BIOSUON oforr STTAIOT TAN & LAGG AvIc9 TARG Ave AGE A les 108 ATL ANSE 0 vv Er OJSUIAISR SIA FIA fi ANGE DAIRG Nine a REA ler 06 Allös Vv IBS I eDSASENA een "PUeJAN SITA OFTA I TALS | BTAIES ABF IRA | — PES) — JES) Beta rens Surg Ag ÖSTAJITETAN SG ANSE AT TA TAR OEI ASA NIE = CIA — — TIA 6 A 3 EE SR 3 =E po orer reser er VILVY opunT L IA) FP IAI68 A |G A |98 A JAI A | I A |88 ATT AIG ATT ATT AT ccs Celoxsp) Burdor oreg TAN F-TA6E-A GG ANI TTAL — I — lö Al ee NISSE ET RR DIgDNSRANONOI 'puejuig efbiuabg MAS |"SA Gar dad JAR” SSE | ÅAS FET IR4s MORE ; | UIAWIOId SJIOIXEA III | 123 Ft ING FATST- TADISTA GÖ TAJST-TA-==3106-A 6T IAIO! IA) 9 IAICG A FÖ IAI) SIA) LIAIPG A GÖTA TORINO EA = —I6G A-I6GTA st st TYCK LANE FA CC IAF IAIEIT IA) SIA FISKA SSE 9: TA 7 Al KAN i 0 TSEA SEA KÖK KR Fr FISRAT 9 BAT 9 vr I> BA 3 IA] & TAI PIANO A 6 IA] LIA T IAIBE A GIEEAlGT TAIS FASTA Sent MOTELANA TR NEC Gl IAI LIA LIAI6G A = JA TA lär plt6: A OG IAI £TAI66 A I86 A 3 IA) E IAIGG A 196 A SARA KA E Eb 00 OT TAIER TAÄJN9 FAL & on OM - AX NAR SR >>> >> CV CE? D-O-D MM— Pe kbkboe>> >>> —=—N AR RA ÅA (YE: Fa f CAR FTIR 6LAIBEAIETAT TA oc A 66 A IOG A | SA Gl AT SRA a val AS yn EL AN ECARE Tå FO -2R TAS AN ÖT Arr Sj! AN | RANE EO ANS LIN SCA SNART 6 TR OSA FÅj IA kl a HSAN GÖRAS ARNIL TE Sö AT RA HERRN EA GANG GE OFTA OM na ae frin IK ÖLANNIGE GETA TAR [GT ASIEOCA OT ANNO Al9G AT FI AOL A 66 ATLG AT 8I A ICE A | SA ILE AI 9 ATI AT IA 96 AI St AT 6 Al kl ATT AT JG AL LA 186 AT | setet OJO cc « W[OYSIOF IILTSVISNIN « « (PRISIL[OYIN) esSe M "UIPOGLAISQ EUPOS >>> AqQOYrÅY sYepdur secs + BIBI], BATCYOG fe 1:S FRODE OO OROJORO SBUAN T[OUNH 'UPJ2dEY '0 SYLJOALS POM sect? AQOMIÅY TALBÖLIREG SSE OSTI ST PUn[uapsoN BLUSÄG ses ss PtIRHISKI SIdUTT ses BLONT PINNEH secs + PSSLOH ec «css > TJVYSNN BJIWUUTT, "PULJISEAL JL ses 2 1WUIINONIJT ÖUVHFIVA ses PIBDISKVIA BJLYYLUG EEE skar bit secs + SIOIYOf BJESLDUTY secs sr 2" SIYSOM NYYIVYH 'gejuny4ejes secs ns + PUTIJSUBLUIIM soc 2 + + BJVIISOY SLYSETT «es VSJUIIO MM IATBÅRYÄG . . . 'UIJJJEY "0 SHYEJOALG EIPOS 1) 9 TANNIATTAN SE HR TNA or RR ETT NEC DE AqosuiYF ey | :puejddey = ISEAAE EF oa GURAS | änerler an lr ORIVAN DIG 9:05 h fyr IE AE fr La HAAG FÄR SE Så a ar BILLIOJI34]N NOR TA mn IS OLA y SANNE FS GE SE farleden lg ante send BIIOJ.IopaN ÖGA US TAN (OFTA sr re EE IAN EE RA NOA ER Sr AÄqoHIÄY 1093 17 (CO TAR JGSYLAS (CIFIAT GILA 7 Tal FÖRAS TG FÖ RR Goran SIOQRaN = ST TRAT OTETAG HI AR | OIPIA 067 ACIGG AA SL ER 9 de 05 Ta RAR a a SRA eurley LL TAN | CE TARO TING | Al RAG IV Gc I na 19 tes TtG 1 aG 7 a AS TE tAIglsenN OwWBYJOg 'UIPROGLIISO BUNON MT = oa tl LA TAGE (ÖRE SANERAS FS EN RER AqoYFIÄJ SIMNN a (GIL EA SEO GEA MR SAGAN SL ANG ET pr (SD NG Se Fr a a ET EE ROR ORK OORSFO MON ordony Tv OE TALE TT Fi t/GIHRA IECGA I Sör I fe lr a (GORAN ÖRD Tf IS SMU $ Fa KAT) SIDAN vr Ra GORAN mm fä re ar ne AGT OSA STEER TRANS ATS DT GT TA) TAS EO TAS ISGGA F TOA IOGEA |G 1 re (SIKA i ll Te 0 AT TT SILSAIRIAN : — "19 TA | SIA /96-A- JETHA 96 ÅL nt IB0RÅ IBN BT AA JOTALE ES Je ss BRINGA RB, EN LAT ITA TANIS GA oe IA HORA FÖRAS GSAS EE SINA ER Aqoyuk raselypd "UPJJEY 'O SYLJOAESG EJJON FOT TAN TIER Ir COAT OGHA COR IKT ct FOT I ol fe SN vjesdong «8 LOTTAR IE OP TAG SLA EGEN ISGRA Män ige AGEAT OINEAS OG AND error SVIT ÅY0UO1Y TF ACTA fv GTA POM A MIST ACILERA 10/6 ATI fo är a Ae OATIV ED NE TY Ar TAG [OCH Ir fr TT 0 AT — fer ida63xesnWN tarelery | 223 | J23 | 2: | 235 | 253 | CS: |A: | 203 | A7d |] 208 |A CS | SEö | HÄS Sas SMA 25 sök 3 LERA 28 LAS Lag ed IRAS POSA OS: fs AR” IMSE få Jaaa RES Raa MOR ]ETS "Furu vwuOrIQq SIDIXPLA III ——X XXrum—nam»m,mw=mw—rr——————=—-==—=— - =—=— = ==—>::0—>—— OO EEOER—————L LLA I 08-TTAJ: — | | brentkerer ar 9 TANT I TAGIT TA] 9 TA] — JE1 TA] IEGSELAS 2 — LR FAT DO STTA GETA JG fILAS BITA JOG TATIG-TA, SL JA SR TALE] G IIIA St HAJ — | TILA) —- |06 IA [El IA [66 IA|ES TIA OI TA 6 IAIFI IA =E GAA) fa | St | Ste Na | a (VISA TA Seen a 0 HA FR || SR TEA | Sa | Sex ICHLA | SEA II GASA OG STA VIS SETAOG TA & IITA [98 IIA|ST IA) — |9 IIA |G IIA |98 IA [05 IA|6I IAI IAS! IAJ9I IA SR SOT StleT STÅLS föll lagar hg se LONA sal IkGasöL TA 9 IA | — lOT IIA| € ITA 38 IA IP IIA (08 IA |6e IAISö IAJSI IAOTTIA) — EL EE STA MED a = narr MAT NN IR AL BENNING TANSTTA 68 IIA 68 IIA| 6 ITA|8ö IA |0€ IA |Sö IA |61 IA |tö IAICS IA) SIA SI IAS TA SN RR NETA: Fi = — Jol 14 föRL ANG TAN = RITA DIE TA € ITA |£ö IIAl€T TA] — |9 THA | — 18 IA rö TAS IAOI IA|PI IA]IG IA I ITA [L& HA] — | &IILA6G IA |L8 IA SI IA |&8 IAI6T IA) € IAI TAOT IA FREY |US-EPA 04-217) S-EDVId FEN L 7 IPREN JSF TN IGTIA GE TX JOTTA PT FA LITA | — OLTAN = REA SGC OT-EA IG Nas V)SS IANJFITA ST IA € IA | — Pl IIA] € IA IIA 96 IA [AI IA 98 IA 98 IA] PIA) SIA NGIA Hiv — JSF STVÖKRVESVA IV I08-IX be INC INESTVOr IA 68 IIA |€3 IIA| 8 IIA| & IIAISG IA [83 IA |4I IA |6I IA]!S IA|OT IAIOT IAIEI TA 0€ ITA |E& IA: IT ITA|Pö IA |Sö IA Sö TA 61 IA &ö IA£ö IA = föra PI IA AA | & | Br EN Bliss 28 Ba Så | SAS Hässlä N 25 ä | He: | öså | HAS mår | Äg |Ä38| fer JAG SR TA "SUTuUUWRIOIq SIOIXTA III . . rä SST OJAN A CI fä SINN BJESJUTIN ss UWVYSYLIPDLA LL Be MAR SAS SANAN sosse rer te PDLOG ZqsudjueW LINYTIPAS Ogg :SI0JLNLI N ss OASOM ÅQSDYT, «+: OJSPATRM OYSIY «>>: B[OBUON OloT sens SJIOJDUISI2H -CUUNMISBIJ TJRUIJ, punsyarRug SBUJYH "PUeJÄN : 1994 BremwryÄd soner ts > DRISÄN RET ARA RIAL Y opnuTt -(vi9oysA) Swudoy org SEN AÄqoprly OTIULY "puejuig e6iyu26a Gö IA | — |08 IIAlEL ITA|S ITA | ITA [88 IA |Pö IAJ9G IA 91 TALL IA/98 IAJ::ss: Op tarefieeg - EE MLA (GETA SORT = | SATAN fr | AG OB TIAR NIE — 5 | så EE | orre | SSE |VOSKA AGSPA ATERA DITA SE | PUDIDSpLON PrusAg & IITA |1€ ITAJET ITA SI ITA|6 IIA |ITIIA Gö IA |96 IAS IAS IA/OG IA9T IA >> piesssvid sidvet — = — | 6 ITA 01 TIA SITA |I16 IA OG TATE IA] — 61 IAGI IA ec: eloN[2d BinneH 0€ IIA 96 ITA EL ITA 4 IA9 ITA | ITA | ITA |96 IA/SG IAIPI IAF IA90 IA) cc: esstog 3 98 ITA | — |et ITA) I TIA] ITA |& ITA |€8 IA Gö IA6T IA FL IA GL IA IA) >: erevsny evla0umej "PUejISeAL L GC TITA | — IG ITA) 8 ITA|OITIAIE ITA |I ITA |£8 IAOG IAI61 IA Gö IAI96 IA) :: tWw1uonod ouPYred FÖRAS OT IA STAG ITA 08 TAP EGY EET SE) FT TEE | te NST TOS SE =S = == — I 7 BITA 7 IG TAIS TA GL TA — 7 186 TA: >> pigSrsexd :ojesyug GITTA | 5 ITE IAOE IA) = TIA SI IA Fö IA)EG IAJGT IA SY IA9T IA) Tee bReknat Imad G TITA 08 TIA 91 TIA) & ITA TIA |I ITA |06 IA |€8 IAIGG IAI TIA) — |91 IA) ::> storyog ejeseSury == EVIGA) P7 GTA | 7 196 TAGG TA] = 06 TA 7) pag aj send ejs neN 8 TITTA |S1 ITA €1 TIA — TG IA IP ITA | IA |Pö IAI6T IA) — |€8 IAJ6L TA) >>>: SIYSOY NYFMILY "eJunye]es Pe ITA AT TIA) — | I TA 68 IA |OG IA |OT IA IPL IAI! IA) 6 IA) & IAIOL IA +: ::5 PuensuruniM SCEILLAN == 10T-IA EE IE TITANS TA JGG TAGG TANT 8 TANGIE TAN EEE e RB I EON Ses = = ES — ' 10€ IA JT ITA |98 IA |Pö IAAG IA) — 108 IA|0G IA) :: esnursM tasefeykd ”UIJJdEY "O SYLJOALG 'g (FI | 5 [SKA öar HA32 M3S ma | 3? FNS [Sa fela 4 "”SUTUWOIJ SJIOJXBA III | SNRA — = =E Nios vs LINS mA | Nog AQo3FÅY BINY SÖ :puejdde7y = HOT TREA = 016 GOLTA MIG SEIAN ÖRA ES IG FETA JOS ETAN Sc? SOTLANE IEA 1 de läg so BIUTOJLIAJO) == = = = grITA) — 4 ITA 9 IA] — 46 IAI6G IA) — | ::8end BauxojiopoN — — =E ET 6 ITA |6 IAN ITA (Sö IA EG TA = fre see tre ee S10q72]N TOTTA ara STATT Ger GOTAN | SETT GONG SERA ba ts ONE TA SR ORO bo vurley I IA) — (Gt IAS) IIAS IIA |81 HAE IIA |0€ IA| — |A IAIPG IA) — |::staaefsenN Oowr3yjog "uJPoqsI2sQO edJJON 08 TIA | —/ Jet TrAl08 TA! —” IttItANlLe IA lg IA] — 5 £qoqueyy såwraN 32 FER — == WAI BAN AS DAN dt EL Ner TN | TNG TAN EE RS HOOD ec otdony Fen TT SEN 100 AA REV NS TI SE Ule TALL TAJT 196 TATT Tero TAS vreteAS körd GGR fee SITTA GT TAS SITA GETA SCA LG ANNE G IAJST IA 8 IABI TA! PISKEM 98 HA | —' Jet TrAJOt TAL HA 6 TA | -— 116 IAJES IANGS IAS IA — |": terentN taärelewdog, 1€ ITA |0€ IIA let IAS) IAS IIA |68 IA |18 IA |6ö IA/Fö IAIGL IAJRS IA) — |: £q0F1£y rärelyjod "UIJJJEY 'O SYLEJOALS 'N —- FE 1 LAN SG ELAN Er SEDAN | GG ETIAN DERA ES RATES TAN O Ore LS ke a rår GA SN BEG TT AN = | GTA (GÖTA LG TA a GTA STA SBR AQOUOrY LTT AN fö 0 | bg bl VN [Ill (FI VAN pics 1 BEN | hek fo BYN SC VAN NOS AN [ONS BAN YR LH DON Ce ål BIN age ma sr ko a OARIV GORA fr — 'IP1 ILA9 IA |0€ IA (88 IA |; IA) — I6LIA| — J— | tdaogejeni tarelery = [öl BEA rs bal DAN | Värd BAND YR EI ANG fe AN la 1 AN 6 | AN hädelse fö Jr ESA 019M Es — PI IA) — | FOA) — 8 HA |St IA |0€ IAS IIA 06 IAI8I IA/8G IAI: wiIoysrosj LeeseISON Re — GIL TA) — | — | — JEG IA |98 IAISG IA SI IAI8I IAS IA): (PersrejoYIN) esv BUERRLPERET0] edJpoS 98 IA | — |91 ITA! ITA6 ITA |9 TIA |08 IA |08 IA|2ö IASI IAI IAIPÖ IA) >: £qoysfy sqvjduwg 8 IA — J91 ITA(OL IAF TIA IP TIA | GTA [98 IAI98 IA) 6 IA GI TAN EC SDA er erye BLI], LATAING EE för = ec FANER oc TAJOT TA) = Ger A6T TALS sRUÄN PvjONIH | | WITEDA | '0 SYPEJOALG "IPONW 128 SE en REA VISTA SEN STAS = Fl är — [++ vsjturoM rtaseluqkag "UPJIJEN "0 SHLEJOALS BJPOS OC TEA OT TITTA IE TEA ST FAS OTSEA 06 AIG TADS EOTTRAT ES ITA SG 10, KLANG jr LLA | SNR STÖT SR vat =" ar TITTA | I TITANSG PAT [EES SIE 164 06 TAG GeERA aret Oe IRAS al re SSE um LOTTAJGT TITAN TIANO ESA (6 TEA 6 CAC ST ANT EETA SVEA PA I OGAETAR 0 TEA SSaaiele RB NSS dp FL ITA Gt ITA SÖREN BGSTAS SEAN a Prel RAS TATA TeCITASR dar a ol vester St EAS SST NAT JESLILO LA FI TAN Tr AS HGELTA |D SST IR FETA |G SA 9 Te lie rn EA [LI ED I Nr (OD TR bal jäs ol oe fak ER TERS OT IIA|OT ITA) € ITA 66 IA |! IA NG AV FA EG ITA (18 ITA |eö ITAIST IIA |Ot ITA: : >” Zqsuspmey + STENEN TTEA TE TEA 66 TAR OTSEA I SSTAN GE SAS BE ITA TE IEA förtes et (ON TIA OtNGINnS ae OSP ög dis ONE = JAPSTTTA BGTEA BN GTA 965A TAS le a I Sr IEAS Fö LAN SU YTA de IAS 0) ÖREN SITA GT TEA 69 TIA a SO EA Ed a ES ae 06 TLA STEN OT TIA [ME TTA Eyre ANNINA enyT, 01 ITA81 IIIA| v IIIASÖ IA FI IA9G AI IA | I IIASETIIA |61 TIA GT IIA | 9 IA]: +++: ojseav Oysry SEA OT EELA) 9/6 JIA OG ITA SOS Ae. ik AS le For Fd RT AGITATOR vt RAN Bl oi -0 [Or] FESTMR ME ve ae Re ed rel = Al 0 JIANG GAS få aria a GS ATS (017 ITA ae Sö ns AL IS 01 ITA 61 IITA| I IA BÖTA | 6 IALG A | PA Le IA |8t ITA |ot ITA ET ITA | € OA: UR | "PUeJAN GI ITA 06 TITAN UT IIIA DE IA I STA 08 AI I ARTE ret 9 FETA SG OT TIA Seraem SS gene d TATE ET 101-ELTA, 60 TA 9 TER IGN Te 2 DTE TITTA SS TITA SG IAN ST TAS |Om TE solar te EID ISAN SI TRANS IEA arr TIA Bö TAS TA ee SA re 3 6 ITA: cc ses tÄRY OpunT 6 ILA FI ITTA IE ITA JAG IA | LIA 96 A 88 ATS IIA |!€ ITA |08 IA €€ ITA | 6 ITA): : Celaysp) "doy ojeg I IATON TILA 6 TAS ö IA fe ti a trut EA Sö LAST ITASk fy SKITA | KIIA CPI o)Stad ojnury | 'puejuig ebiudba 3 "910219 BILJIS BrY [83 Så | 23 NE Hös A AA :å "”T13OJIXLRCA SPEIPO "AA "PEUSOWARH "AT 129 FI IIAIOG IILA 81 IITAIOT ITA SLE OT TETEA RETA GT TIA10OG TITA| £ TITA FÖ TEA NSTSERRA) I POLEEA FLÄTA Rd ce ITA KIETTTA: OTLCTENIET ICA) T9 TEA 01 TIA ARTE GLELYNIE LT TEEA (TS IEA Ls TITTA (oj fi Fal SE II BETA TTEA JA TEA 8 OA SERA GETA GUPEA: ILE DAN OSEEA SEE GR SABA c IA G TA GRETA OSSE 6€ TA 0€ TA SEA c ITA (IEI EON G TIA 67: TA k TIA 68 ITA GORA VERA ETEA cc IA LG A oc IA) PF IA E KISEA OG AE 9 07 ITAIET A SI TA ct IA OT TA 8 IA 81 IA 61 TA SI IA el TA ET TA NT] 0) GU GL GO: GR CV =O 00 NN >> & AA pepp =>) 00 = =H ON DO — > FREE = (ed CA JEAN DA Si PP | Hr mm | ePee>> | GIPPANSG IA GEA PIANSA EA NE IATA MiG SATIR 6 CA TEAI9IEAISTAJGSTA GERE Ga EG DAG GUTE (GITTAN ERSTA a Se ST AS OEI (GI IITA| 8 TITA 0€ ITALT ITA |9T ITA I TIA) I ITTAJI8G IAI9T IA | 6 TIA TR 8 IIIA SG TIA 81 IIA |O01 ITA 4 TT GGR Brevet |G AN [91 IITA FI IITA 6 TIA 1& IIA AT ITA GTNTENEANS fs 0 (OT ER ETANTA IG RET (OG ETEA ES EA a GEA OMErEN GG OIIEA TT GOTTA 06 TEA |9T EAS IT IOEEA VÖRIDA GEIA et Nee EAS OM TEA: SKEN SENDA IE 0 GHERAR 9 TETIAN 96 ITA | & IIA)SG IIA8T IA |G mIANT 08 TITA [ET TIITA 86 ITA SG IIA 06 ITA VERA | Or TAN 0 V oaEAR EIA a K IITA 96 ITA ST TIA (1 TIA - SJR I CI AN dr od (0) EI FAN äre CI JA, = FA 7 [OTEREA Så Er FAN GILA EOS ET PF TITAIOT IITA 88 THAIST HA | 8 ITA LOFTA OCKIEAS IKE SG TOTEAS | OTSbEAN & === STEKS I IAN = | 8 1 1 0) 13 NE KOM IFA 1) IAN : WIOYSIOF IILLSLISNON "> (PeISILIONIN) eSeM 'u2POgtaISQ PJPOS >> > AqOIÄY S epduwr FÄRRE (a FL byka rst i lLaN) SRUÄN BjOUrH "UJdJLEA "0 SYEJOAES eISJ9IpPoMW ess: O:p Sepndyyrg O:p IAIBÄLILES AG OSLASPEE +: -PUn[u2pION BWsSÄg «+++ pIBSjsrId sidwrt +: BOY cc FOT «++» paB3jsRId VINJILH +++ + BSSIOH ä «+ ele4sSnN BjwWwWUL, "PuejseAeL : 1WIUOJ]2T OUPHILJ PILAR OAS - > -paes)seId VJLYFLg >> tAIeÅOL « StO1IYOf PIESPSULY «>> pIe3sRId LIYYEN cc > »BYBJUDAIES " SIYSOM NAMILY 'eJUNYe]eS «+++ PUBIJSUBWIIIAM >> VIeNSOM SKISREf 9 85 Al — Jeg IA — |8 IAI IA) — fc: ÅAqoILy4 Bunny :puejdde7 C ITA 6 IA € IAI — 98 IIIAIG ITA) € IA] — frocestee B9uT0jISAJO 8 IA/Gö A GI ITA 88 IIIA 68 IA! & IA & ITA: :::Seod BUurojopoN OT 800 EE er TA les — förrn AQONILY 109Y GGRLA IGEAR eTRAR fe — 188 IIA98 IIA |98 IA sees: S10Q8210 ILAl|eG IAIEö A |GG A | 9 IITAPI TITAS IITA|OG ITA |61 TAförs cred oeeeeue feg 8 HAlIG IAJEG A ITA | — PI IIA|6G IA 48 IA |SE ITA: :'taaefsenN oweyog | "uBogqs2350 eJJON G ITA 88 IA) € TAISG Al — |uL ITA O€ ILA 08 ITA |SL ITA): cc: £qomrky sowanN el ITA — 9 TA — |] — | — | 6 IA) — 61 IIA |el ITAJ:svese see: ss 01dony cö ITA 9 ITA|EZ IAI9G A ILL AJ — |EL IIAOE ILA €8 ITA |ör IA|nuelsewweg — oc Gl ITA JÄTTA |G TAL TA 66 ANA SA UGTA SE OA Ore FIRRARS ONS GI IIA G € ITA ST IA 66 A Jöl A | 9 IA) € IAS IAS IA IPL IIA)' BUSHeM ; Sk NN 9 ITA |I8 IAI88 A |61 A | 9 ITA) 9 IIA8S IASI IIA |E1 ITA: eremN maetlewqor el ITA & TIA|0G IA) € IAISI A | 8 HIA) 9 ITA 63 ILA|0G IIA |ST IA: AQ ITE ant Hd | "ua 0) JIRSES eo = 61TTA NO TEA OSTAR GILA = = = J20aENO - P3 ILASI IIASö IIIA| < IIASI IA|8G A |L8 A AT IMAI9T IMAN E IIA|GG IA IP IA: cc: Seted £q0uory KOTA OG A | GÖTA | 29TTTA | O GIAN 94 ESA GI TITAN 9 ITA GO SEA SG TA OTTAR PRO Ae 08 IIA|61 IIIA/FI IDA) > ITA|€G IA98 A ISA) — 81 IITA98 IIA SG ITA |08 IA): :idaoyejsnig taelery ÅTTA [GEN OA en i EG TEN | == diG IDA = == — fer? 0J9M LIBBSLISONN 28 "2[BIIID BJLIIS FLA 3 : É E Se | ör EE SÅ : EE FEL > &3 RER : FN EE ERAN RAS ER E ohå SR - ”1F1IXRA DIPEIPO 'A "DBUSOWAIRI "AI VETE EA EES ARA As AEA STATER RISE 131 | 08 IX METSO Sör X IAL IDE Kd X Sej ID ig oi EC 0C — LT Fö IX 18 IX '6 IDE) dög TARA COSTA GO EGET IT G: — 6 A — CISA GG IN mG 2 SIREN — FL 0 DEG — GA A FÖL GON = GLIX PIX'EGIX = = GC A — 9 A — 0€ AI — GC AI — 68 '88 AI FR | 68 '€& AI IMETSI IN — €6 IN = — 86 AI "IBAJ[O "ey "teg "18AJ[9 soccer ess 0 > ISOABINLY NAYJIEY "PJUNYe]eS src rr ss + BWIBY PULVIJSUBLUIM ussfonM I prel stysreg ec: BB0OpeT :tarelolX tarefeykg 'UBJOdEM YIO SYEJOAES BJPOS OG Ner re . -. . ERORORORORE ROR RENA ”BJESJUTI YSBIJ YIO IBYIA UVULYSYLIPDIAT stång biolsele es -1A18 le um STI YILAM ING AT:eeset? 9 0» 0 9 92.0 9 AKER v B310g RENEE RT OTO MO oqqdIg 68 AT: '''IysoxONlOM fe OAIOY Åqsnyl preses er rr nr nn > OÅSYIÄY OYSIY ooo Ps oswuniIq TO GF GEA ROGAAO ofs ofog «++ UWLY PIION pie fury BIPOS sIOJSursjaH secs BIINAFISVIJ [LU "PUeIÄN -189419UULI "ISJAOUI2A BEWRYÅJ «+ UIPABIIRAS 'UIFIASPLIS PLISÅN BO GI Gö AT: >>> efouaareg friyolemy opunT €C NAT res see "ey ”3UTUSSO[ST :- (ePYSA) Surdox ofeg >>> NSBIJ ÄGJOLJ Ory "puejuig e641u263 St A == EA SEMA eo ARE EL tAIelery 2 06-80-96 "0 CATE" HOT OtOST 97240 MEAN NN Fal 1 A pose ere er oe 0 0 0 + -UDMIAIJOIN :uopaaljspejs (PrisrefoFiN) esSeM | "uUFPROgLIISO EUPOS IR og: = CBE A = RR ge Je MA sqejrdwr 08-91 IX 08 91 IX| 81 AC Pe ATI €I—8 Als uonery fv tdwejLAN vAeYDng CI TR TCG = (OG JN — REON UL UN 1949 2:S FE 00 IX — JLi SOT AN == ISJAIUUOY 'UuJurefesjon4g BJOUrH "URJJJEY YIO SYLEJOAES EISJIIPOMN — == P1 A = Dp 'w tarefesiy ffaereg sepndnurd GI—1 IX — g91—01 A — poser error ro rr rr ss + + TATBÅLIIBEG IL—A4 ITX -— SI—CeT A — sesrer rer rr 2 2 JUUL cc 91 IX — OTEN == sosse se +++ IAIBÅSIOWUIBIONN BWSÅG Kör 0 TY — | e1—9 An — Ffa NEON IR ORO eINMHNeEH [0 XC LITYX '€2 X = 01—8 A = 'p 'w raxefqney fleqkq eppumer "PUeJISeALL (Gl IDE RAD — (BIL SKEN re tATefougYreg rdwureuon M oueHIed 08 IX 5 IT 01 A - sosse er rss + TAXBÅBUYÄ PJPYJIG 08 '€ IX TE 'EC X = Gl 616 '6 A + sorsre rer rst 0 > YHJAS UTAIOG 'nyemfeq "tarelugg fraxelnrog TE TX KT 91 A — sore sens rss + + OUIOY B[LSLBULY = s— mn 06 ITA: sco. + + +: J[90WUNI BILJJEN "1809 "TeAJ[9 "IEY 18003 "I8AJ[9 ILY | -S rr Mn rr nn nn = "SUTUSSVIST "JUTUS SOS unte— —=n——— ...Nqtzooeee———oeemeseve——Z se— -2- -ssom—Éeeeeeeememmasmmene 133 'SI940W "PV 61 X 61 '€& Xl Pe IA 3050 -A AT NAR AE 1AID -ueW iofs Ja rvuej rjofgn =; St X — 12 '0€ '6& Al: tofsnuuagey tryofseung BIN "puelddey 23 2 L IA — secs st TAIBLOYOIIT VIUTOJIIAJO pe (Sd (USD AR |G | SEAN ORO ELR ORT rei BR a eken of I 2 08 X = 18 Aleeesssss ss ddof] Bipou syo tuo GTX 08 "61 IX öl A 4-9 Al ccppar Born JP vard Sroqvarn 91 IX 0€ A = «>» (1A1elfojng) sex BvoIN euefey MXN 9 BO LEA = Vv 'w efyeg "tarefsenN OWEAIOT 'UIPOQLIISQ EJJON Gö IX "10 X = BOESLG SÅ — ta1eflstarg fySsBw IIPUIU SJWINN [8 06 IX = (C—ö0 A a SE ES sf GGN SL -01 IX = 08-06. 10 ÅA 2 senses ts tt NUYLISEWWEH IIS9A -11() tTAIelsewuweH BILBASÅ[OUYNY NEN TI | GO PL Alissrsse sees ses eve ss + TABLE) IX -91H 'rIYy0lowrsoarM BIBBASÄTOJYIY = TRI NGT - 6 A—£8 AT: sesss se Pyofavang taxelewyor STAS AE 2 91 (Spel SE NER I 000 0 ek LL -A4yuopnf tryofstueg tAxelevuyog, LJ IX "Fe X -— 08 A — orter sr rr rr 0 > > OS TANBLYJI 'UPJIJEY '0 SHLEJOAES BddON oe ISA BEATS FOTS pf NR SO > Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1886. I. Årshögtiden öppnades af ordföranden hr DONNER med följande ord: Mitt herrskap, Då Finska Vetenskaps-Societeten i dag åter firar. sin årsdag, är det med glädje den ser sig alt fortfarande vara omfattad af den bildade allmänhetens lifliga intresse. Grun- den till detta intresse ligger utan tvifvel i en alt mera spridd öfvertygelse derom, att ett litet folk som vårt, utan inflytande på verldshändelsernas gång, inom vetandets område måste ådagalägga sin rätt till sjelfständig tillvaro bland öfriga na- tioner och tron på societetens uppriktiga sträfvan, att i detta syfte efter bästa förmåga främja det allmänna vetenskapliga framåtskridandet i vårt land. Stora svårigheter ställa sig dock i vägen, der man endast kan disponera öfver ringa tillgång - både på arbetskraft och medel. Ständigt öppna sig nya och vigtiga arbetsfält, der vi med smärta nödgas erkänna att ingen af Finlands söner är med för att representera vår in- sats 1 det gemensamma kulturarbetet, medan Europas stora na- tioner för hvarje dag träda i alt närmare förbindelse med jordens aflägsnaste delar, hvarifrån ett nästan oöfverskåd- ligt material hemföres för vetenskaplig bearbetning. Man behöfver blott erinra sig namnen Kina, Indien, Egypten, Kongo eller det oss ännu närmare liggande kilskriftslandet i Mesopotamien, för att blifva medveten om den qvantitativa torftighet, hvaraf vår vetenskapliga verksamhet ännu lider. Med tacksamhet bör erkännas, att landets regering vid sär- 135 ilda tillfällen och äfven ständerna med frikostig hand ilt medel till sällskapets förfogande, senast för vårt lands ltagande i de internationella polarforskningarna. MSocie- en har derigenom gentemot det allmänna kommit att in- a ställningen af den mest gynnade och landets främsta enskapliga institution. Jag tillåter mig uttala den för- pning, att societeten till sin efter två år inträffande fem- års högtid måtte se sig i stånd att utvidga området för verksamhet och äfven intensift öka detsamma, samt så- lunda alt fullständigare motsvara de fordringar fosterlan- det eger rätt att ställa på densamma. Efter det societetens ständige sekreterare uppläst års- berättelsen, komma sedvanliga föredrag att hållas, af nu af- gående ordföranden om Indernas dramatiska poesi samt af tillträdande ordföranden hr Nordenskiöld om det s. k. röda skenet och dess förhållande till afton- och morgonrodnaden. Ila Årsberättelse. afgifven den 29 April 1886. Det årsskifte, som förevarande berättelse omfattar, har lika litet som de närmast föregående haft att uppvisa nå- gon tilldragelse, som vore af särskildt ingripande betydelse för Vetenskaps-Societetens lif och verksamhet. Väl har det tid efter annan inträffat att nya inrättningar eller för- eningar uppstått för syften, hvilka förut fallit inom områ- det för Societetens verksamhet, och att delar af hennes ar- betsfält sålunda blifvit utbrutna; till dessa nya institutio- ner kunna räknas arkeologiska kommissionen, finsk-ugriska sällskapet och svenska litteratur-sällskapet. Vetenskaps- Societeten, hvars skrifter förvara månget värdefullt bidrag till den forskning nämnda föreningar nu öfvertagit, har derigenom i sjelfva verket befriats från en del af sina nog omfattande förpligtelser och med tillfredsställelse sett dem öfvergå till andra. Det är en naturlig följd af det veten- 136 skapliga lifvets utveckling i ett land, att arbetet äfven på detta område fördelas uti allt flere och mera speciela rigt- ningar, och Vetenskaps-Societeten kan ej annat än vara tillfreds, om hon i någon mon bidragit till en sådan ut- veckling. BSocietetens program har dock härigenom ej lidit något väsendtligt intrång; det är och förblir mer än till- räckligt omfattande för de krafter, hvaröfver hon har att förfoga. Att den af Societeten främjade vetenskapliga pro- duktiviteten åtminstone icke tagit skada af nyss antydde förhållanden, torde af det följande framgå. Tedamotsplatserna inom Societeten äro, såsom bekant, begränsade till ett visst antal inom hvarje af dess tre sek- tioner. Af dessa stodo vid senaste årsdag endast två le- diga, båda inom historisk-filologiska sektionen. Genom en kort förut vidtagen anordning hade emellertid tillfälle be- redts att fylla de luckor, som i de närvarandes led faktiskt uppstått genom ledamöters bortflyttning till annat land och af hvilka två föllo inom matematisk-fysiska, en inom natur- historiska och en inom historisk-filologiska sektionen. Med begagnande häraf invaldes den 23 November 1885 professo- rerne KONRAD GABRIEL HÄLLSTÉN Och EDVARD IMMANUEL HJIELT till ordinarie ledamöter, den förre inom naturhisto- riska, den senare inom matematisk-fysiska sektionen, hvar- jemte BSocieteten den 12 i denna månad till hedersledamot invalde professorn vid universisetet i Göttingen och le: damoten af Kongl. Vetenskaps-Societeten derstädes KARL HERMANN ÅMANDUS SCHWARZ. Af Societetens skrifter hafva under året utkommit: Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens förhandlingar, XNXNVIL 1884—1885, samt Bidrag till kännedom af Fin- lands natur och folk, 42:a häftet, innehållande en relation »Om den finska polarexpeditionen 1882—83 och 1883—284 jemte skildringar från Lappland af expeditionens medlem- mar". Af Acta Societatis Scientiarum Fennicae, hvars XIV tom utdelades 1 början af sistlidet år, hafva sedan dess 75 ark lemnat pressen, så att XV tomen inom året torde kunna afslutas. Under tryckning äro derjemte 43:e och 44:e 137 ena af Bidragen. Slutligen må nämnas att den finska rexpeditionen, öfver hvilken Societen haft att utöfva in- de, nyligen utgifvit första tomen af sina observationer, kas allmänna titel är: Exploration internationale des ns polaires 1S82—5 et 1883—4. Ezxpédition polaire andaise. Innehållet af den nu utkomna tomen I är: steorologie. Observations faites aux stations de Sodan- i et de Kultala par S. LEmstRÖM et E. BIEsE, publiées frais du Gouvernement Finlandais, sous les auspices de la Société des Sciences de Finlande". Arbetet är af- sedt att omfatta inalles tre tomer; de två återstående äro samtidigt under bearbetning och tryckningen af dem äfven påbörjad. Till offentliggörande i sina skrifter har Societeten un- der året fått emottaga en mängd arbeten och uppsatser dels af egna medlemmar, dels af andra, utom Societeten stående vetenskapsidkare. Af dessa arbeten, hvilka till en del redan äro tryckta eller under tryckning och som här uppräknas i den ordning de blifvit anmälda för de skilda serierna af Societetens publikationer, äro följande bestämda att ingå 1 Acta: Statistisk undersökning af ställningen 1 finska eckle- siastikstatens enke- och pupillkassa den 1 Maj 1884, af L. LINDELÖFEF; Spectralversuche, af A. F. SUNDELL; Ueber ein die Flächen kleinsten Inhalts betreffendes Problem der Variationsrechnung, von H. A. SCHWARZ; Anvendung der Theorie der elliptischen Funktionen auf eine die Krämmungslinien eines Ellipsoids betreffende Aufgade, von E. R. NEOoVIUS; Petrarca in der deutschen Dichtung, von W. SÖDER- HJELM ; Ueber die Elektricitätsleitung bei Gasen, af TH. HOMÉN; Senecas Character und politiscehe Thätigkeit aus sei- nen Schriften beleuchtet, af I. A. HEIKEL; Ueber die sogenannte Buleusis in Mordprocessen, af densamme; 138 Transportables Barometer, af A. F. SUNDELL ; Lamottes afhandlingar om tragedin, granskade oci jemförda med Lessing, af E. ÅSPELIN; | Die intramoleculare Wasserabspaltung bei organische Verbindungen, af E. HJELT; Studier inom anhydrobaternas klass, I, af Oss ASCHAN; samt Den Hermite'ska differentialeqvationen af andra ord- ningen, af E. ÅA. STENBERG. Afsedda för Bidragen äro: Om de arkäiska bildningarne i nordöstra delen af Jaala socken, af W. R. RAMSAY; Ett kalevalaord, af AXEL BERNER; Anteckningar gjorda under en antiqvarisk forsknings- resa sommaren 1876 i östra Nyland, af R. HAUSEN; Matériaux pour servir å la connaissance des crånes des peuples finnois. Crånes lapons d'Enontekis, par EMIL HouvGBERG, snmt Crånes trouvés en Carélie dans les pa- roisses de Hiitola et de Räisälä, par K. HÄLLSTEN; samt Om Finlands leprosorier, af ÅL. V. FAGERLUND. Följande uppsatser skola ingå i Öfversigten: Ueber Orthoxylenchlorid und Versuche zur Darstel- lung des Phtalaldehyds, af E. HJELTt; Redogörelsen för storleken af den elektromotoriska kraft, som erfordras för frambringande af elektriskt ljus i Geisslerska rör under varierande pression och fuktighet, af S. LEMSTRÖM; Undersökning af periodiciteten i trädens årsringar, af densamme; Mineralogiska och petrografiska bidrag, af EF. J. Wik; Om dagen för Kristi födelse af S. G. ELMGREN; Om förfalskningen af ryskt mynt i Sverige under 1788 års krig, af W. ILAGUS; Några iakttagelser om lika sammansatta organiska sy- re- och svafvelföreningars kokpunkter, af OSSIAN ÅSCHAN; Om himlahvalfvets skenbara afplattning, af A. DONNER; Om framställning af kristalliseradt magnesiumhydrat 139 stgjord brucit) och kristalliseradt kadmiumhydrat, af f SCHULTÉN ; Einige Bemerkungen iäber die Darstellung von Punk- deren beide Cartesische Coordinaten imaginär sind, von . NEOVIUS; Ueber Saccaromyces glutinis (Fresen) Cohn, von FR. VING; Die Pflanzen und die Aneestetica, af densamme; Ett kompressorium för mikroskopiskt ändamål, af K. ÄLLSTÉN ; Till kännedomen om sensibla nerver och ryggmärgens reflexapparater, af densamme; Notiz äber ein fär die Meteorologische Centralanstalt in Helsingfors projectirtes Normalbarometer, von A. F. SUNDELL; Om norrskenet den 1 April 1886, af densamme; Ueber Pseudocumenyl-alkohol, von E. HJIELrtT und MaGcnus GADD, samt Mindre meddelanden från universitetets kemiska labo- ratorium af E. HJELT. Emedan blott tvenne år återstå tills Societeten blifver i tillfälle att begå 50:de årsdagen af sin stiftelse, har inom Societeten fråga väckts att till höjande af den förestående jubelfestens betydelse anordna en prisutdelning för veten- skapliga arbeten. Sedan ärendet behandlats af en komité, > bestående af de skilda sektionernas ordförande, och denna inkommit med utlåtande och förslag 1 ämnet, har Societe- ten i enlighet dermed, uti underdånig skrifvelse af den 15 Februari d. å., hos Regeringen anhållit om ett anslag af 6,000 mark att användas till tre pris, hvaraf hvarje sektion finge utgifva ett för dén efter sektionens pröfning mest för- tjenta afhandling, som inom dess forskningsområde i So- cietetens skrifter offentliggjorts eller till offentliggörande i dem emottagits efter 1885 års utgång. Denna ansökning beror ännu på nådigt afgörande. Bland öfriga på Societeten ankommande ärender har redovisningen för polarexpeditionens anslag och slutföran- ög sik - > (AL se 08 Neo fs 0 AE BRARYH + F a 140 det af dess arbeten fortfarande tagit meteorologiska utskot tets och Societetens uppmärksamhet i anspråk. För det företag hade genom nådiga förordnanden af den 4 Maj 1882 och den 15 Augusti 1883 beviljats inalles 100,000 mårk, hvaraf dock en del finge användas för meteorologiska cen tralanstaltens förseende med erforderliga instrumenter ocl försättande i fullständigt skick för utförande jemväl af mag- netiska observationer i enlighet med internationela konferensens program. Då detta anslag emellertid ful digt åtgått dels för nästnämnda ändamål, dels för sjelfva expeditionens utrustning, resor och vistelse i Lappmarken, men bearbetningen af de insamlade observationerna och de- ras utgifvande i tryck ännu kräfde betydande utgifter, hvilka sedermera, jemte en mindre brist i det förra anslaget, be- räknats uppgå till 30,300 mark, beviljade K. Senaten den 12 Februari 1885 för observationernas bearbetning ett för- skott af 8,000 mark af de till dess disposition stälda me- del, hvarutom Ständerna vid senaste landtdag såsom bidrag till tryckningskostnaden för samma observationer anslogo 10,000 mark af vinstmedlen i Längmanska testamentsfon- den litt. B. Då för inlösen af de öfverblifna instrumenten af enskild person erbjudits inalles 3,000 mark, reducerades det erforderliga tillskottet härigenom till 9,300 eller 12,300 mark, beroende på om sistnämnda anbud antoges eller icke. Sedan definitiv redovisning för de förut lyftade medlen äf- vensom kostnadsförslag för den återstående delen af arbe-” tet uppgjorts och granskats, inlemnades desamma den 25 nästvikne Januari till K. Senaten jemte underdånig anhål- lan derom, att de medel, som sålunda ännu erfordrades för slutförande af polarexpeditionens arbeten, måtte ställas till Societetens förfogande. Äfven deina hemställan är ännu beroende på nådigt afgörande. Den härförinnan väckta frågan om inrättande af en limnigraf eller sjelfregistrerande apparat för mätning af hafvets nivåförändringar invid Hangö, hvilken anstalt jem- likt K. Senatens förordnande skall ställas under Veten- skaps-Societetens inseende, har numera fortskridit derhän, 141 ntrakt afslutats mellan Societeten och Drätselkamma- i Hangö, hvarigenom denna å stadens vägnar förbundit tt mot en ersättning af 6,150 mark uppföra limnigraf- ; samt för 150 mark årligen besörja dess uppvärmning underhåll samt tillsynen deröfver. Sjelfva limnigraf- varaten, bestående hufvudsakligen af en roterande hori- al cylinder, på hvilken vattenståndet aftecknas genom ; stift och hvars rörelse regleras medels ett urverk, har igt direktor Nordenskiölds anvisning konstruerats af me- anikern Helin härstädes. Antagligen skall densamma inom Mö ömmande Juni månvad kunna uppställas ooh observa- tionerna dermed omedelbart derefter vidtaga. Angående Meteorologiska Centralanstaltens verksam- het under år 1885 har direktor Nordenskiöld nyligen till Societeten afgifvit en berättelse, ur hvilken inhemtas, bland annat, att antalet stationer, från hvilka regelbundna meteo- rologiska observationer erhållits, utgjort 32; af dem hafva 9 jemväl afsändt dagliga väderlekstelegram att tjena till material för de synoptiska kartor, som sedan November månad förlidet år meddelas allmänheten i de officiela tid- ningarne. Klimatologiska anteckningar hade insändts at 74 observatörer från 54 skilda kommuner, deraf 9 i Ny- lands län, 9 i Åbo och Björneborgs, 6 i Tavastehus, 4 i S:t Michels, 4 i Wiborgs, 7 i Kuopio, 7 i Wasa och 8 1 Uleåborgs län. Observationer öfver hafsytans höjd hade — fortfarande på Societetens bekostnad anstälts vid 7 lotssta- tioner och meddelats jemväl från hamnen vid Nikolaistad af magister F. R. Westlin, hvarutom dylika observationer genom Lotsöfverstyrelsens försorg varit anordnade vid Sö- derskärs och Hangö fyrbåkar. Enligt Societetens förord- nande har direktor Nordenskiöld under senaste vår och sommar besökt Hangö för att träffa öfverenskommelse om uppförande af limnigrafbyggnaden derstädes samt inspekte- rat stationerna å Kivesmäki och Evois i Lampis socken. Emedan de anslag, som genom nåd. kungörelsen den 27 Oktober 1881 samt K. Senatens bref den 27 Februari 1885 beviljats för underhållet af Meteorologiska Centralan- 142 stalten och för utarbetandet af synoptiska väderlekskart vid utgången af innevarande kalenderår upphöra, ha cieteten i dessa dagar till H. K. M. ingått med unde nig hemställan om förnyad och i någon mon förökad st: jemte instruktion för anstalten. / Antalet af Societetens vetenskapliga förbindelser har ökats genom öfverenskommelse om skriftbyte med Soc de géographie i Paris, Canadian Institute i Toronto s Svenska Literatursällskapet härstädes. Genom förä dels från korresponderande samfund, dels af enskilda - soner har HBNocietetens, bibliotek under året vunnit en til vext af omkring 750 volymer, hvaröfver en särskild af bi- = bliotekarien uppgjord förteckning efter vanligheten skall bi- fogas Öfversigten. Meteorologiska Utskottet utgöres för närvarande af hrr MOBERG, LEMSTRÖM och SUNDELL Såsom ledamöter samt hrr LINDELÖF och ELMGREN såsom suppleanter. Bibliote- karie är fortfarande hr MOoBERG. Ordförandeskapet i Societeten, som efter senaste års- dag handhafts af hr Donner, öfvergår nu till den vordne viceordföranden hr NORDENSKIÖLD, hvarefter nytt val af viceordförande för det ingående året jemlikt stadgarne skall ega rum. DL. Lindelöf. III. Om Indernas dramatiska poesi. Föredrag vid Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1886 af 0. Donner. Under den tidsperiod, då Rosseaus drömmar om ett folkens oskuldsfulla barndomstillstånd väckte allmän förtjus- ning såsom motsats till de högre klassernas sedeförderf och samma år som franska revolutionens tändande gnista begynte sönderspränga alla dittills häfdvunna former inom 143 sambhällslifvet, utgaf öfverdomaren Sir William Jones i Salkutta den engelska öfversättningen af ett indiskt drama, ala, hvilket i viss mon tycktes bekräfta de nya lärorna oniskans ursprungliga själsadel. Dikten mottogs med d hänförelse i Europa; allbekant är Göthes öfver- na epigram: ill till ett enda du fatta vårens doftande blommor, > Höstens mognade frukt, allt som har skönhet, behag, Vill du med ett namn beteckna himlen och jorden, Nämner Cakuntala jag, allt allt rymmes deri. Men äfven andra dikter från denna okända verld gjor- des småningom genom öfversättningar bekanta för det bil- dade vesterlandet, episka och lyriska, filosofiska lärodikter och hymner från en aflägsen forntid, många återspeglande den oskuldsfulla naiva verldsåskådning, efter hvilken man trängtade. Och liksom språkforskningen trodde sig i san- skrit hafva upptäckt de europeiska folkens uräldsta tungo- mål, så förmodade Schlegel (Öber die sprache und weisheit der Inder, 1808) och många med honom, att Indernas och öfver- hufvud orientens heliga skrifter innehölle en förborgad vis- het, ur hvilken man nu endast behöfde ösa för att förklara tillvarelsens gåta. Ehuru bägge foro vilse 1 denna uppfatt- ning, har dock språkforskningen gjort ofantliga framsteg genom kännedomen om sanskrit, och Indernas omfattande litteratur lemnar på alla områden, utom historiens som to- talt saknas, en brokig bild af det mångskiftande indiska lifvet, mera åskådlig än många andra folks. Hos Inderna beherrskas all andlig verksamhet af fan- tasin, hela deras kulturarbete säger en författare (Scherr) förvandlade sig derföre till poesi, hvars formella utbildning står utan exempel. Intet annat språk kan derföre i vers- måttens antal och konstrika mångfald mäta sig med san- skrit. Men äfven innehållet fyller Inderns panteistiska verlds- åskådning med en rikedom och glödande färgprakt, som vida öfverträffar naturens yppighet. Hänförd af förvillel- sen (Maya), utvecklade Bråhma eller uranden verlden ur) sig sjelf, hon är sålunda blott ett sken, en drömbild, i 144 hvars olika former gudar. menniskor, djur och liflösa ting äro stadda i ständig vexling. Grundkrafterna äro: mörker (tamas), lidelse (rajas) och sanning (sattvam). Mörkret är förherrskande hos krigarkasten och lägre gudomlig- heter, sanningen hos andäktiga visa och hos gudar. Genom födelse och död vandrar hvarje själ upp och ned på skalan af väsenden, en självandring som träffar allt synligt. Be- frielse ur sinneverlden vinnes gerom botgöring och absolut återhållsamhet, hvilken kan drifvas derhän, att botgöraren bringar äfven gudarnes makt att vackla, tills desse genom förförelse bringa botgöraren ånyo tillbaka till sinneverldens eviga vexling. Tid och rum ha inga gränser för denna fantasi. Ma- nus lagbok säges vara två milliarder år gammal och den förste heliges lefnadsålder uppskattas till flera millioner år. Men äfven den till vår tid bevarade poetiska littnraturen visar jättelika proportioner. Den episka dikten Mahabhärata omfattar 100,000 Clokas eller dubbelverser, enhvar ungefär fyra gånger så lång som stroferna i Kalevala. Dikten skulle sålunda motsvara ungefär sexton gånger den finska folkdikten. De senare uppkomna 18 samlingarna episkt- didaktiska legender, hvilka äro kända under namn af Puranas skola innehålla 8900,000 dubbelverser. Men om också den indiska litteraturens historia sträcker sig öfver en tidrymd af omkring 3,000 år, är dock den poetiska alstringsförmågan äfven inom hvarje särskild period förvånande Bland In- dernas heliga skrifter omfattar Rigveda, den äldsta, i 10 böcker 1,028 hymner, tillsammans ungefär motsvarande Iliaden och Odyssén. Stor är äfven skilnaden i lefnads- åskådningen mellan de arier, som vid Indus stränder om- kring 1500 före Kristus uppstämde sina hymner till In- dra, Agni och morgonrodnaden, samt deras efterkom- mande efter par årtusenden. Den täcka idyllen om Nalas och Damayanti ur Mahabharata visar oss ännu en kraftig hjälteålder med högsint uppskattning af kvin- nans värde, vida höjd öfver en senare tids månggifte, parad med sirlig artighet mot könet. Den senare tidens 145 konstlade lyrik stöter oss ofta tillbaka genom sitt sinliga själfsvåld. Samma rikedom, som möter oss på öfriga områden at den indiska skaldekonsten, varsnar man äfven hos det indiska dra- mat, hvilket troget återspeglar folkets brokigt mångskiftande lif. Dramats första uppkomst torde väl åtminstone delvis böra tillskrifyas de mimiska danser och sångspel, hvilka vid offer- fester uppfördes till gudarnes ära. Derpå tyder själfva nam- net på skådespel, i sanskrit natakam af nat för nart dansa, att mimiken spelar en hufvudroll, och att uppförandet börjar samt ofta äfven slutar med bön. Windisch deremot (Der griechische FEinfluss im indischen Drama) anser den episka recitationen hafva gifvit upphof åt dramat, en åsigt som mycket väl låter förena sig med den föregående, om man antar en samverkan af sång och recitativ. De omkring 60 dramati- ska arbeten, som för närvarande äro kända, lemna oss dock ingen upplysning om beskaffenheten af det älsta dramat, utan framstå redan såsom produkter af en mera utvecklad dramatisk konst. Några angifva namnen på dramatiska för- fattare såsom föregångare, hvaraf dock nu mera inga arbeten finnas 1 behåll. På grund af denna brist på verkliga dramer från en tidigare period äfvensom den lifliga beröring, hvari Inderna efter Alexander den Stores segertåg mot Indus trädde med grekerna, anser Weber för sannolikt, att deras dramatiska föreställningar, hvilka förut hufvudsakligen be- stått af dans, musik och sång, genom grekiskt inflytande utvecklat sig till den afslutade formen af konstverk. Obestridligt är nämligen, att Inderna upptagit grekernas be- nämningar på djurkretsen, hvilken i denna form hos grekerna fulländades under första årh. före Kristus, och djurkretsens bilder omtalas i flera dramer såsom allmänt kända. Lika- ledes uppträda i några dramer yavana-flickor i kungens följe, hvarmed urspungligen förstods grekiska slavinnor, se- nare måhända afkomlingar af greker från de baktriska rikena. Till och med den indiska kärleksguden, som afbildas med en båge af blommor hvars sträng bildas af surrande bin och hvars fem pilar utgöras af strålande blommor, förmodar 10 146 Weber vara en efterbildning af den grekiska eros, allden- stund en dylik föreställning 1 den äldre litteraturen full- komligt saknas. Också berättar Plutarchus, att Alexander den Store lät skicka Sofokles', Euripides” och Aiskylos' skal- deverk efter sig till Indien, samt att barnen till perser, susier och gedrosier sjungit Sofokles” och Euripides tragedier. Alexander förde med sig på sina krigståg skaror af gre- kiska konstnärer, deribland äfven skådespelare, hvilka vid alla fester uppträdde. Då han vistades i Ekbatana, kommo till honom tre tusen konstnärer af alla slag, och äfven ef- ter denna tid stod Indien i liflig förbindelse med den gre- kiska bildningen. Störst var detta inflytande i vestra Indien särskildt i Ujjayini, der det älsta indiska dramat spelar, under konung Menanders regering omkring 144 f. Kr. Sam- tidigt och ända in i kejsartiden beherrskade den nyare attiska komedin alla teatrar i Grekland och Italien och det finnes intet skäl till antagandet att densamma icke med samma begärlighet skulle omfattats äfven 1 Indien, på samma sätt som för närvarande den fransk-tyska komedin vandrar öfver Europa. Men utom denna yttre historiska möjlighet visa äfven det indiska dramats hela organisation och ut- vecklingsgång på ett nära samband med den grekisk-romer- ska komedin. Windisch ådagalägger det inre sambandet dem emellan på ett verkligen slående sätt, och dock måste man instämma i Wilsons yttranden (Specimens of the thea- tre of the Hindus), att det indiska dramat jämfördt med det grekiska bär en fullstämdigt inhemsk prägel, med sjelf- ständig plananläggning och nationel färg. Stoffets hehand- ling och hela koloriten är äkta indisk, utmålningen af enskild- heterna ofta underbart skön. Olikheten i de bägge folkens verldsåskådning kan ej heller gerna skarpare framträda än i dramat. Såsom vi lära känna detsamma i Indien, hänför det sig till den period af strängt regleradt kastväsende och förfinad bildning, som var rådande ungefär från början af vår tideräkning och fort- for omkring ett årtusende, samt under sin senare del karak- teriseras af häftiga strider mellan en mängd religiösa sekter, 147 hvilkas grubblande äfven finner sitt uttryck i dikten. Hvad som vid. första ögonkastet slår oss med förvåning, är dock att hela denna till: sitt yttre så främmande verld i sitt kän- slolif står på modernare botten än grekernas och romarnes. Det är medeltidens kärleksdyrkan, omplanterad i söderns yppiga rosengårdar och framträdande än med sinligt glö- dande färger, än smältande bort i toner af den vekaste innerlighet och finhet i känsla. I sina bästa representanter tilltala dessa dikter ej blott fordringarna hos den mest rör- liga fantasi, utan äfven ett renare sinne. Men detta gäller äfven uteslutande de främsta skapelserna af det indiska dra- mat. I andra stötes den moraliska känslan tillbaka af den skarpa motsatsen mellan indernas rättsuppfattning och vesterlandets. Månggifte är en erkänd institution, upp- tagen i alla. de redaktioner af Manus lagar som vi känna» och svartsjukan hos en drottning, riktad mot en flicka i hen- nes följe, lugnas då hon får veta, att den nya rivalen är af kunglig börd och denna upptages bland gemålernas antal. Öfverhufvud får man icke använda måttstocken af våra mora- liska förutsättningar vid bedömandet af den indiska poe- sin, liksom ej heller det indiska dramat tillfredställer de moderna fordringarna på en med omutlig konseqvens, af gifna karakterer beroende utveckling af handlingen. Vi sakna derföre dramats egentliga driffjäder, den sjelfständigt hand- lande karakteren, och hafva egentligen att skaffa med opera messiga eller melodramaäatiska sångstycken, afspeglande ödets underbara skickelser, ödets, som leker med menniskornas lefnad, likt vinden, hvilken bringar de på lotusbladet fallna vattendropparna i dallring. Då allt i sinneverlden blott är bländverk, ett oväsent- ligt vexlande sken af den eviga urgrunden, i högre och lä- gre grader underkastade hvarandra och förut bestämda, kan det ej blifva fråga om karakter i egentlig mening. Den in- diska naturen underordnar sig öfverhufvud en högre. viljas ledning, en god, en vis, en konung, till ernående af högsta 148 makt och salighet för endast tålmodig botöfning, och med denna kan botgöraren tränga sig in till och med i In- dras himmel. Men till ersättning breder diktaren ut för oss sinneverldens alla herrligheter, börjande med en naturskild- ring som af ingen annan poesi öfverträffats. Månen, örternas herre, sjunker mot vesterns berg, Bak morgonrodnadens ljusning sol stiger opp. Som stjerneparet på himlen: i samma stund som den ena Sjunker, den andra går upp, så är lagen för lif och för död. På samma sätt genomgår diktaren hela skalan af men- niskans innersta känslor, från högsta kraft och lidelse tilt den vekaste ömhet och finkänsla. Öfverensstämmande med inderns lifsåskådning är härvid, att intet stycke kan erhålla en tragisk utgång. Då begreppet om en moralisk karakter som kämpar mot oblida makter och ännu i sin undergång höjer sitt menniskovärde segrande öfver dessa, icke upp- gått för inderns liksom för den grekiska konstnärns med- vetande, blir dramat en bild af vänligt stämda gudamak- ters ingripande i menniskornas öden eller en kedja af hän- delser, hvari den jordiska kärleken utgör medelpunkten och lycksalighetens mål. Vid det lösare sammanhang som häri- genom uppstår kan det ej förundra, att stycket, sedan man ,, älskat, lidit, intrigerat, skrattat och klagat" sju, åtta till och med tio akter igenom, äntligen slutar med allmän glädje och munterhet. Det är en romantik i andan af me- deltidens mest utvecklade kvinnodyrkan. Men om det hö- gre tragiska elementet sålunda är uteslutet från den indiska dramatiken, rör sig skådespelet så mycket friare inom det husliga och offentliga lifvets tillfälliga vexlingar. Borgerliga dramer och lustspel, hjeltesagor och mystiska idyller från en oskuldfull forntid, då gudar och menniskor hafva umgänge med hvarandra, locka till sig uppmärksamheten hos en pub- lik, som sjelffallet på grund af språket alltid måste 149 ha tillhört de högst bildade klasserna. Såsom afslutning framträder det allegoriska dramat med sina absoluta perso- nifikationer af vrede, våld, girighet, hyckleri, vällust, eller eftertanke, tro, återhållsamhet m. m. Men äfven dessa visa stundom en ansats af mensklig individualitet, hvarigenom de förmå väcka åskådarens deltagande. Sitt sammanhang med sångerna vid heliga offerfester vi- sar det indiska dramat genom den bön som begynner hvarje stycke, åtföljd af en prolog, hvari teaterdirektören redogör för repsentationens ändamål, stället för handlingen, förfat- taren m. m. Bönen riktas till Civa, som under en senare tid altmer trädde i förgrunden framom Brahma och Vishnu. Föreställningarne om honom den ursprungliga stormguden (Rudra) hade en vildare prägel, han är äfven den som slut- ligen skall tillintetgöra verlden, hvilken han nu uppehåller, och bönerna innehålla många anspelningar på legenderna om honom och hans gemål. Den blomsterkrans, som bergets höga dotter (Parvati, Durga) Sin älskade gemål förära ville, Han må förläna eder hjelp och lycka! heter det i en af dessa böner. Hans mot Brahman riktade andakt må bevara eder, säges i en annan. En anmärkningsvärd egendomlighet i det indiska dra- mat är att språket vexlar med den talandes stånd. Kun- gar, lärda brahmaner och eremiter, gudar och himmelska sändebud tala sanskrit, det heliga språket, lärdomens och bildningens språk öfver hela Indien ännu den dag som är, medan kvinnor, till och med kvinliga gudomligheter, barn och tjenstefolk tala prakrit, en utbredd folkdialekt som vä- sentligen skiljer sig från sanskrit genom starka ljudsamman- smältningar ; allmogen och rättstjenare tala en ännu star- kare förändrad prakritdialekt. Sanskritordet -dirghapan- gas ljuder i prakrit dihaäpango och GCakuntala kallas Saundala. Föröfrigt vexlar det prosaiska talet ständigt med inflätade metriska stycken, alldeles som i den mycket omtyckta berättande lärodikten, hvilken med sina tallösa sagor och djurberättelser, hvarur arabernas tusen och en 150 natt "härstamma, förliknas vid strömmarna som samlas i hafvet, och der hvarje talande söker bekräfta sin åsigt ge- nom öfverflödande citater ur diktsamlingar eller heliga skrif- ter. Uppfattningen af dramats natur är klar och medveten. I Malati 'Madhava frågar teaterdirektören hvilka egenska- per man fordrar hos ett drama och denne svarar : grundlig utveckling af olika lidelser, höghet i karakteren, ädelt ut- tryck af begären, en öfverraskande fabel och fintbildadt ut- tryckssätt. På ett annat ställe säger han, att en fruktbar inbillningskaft, rikedom och välljad i uttryckssättet äro tec- ken på lärdom och snille. Bland alla kända dramer är Mrcchakatika eller ler- vagnen af konung GCudraka det älsta, sannolikt härstam- mande från andra årh. efter Kr. Äfven utan prologens hän- syftning på föregående dramförfattare, utgör stycket sjelft en förutsättning om ganska långt hunnen dramatisk utveckling. Enligt Windisch (Uber das drama Mrcchakatika und die Krshnalegende. Verh. d. sächs. Ges. der Wissenwschaften , Leipzig 1886 s. 439—79) innehåller detta drama uppenbart motiver ur Krshnalegenden och detta icke blott hvad styc- kets erotiska del beträffar, utan äfven med hänsyn till den politiska bakgrund på hvilken detsamma hvilar. Med femte akten är nemligen det vanliga ur det borgerliga lifvet hem- tade komedithemat slut, sedan såsom hos Plautus och Te- rentius de älskande funnit hvarandra, men skalden har på friaste sätt härmed förbundit det gamla legendstoffet som återspeglar samhällets allmänna tillstånd samt gudarnes led- ning af menniskornas öden, hvarigenom det hela vuxit ut till 10 akter. Handlingen väcker ett fängslande intresse genom författarens stora uppfinningsförmåga och fyndighet. Den fattige, men högsinte brahmanen Carudatta anklagas inför domstol och dömes efter en mängd skenbart mot honom ta- lande vitnesbörd om mord till döden, från hvilken han en- dast i sista ögonblicket, då bödeln af medlidande fördröjer afrättningen, räddas af sin älskarinna, som man trott honom hafva mördat. Att dennas innerliga hängifvenhet gör henne värdig att blifva hans andra gemål, medan den första som 151 ännu lefver ej visar sig ens i de svåraste ögonblicken af hans lif, hör till orientens för oss främmande lifsåskådning. För öfrigt framträda redan här buddhister, hvilka behandlas med stor vördnad och förkärlek enligt deras ceremoniella bruk, prålaktigt skrytsamma hofmän, fega domare, medlid- samma rättstjenare och sofistiska tjyfvar, som berömma sig öfver att ej stjäla något från enkor och faderlösa, samt annat dylikt hörande till ett förfinadt kulturlifs giftiga svampvexter. En annan framstående dramatisk skald är Bhava- bhuti, hvilkens lefnad sannolikt infaller omkring 720 efter Kr., hvilket bekräftas äfven deraf, att Civa i hans arbeten dyrkas i sin förskräckande gestalt. Bhavabhutis förnämsta dikt är Malati och Madhava, af Scherr jämförd med Julia och Romeo, tänkta i indiska förhållanden. Stycket är fullt af svällande lidelse på alla håll och språket andas synnerlig skönhet och kraft; efter vexlande skiften förenas Mad- hava med ministerns dotter Malati, som han räddat ur öf- verhängande fara, på samma sätt som hans vän Makaranda med Malatis väninna Madayantika. Ett annat skådespel af Bhavabhuti , Ramas äfventyr' berättar i dramatisk form denne hjeltes lefnadsöden ur den episka dikten Ramäayana. Stilen är kraftig och harmonisk såsom 1 Malati, skildringen målande, en stark patos herrskar i dem begge. Höjdpunkten inom den indiska konstpoesin betecknas dock af namnet Kaälidasa, hörande till kretsen af de fram- stående skalder som samlats vid konung Vikramadityas och andra lysande konungars hof i Ujjayini, omkring 2—4: de årh. af vår tideräkning. I alla former af poesi har han åda- galagt sitt lysande snille. Lassen kallar honom den mest glänsande stjernan på den indiska poesins himmel för det mästerkap, hvarmed han beherrskar språket, den fina kän- sla med hvilken han förlänar enklare, mera konstnärlig form åt den af traditionen behandlade hjelte eller gudasagan, utan att dervid öfverskrida den goda smakens fordringar, och slutligen för mångfalden af hans skapelser, den sinnrika uppfinningen, skönheten i hans skildringar, finheten i hans 152 känsla och fantasins rikedom. Utom tre större episka dik- ter, Raghuvansa, Kumärasambhava och Nalodaya, i hvilka han dock ej lyckats fullständigt frigöra sig från ett förkonstladt manér, tillhöra honom den lyriska diktcykeln Ritusamhaäara eller årstidernas församling, samt den måhända själfullaste afalla indiska dikter, den utmärkta elegin Meghaduta eller molu- budet, som förbinder den finaste naturuppfattning med in- nerlig känsla. Mest kända äro dock hans skådespel Vi- krama-Urvaci och Cakuntala, af hvilka det sistnämda i In- dien ställes främst bland alla poetiska skapelser, då man naturligtvis undantar de heliga Vedas. Föremålet för den förra är hafsnymfen (apsara) Urvacis kärlek till konung Pu- ruravas, dervid hennes förvandling till en vinranka ger an- ledning till de mest glänsande naturskildringar och sånger af underbart smältande välljud såsom följande : Hör milda rösters ljud i skyn, Som klaga att sin vän de mist, Hafsnymferna vid himlens bryn De samlas der hon syntes sist. Så svanens sorgsna stämma ljöd Med klagan öfver flodens våg Då solens milda morgonglöd På röda lotus-blomman såg. Men är Urvaci ett melodiskt sångspel i yppig blomster- gård, så bjuder Cakuntala på frisk skogsdoft från eremitlif- vet i skogen. Bägge hvila de på mytisk bakgrund och bära' derigenom mera ideel prägel. Cakuntala, dotter till nymfen Menaka och kung Vicvamitra, vexer upp i eremiten Kanvas heliga lund, dit kung Dushyanta kommer under en jagt. De förälska sig i hvarandra och ingå s.k. gandharva- äktenskap, dervid kungen vid nödtvungen afresa lemnar henne sin ring som igenkänningstecken. Då hon i sin lycka glömmer att visa en vandrande pilgrim den skyldiga vörd- naden, blir hon af denne förbannad. , Han skall glömma dig, likasom en drucken glömmer hvad han nyligen talat." Med rörande värme är derefter tecknad GQCakuntalas af- sked från sitt barndomshem; hon kommer till hofvet, men 153 Dushyantas känner ej igen henne till följd af förbannelsen, och med djupaste smärta måste hon draga sig undan. Först efter längre tid återfinnes konungens ring som hon förlorat, hans minne vaknar igen först dunkelt: Då menniskan midt i sin fröjd betages af längtan, Än vid det skönas ljufliga åsyn, än vid lifliga toner, Säkert minnes hans själ från flydda tillvarelsers dagar Kärlek som gripit djupt i hans väsen. Slutligen återfinner och känner han den saknade QCa- kuntala, som varit upptagen i Indras himmel, och de åter- vända bägge till hans rike. Ånnu ett tredje drama Mala- vika och Agnimitra tillskrifves Kalidasa, ett lustigt intrig- stycke, dock står det 1 stämning och själsadel betydligt ef- ter de förut nämda. Bland en senare tids skådespel intar Ratnavali eller perlbandet ett framstående rum. Det är diktadt af konung Harshadeva i Kashmir, hvilken lefde i början af 12 årh., och hänför sig liksom de föregående till privatlifvet, medan alla nyare dramer nästan utan undantag äro af mytolo- giskt eller allegoriskt innehåll. Äfven detta utmärker sig genom sinrik planläggning och man finner der ofta denna bildrikedom, glänsande likt vattendroppen, som formas till perlor i musslan. Mest egendomliga äro dock de skapelser af den in- diska dramatiken, som likna medeltidens moraliteter, främst det teologiskt-filosofiska skådespelet Prabodhacandrodaya eller kunskapens, förnuftets månuppgång af Krshna Misra, mellan 7—12 årh. efter Kr. Det är en allegori, hvari vill- farelse, högmod, kätteri, vrede, förförelse strida mot religion, uppenbarelse, tro, begrepp, vetenskap o. s. v. och som slu- tas med förståndets seger och giftermål med uppenbarelsen. Men förf. låter äfven representanter af en stor mängd reli- giösa sekter uppträda, vederläggande hvarandras olika läror. Då buddhisten förklarar: i tiggardrägt med trasor bjuder min lära jordiska och himmelska fröjder, jag skådar med himmelens öga verldarnas gång, godt och ondt, den som bär våra igen- 154 känningstecken befrias, svarar Civa-tillbedjaren: ej finnes lycka frigjord från sinnena. På utropet: kvinnomun är stän- digt ren, yttrar betraktelsen: den som kan skilja mellan yttre och inre, ger åt olyckan namnet kvinna. Stycket slu- tar med hänvisning derpå, att förnuftets förbindelse med uppenbarelsen förklarar allt, mörkret är skingradt, mor- gonen har uppgått, den högsta anden är i sinneverlden delad genom <förvillelsens trollkraft i tusende atomer, men synes blott dubbel såsom solens bild i hafvet. Men denna verld är ett väsenlöst ting, underkastad uppkomst och förstöring, en gyckeldrömbild såsom silfverglansen i per- musslans skal. Blott den sanna kunskapen, förnuftet är evigt. LINE Om det s. k. röda skenet och dess förhållande till afton- och morgonrodnaden. Föredrag vid Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1886. Af N. E. Nordenskiöld. Till fullgörande af det mig såsom Viceordförande ålig- gande uppdraget att med ett föredrag afsluta Vetenskaps- Societetens årshögtid, har jag äran att 1 största korthet få lemna en framställning om det s. k. röda skenet och dess för- hållande till afton- och morgonrodnaden. För icke fullt tre år sedan, under sensommarn och hösten 1883, visade sig på himlahvalfvet om morgnar och aftnar ett underbart rödt sken, först inom några få landområden, sedermera, efter att för någon tid hafva försvunnit, upp- trädde detsamma ånyo den 27 November om aftonen åtmin- stone öfver hela den tempererade zonen af norra halfklotet. Detta röda sken var så intensivt, uppflammade så ha- stigt, en stund efter det den vanliga aftonrodnaden redan 159 tycktes hafva slocknat, att åflere orter betjeningen på brand- tornen ansågo sig böra hissa brandsignaler, ehuru de ej kunde redogöra hvar eld utbrutit. Vidskepliga personer trodde sig uti detta underbara sken hafva erhållit ett tec- ken, som förebådade verldens undergång. Lärde män kappa- des om att i största hast skaka ur sig en tillfredsställande förklaring af det nya utomordentliga fenomenet. En tillfällig omständighet, som inträffade samtidigt med det röda skenets första uppträdande utan att stå till detsamma uti något inre sammanhang, sporrade yttermera mången forskares verksamhet. Några år förut hade det inträffat, att ett stort engelskt pansarfartyg sprungit i luf- ten ungefär på en versts afstånd från ett meteorologiskt observatorium, hvars sjelfregistrerande barometer genom en särskild egendomlig oscillation tillkännagaf sekundslaget för den ödesdigra händelsen, om hvilken ingen af fartygets be- sättning kom att förtälja för de lefvande. Den 27 Augusti 1883 inträffade i sundet emellan Java och Sumatra ett af de våldsammaste vulkaniska utbrott, som historien vet att omtala. Då underrättelsen om denna katastrof kom till England, företog sig samma meteorolog, som egde den nyssnämnda sjelfregistrerande barometern, att efterse om hans barometer äfven skulle hafva att förtälja något om eruptionen der borta på mera än en jordqvadrants af- stånd ifrån honom. Tanken var djerf, men han fann sin djerfva tanke fullkomligt bekräftad. Underrättelsen härom spred sig hastigt till hela den bildade verlden, öfver allt granskade man sina barometerkurvor, och öfver allt fann man, att Krakatoas ljudvåg, om ock ohörbar för våra mensk- liga öron, frambringat oscillationer uti barometerkurvorna, ja till och med ännu sedan denna ljudvåg gått tre till fyra gånger jorden rundt. Då framkastade en annan engelsk lärd, Professor Lock- yer, den besynnerliga hypotesen, att det röda skenet skulle bero uppå ofantliga massor af fint fördeladt stoft, hvilka af Krakatoas krater blifvit slungade upp till de högsta regionerna af atmosferen och der utbredt sig så, att de slutligen omslöto 156 alla de trakter af jorden, der det röda skenet var synligt. Ehuru det för den vetenskapliga tanken är något helt an- nat att erkänna det en ljudvåg fortplantat sig flere gånger jorden rundt, än att antaga det stoftpartiklar skulle ut- bredt sig med orkanvindens hastighet till alla delar af jor- den, hvarifrån underrättelser erhållits, så fick dock denna hypotes följa i släptåget med det ovedersägliga sakför- hållandet om ljudvågens förnimbarhet genom barometern. Det röda skenet var ju så underbart, att det nödvändig erfordrade en lika underbar förklaring. Hvad man nu än må tänka om krakatoa-hypotesen, så måste man dock er- känna, att den förde det goda med sig, att det röda skenet allmänt ådrog sig vetenskaplig uppmärksamhet. Öfverallt fanns det observatörer, som ville med egna ögon förfölja så att säga återskenet ati den väldiga eruptionen. Å andra sidan fanns det många framstående veten- skapsmän, som alldeles icke ville lyssna till denna hy- potes. Bland dem var meteorologen Doktor v. Be- zold, som under tjugu år särskildt egnat sig åt att ob- servera afton- och morgonrodnads fenomenen. Han för- klarade, att det röda skenet alldeles icke var en så helt och hållet ny företeelse inom vår jordatmosfer, och att det nya förnämligast bestod uti det samtidiga framträdandet inom hela tempererade zonen. Vidare framhöll han, att det röda skenet är den sista fasen af aftonrodnaden och den första af morgonrodnaden. Denna sistnämda uppfattning är också numera allmänt antagen af meteorologerna. För att tydliggöra densamma är det af nöden, att i kort- het skildra det normala förloppet af en fullt utvecklad afton- eller morgonrodnad. Alla hafva vi skådat afton- och morgonrodnaden, Aera ja de festa med likgiltighet, emedan dessa fenomen äro så alldagliga, andra kanske med fulla drag hängifvande sig åt de poetiska känslor och stämningar, som dessa färg- spel äro mäsgtiga att väcka i menniskosinnet; endast några få hafva aktat det möda värdt att underkasta afton- och morgonrodnaden noggranna detaljerade naturvetenskapliga 157 analyser. Dessa analyser visa, att afton- eller morgonrod- naden icke är ett enkelt fenomen, såsom man vanligen torde föreställa sig, utan att de bestå af en serie af vä- sendtligen olika fenomen eller faser, hvilka hvar och en för sig erfordrar sin förklaring eller teori. Jag vill emellertid här inskränka mig till att skildra aftonrodnaden. Morgon- rodnaden är nemligen aftonrodnaden lik, endast att fasernas ordning är omvänd. Den sista fasen vid aftonrodnaden uppträder naturligtvis först vid morgonrodnaden. Och för öfrigt om det är fråga om orter vid vårt lands höga bredd- grader, så gäller min beskrifning endast aftonrodnaden vår och höst, icke midsommartiden, då fenomenet ej afslu- tas, emedan solen ej går tillräckligt lågt under horisonten. Aftonrodnaden inledes, redan då solen ännu står några grader öfver horisonten, dermed att man rundt omkring horisonten börjar varseblifva en gråaktig ocker- gul färgton. Denna går aldrig ända ner till horisonten, utan hvilar uppå ett ungefär en grad högt askgrått lager, hvilket isynnerhet uti öster framträder mycket tydligt, men öfver norr och söder blir ljusare för att i vester i närheten af solen helt och hållet klarna upp. Det gråaktigt ocker- gula lagret begränsas upptill af ett hvitaktigt klarare la- ger, som tydligt afsticker mot den blåa himmeln öfver detsamma. TI närheten af solen och högt öfver densamma utbreder sig detta lager till en skitva af bländande hvitt sken. Under sjelfva solnedgången antager det gråaktigt ockergula lagret i vester röda färgskiftningar och trycker sig tätt intill horisonten. På samma gång höjer och utbreder sig den hvita skifvan allt mer och mer, och får nu namn af det första skymningsskenet; den erbåller en skarp be- gränsning, som man benämner den första skymningsbågen. Om luften för tillfället har den lämpliga graden af fuktig- het, så utvecklar sig från skymningsbågen, sedan den höjt sig ungefär 25 grader högt öfver horisonten, röda rosa- färgade eller purpurröda färgtoner, hvilka man benämner aftonrodnadens första purpursken. Redan en stund innan detta purpursken börjar utbreda 158 sin färgprakt, varseblifver den uppmärksamma observatorn, att det askgråa lagret i öster närmast horisonten fördunk- lat och slutligen helt och hållet utsläckt de ofvanför befintliga gul- och rödaktiga färgskiftningarna samt höjt sig till ett mörkt ganska tydligt begränsadt segment. Detta fenomen iakttogs och beskrefs redan i början på 1700 talet af den franska fysikern Mairan, som också lyckades gifva den riktiga förklaringen af detsamma, nemligen att detta mörka segment, som alltid uppträder midt emot den trakt af horisonten der solen gått ner, intet annat är än den fasta jordkroppens skugga uti atmosferen. Befinner sig observatorn vester om, men i närheten af snöhöljda alper, så ser han vid solnedgången dessa glöda med lifligt röda färger. Såsnart solen sjunkit under horisonten och då jordskuggan eller det s. k. Mairanska segmentet utbre- der sig öfver alperna, insvepas dessa uti kolsvart natt, men plötsligen då aftonrodnadens första purpursskimmer utbre- der sig öfver himlahvalfvet framträda alperna ånyo, nu i en magisk rosenröd belysning. I närheten af hvarje högre föremål, som emot vester utbreder en ifrån söder till norr gående större yta, kan man iakttaga dagerns plötsliga återuppflammande, så snart den första skymningsbågen uppstigit till ungefär 25 graders höjd. I stora städer vid gator gående från söder till norr och omgifna af stora stenhus, som icke tillåta de promenerande att skänka aftonrodnaden någon syn- nerlig uppmärksamhet, frapperas man stundom af att kort efter solnedgången, då det redan en stund varit så skumt, att man ej mera kunnat läsa, dagern hastigt tilltager så mycket, att detta för en stund återigen blifver möjligt. Ett dylikt fenomen har jag i Helsingfors en gång varit i till- fälle varseblifva synnerligen tydligt vid Glogatan. Aftonrodnadens första purpurskimmer når sin högsta intensitet, då solen befinner sig 4 grader under horisonten. Sväfva då nära under vår horisont isolerade moln, så äro dessa naturligtvis osynliga för oss, men det kan hända, att de kasta långa strimformade skuggor öfver vårt purpurskimmer. 159 Det första purpurskimret synes slutligen glida bort bakom den första skymningsbågen och försvinna tillsam- mans med denna under horisonten. I vanliga fall är aftonrodnaden också dermed afslutad. Men stundom visar sig ett andra skymningssken, och bakom den andra skymnings- bågen framglider aftonrodnadens andra purpursken. Denna andra skymningsbåge är ej sällan, ehuru mycket svagt, märk- bar på samma gång som den första skymningsbågen, ja stundom kan man till och med varseblifva spår af densamma medan solen befinner sig öfver horisonten. Den andra skymningsbågen är dock alltid lätt att skilja ifrån den för- sta, emedan medelpunkten för densamma aldrig samman- faller med solen, utan befinner sig ungefär 9 grader ofvanom denna. Det röda skenet är nu, såsom jag redan nämnt, identiskt med aftonrodnadens sista fas eller med andra ord med aftonrodnadens andra purpursken. Hvad beträffar den stora bruna ring omkring solen, som man började upp- märksamma ungefär samtidigt med det röda skenet, eller den s. k. Bishopska ringen, så utvecklar den sig vid grän- serna af den andra skymmningsbågen. Tiden är alltför knappt tillmätt, för att jag skulle kunna något så när fullständigt framställa de teoretiska för- klaringar, som man uppställt för de särskilda faserna af hithö- rande fenomen. Jag måste hålla mig till det mest allmänna. De gula och röda färgernas uppkomst har sin grund uti atmosferens förmåga att under vissa förhållanden i främ- sta rummet absorbera blått ljus. En ljusstråle, som genom- går en tillräckligt lång vägsträcka genom sådan atmosfer, måste derföre först antaga en gulaktig, sedan en rödaktig och slutligen en purpurröd färgton. Då solen sjunkit något litet under horisonten, belyses ännu en del af lufthafvet ofvanom oss af direkta ljusstrå- lar. Reflekterade diffust till oss framkalla de det hvita skenet, som begränsas af den första skymningsbågen; re- fekteras de deremot direkte, hvilket isynnerhet inträffar om luften är nära på mättad med vattenånga, så gifva de upp- hof till aftonrodnadens första purpurskimmer. 160 Så snart solen sjunkit så lågt, att inga partier af den öfver vår horisont belägna delen af lufthafvet belysas af direkta ljusstrålar, så se vi också den första skymnings- bågen och purpurskimret falla ner under samma horisont Nu inträder det förhållande, att en del af luften ofvanom oss alls icke mera belyses af solljus, medan en annan del ännu belyses af två gånger reflekteradt sådant. Af detta två gån- ger reflekterade ljus kommer nu återigen en del till oss såsom diffust, en annan del såsom direkt reflekteradt ljus. Af det förra uppkommer aftonrodnadens andra skymmnings- sken, af det sednare dess andra purpursken. Af särskild vigt är det härvid att kunna förklara, hvar- före medelpunkten till det andra eller sekundära skymnings- skenet icke sammanfaller med solen, utan ligger omkring nio grader ofvanom denna. För min del anser jag, att detta på det mest tillfredsställande sätt låter sig göra, om man stö- der sig på ett faktum, som af luftseglare ovedersägligen blifvit ådagalagdt och som utgör det vigtigaste resultat, hvilket vetenskapen kunnat draga af de meteorologiska observatio- ner, för hvilka dessa djerfve män vedervågat lif och lemmar. Jag menar sakförhållandet, att atmosferen består af åtmin- stone tre i meteorologiskt hänseende från hvarandra väsendt- ligen skilda regioner. Nemligen nedra molnregionen från jord- ytan till 15,000 fot ofvanom, den molnfria regionen från 15.000 till 25,000 fot, samt öfra molnregionen på mera än 25,000 fots afstånd från jordytan. Inom molnfria regi- onen påträffar luftseglaren aldrig några moln, der är lut- ten aldrig mättad med vattengas. Den relativa fuktigheten är der merendels mindre än uti den nedra och öfra regio- nen. Då luften uti denna region aldrig är mättad med vattengas, så är det klart, att om <stoftpartiklar komma inom denna region, antingen genom att falla ner ifrån den öfra eller genom att stiga upp ifrån den nedra, så måste de snart förlora de vattenomhöljen, med hvilka de förut tilläfventyrs varit omgifna. Tänka vi oss nu en bundt parallela solstrålar, som blif- vit reflekterade af atmosferen inom nedra molnregionen, 161 derpå genomlupit molnfria regionen och sedermera för an- dra gången reflekterats inom öfra molnregionen, så är det, ifall vi geometriskt konstruera för oss dessa reflexions- förhållanden, lätt att inse, att det diffusa ljus, som dessa två gånger reflekterade ljusstrålar tilläfventyrs framkalla, måste synas oss hafva såsom medelpunkt en punkt belägen i samma vertikalplan som solen, men något ofvanom denna Spektralanalytiska undersökningar utförda under da- gar, då dessa fenomen visat sig mer än vanligt tydliga, haf- va ådagalagt egendomliga förändringar med de telluriska linierna och absorptionsbanden inom den röda ändan af spektrum, hvilka förändringar antyda, att under dessa da- gar stoft af materie 1 fast aggregationstillstånd förefunnits inom atmosferen. Färgen af detta stoft torde vid påfal- lande ljus vara brun. Men om vi nu också medgifva, att det röda skenet och den stora bruna ringen omkring solen intet an- nat äro, än vissa faser af afton- eller morgonrodnaden, hvilka utvecklat sig till utomordentlig intensitet, emedan för tillfället större mängd af fina fasta stoftpartiklar sväfvat inom atmosferen, än eljest under likartade förhållanden ; så återstår dock frågan: hvarifrån härstammar detta stoft”? Anhängarne af krakatoa-hypotesen äro naturligtvis genast färdiga med svaret. Denna hypotes har dock haft att utstå en alltför svår strid emot numeriska data och be- räkningar. Då det röda skenet fortfor så länge, att äf- ven hypotesens anhängare måste medgifva det vara svårt att förstå, huru krakatoa-stoftet fortfarande kunde hålla sig sväf- vande i atmosferen, så redde de sig med påståendet, att at- mosferen erhållit en förnyad mängd af enorma stoftmassor ifrån en vulkanisk eruption, som enligt sjöfarandes berättelser skall hafva egt rum från Mount Augustin på en af Aleutiska öarna i slutet af år 1883. Beräknar man Krakatoas volym så- dan den var före eruptionen och tänker man sig, förbiseende att dock en betydlig del måtte återfallit i hafvet, öns hela massa uppslungad till de högsta regionerna af at- mosferen och der söndersmulad till det finaste pulver, så 11 162 skulle detta pulver, jemt fördeladt öfver hela jordytan, bil- dat ett lager af endast !/,,, millimeters tjocklek. Huru skulle nu krakatoa-pulvret, fördeladt inom atmosferiska la- ger af flere tiotusentals meters tjocklek, kunnat åstadkom- ma för menniskoögat förnimbara färgskiftningar. Men ännu besvärligare siffror möter krakatoa-hypotesen uti de småning- om införskaffade uppgifterna om tiden för det röda skenets första varseblifvande på vidt från hvarandra skilda trakter af jorden. Den 28 Augusti, endast två dagar efter Kra- katoas våldsamma eruption, såg man det röda skenet första gången från ön Mauritius, utanför Madagaskar vid Afrikas ost- kust. Den 30 sågs det redan i Brasilien, men uti Indien i eruptionens närhet visade det sig ännu icke. Den 2 Sep- tember såg man skenet i Venezuela, 1 närheten af Kraka- toas antipod. Man skulle således måsta antaga, att krakatoa- stoftet framstörtat under en veckas tid med en medelhastig- het lika med den, som orkanvinden uppnår för en helt kort tid. Ej förr än den 8 September varseblefs det röda skenet å Cey- lon, ehuru denna ö ligger jemförelsevis nära intill Krakatoa. Under loppet af Oktober månad försvann slutligen skenet helt och hållet, men uppflammade plötsligt den 27 November 1883 om aftonen inom hela Europa och Nordamerika. Allt detta oaktadt finnes det ännu anhängare af krakatoa-hypotesen. Andra vetenskapsmän antaga deremot, att det stoft, som framkallat det röda skenet och den stora bruna rin- gen omkring solen, varit af kosmiskt ursprung. För mera än ett decennium sedan framstälde A. E. Nordenskiöld hypo- tesen, att vår jord ständigt skulle emottaga nedfallande kosmiskt stoft. Denna hypotes ansågs väl 1 början af mången såsom foster af en allt för liflig fantasi. Små- ningom har den dock tillkämpat sig allt allmännare erkän- nande ibland vetenskapsmännen. Vår landsman Prof. H. Gyldén säger uti en i Öfversigt af Kongl. Vetenskaps Akade- miens Förhandlingar införd, uppsats: , Att materie 1 form af diskreta partiklar, från och med ganska väldiga block till och med stoft i ytterst fint fördeladt tillstånd, förekom- mer i verldsrymden utom de större himlakropparna, är ett 163 faktum, som numera står öfver hvarje tvifvel'". Uti samma uppsats söker Gyldén med tillhjelp af vissa astronomiska företeelser bestämma denna diskreta materies medeltäthet inom vårt solsystem eller inom den rymd solsystemet för närvarande passerar igenom. En annan astronom v. Op- polzer har äfven upptagit denna fråga till undersökning, i det han sökt förklara en del af månlängdens sekularänd- ring genom den småningom skeende tillökning i massa, som vore en följd af den från verldsrymden nedströmmande materien. Då nu astronomerna taga sin tillflykt till hy- potesen om ständigt nedfallande kosmiskt stoft, för att för- klara vissa astronomiska företeelser, så torde det förefalla mindre öfverraskande att höra, att meteorologerna göra det i hopp att fullständigt kunna förklara afton- och morgon- rodnads fenomenen. Tiderna för det röda skenets första uppträdande och för dess plötsliga uppflammande öfver hela Europa och Nordamerika den 27 November 1883 erbjuda inga svårigheter för teorien, om man blott antager, att vår jord vid vissa tillfällen stött tillsammans med el- ler passerat igenom komiska stoftmoln, hvilka antingen helt och hållet eller delvis blifvit upptagna uti högsta regionerna af vår atmosfer. Är nu denna teori om afton- och morgonrodnads fe- nomenens beroende af det ständigt nedfallande kosmiska stoftet sanningsenlig, så har ett nytt forskningsfält öppnat sig, 1 det att vi genom ihärdiga spektralanalytiska under- sökningar af afton- och morgonrodnaden kunna, innan det kosmiska stoftet nedfallit till vår jordyta, förskaffa oss någon kunskap om dess kemiska natur, som icke torde vid hvarje tillfälle vara enahanda. FÖRTECKNING öfver de skrifter, som blifvit till Finska Vetenskaps-Societeter förärade från den 26 Maj 1885 till den 24 Maj 1886. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Toimituksia: LX Shakespearin Dramoja VIL Societas pro Fauna et Flora Fennica. ACta VOLT: Meddelanden. H. 11, 12. Beobachtungen iber die periodischen Erscheinungen des Pflanzenlebens in Finnland 1883 zusammengest. von 4. O. Kihlman. Svenska Literatursällskapet i Finland. Skrifter. H. I. Porthans bref till Calonius 1. (1791—96). — II. Förhandlingar och uppsatser. Juridiska Föreningen i Finland. Tidskrift år 1885. 1—4. Statistiska Byrån i Finland. Bidrag till Finlands officiela Statistik. I. Handel och sjö- fart. 6. Öfversigt af Finlands utrikes sjöfart och han- del 1881, 1882. — IV. Förmögenhetsförhållanden. 4. Öfversigt af inkomstbevillningens resultater 1881. — VI. Befolkningsstatistik. 12. Öfversigt af folkmängds- förändringarna i Finland 1882, 1883. — XI. Medici- nalverket. 1. Medicinalstyrelsens berättelse för år 1884. 165 Geologiska Kommissionen i Finland. Finlands geologiska undersökning. Kartbladet 9 med be- skrifning af K. A. Moberg. Geologisk öfversigtskarta öfver Finland af K. A. Moberg. Kejs. Finska Hushållningssällskapet. Handlingar för år 1884. Kertomus Keis. Suomen 'Talousseuran toiminnasta v. 1884. Åbo stads historiska Museum. Bidrag till Åbo stads historia. II. Utdrag ur Åbo stads dombok 1624, 1625 utgifna af C. v. Bonsdorff. I Académie imp. des sciences de S:t Pétersbourg. Bulletin. "TI. XR 2,73, ONA 1 Mémoires VII:me Série T. XXXIU 4—13. 3anuckuy. T. XLVII—LI. Mélanges physiques et chimiques. 'T. XII 1, 2. Meélanges biologiques. T. XII 1. Mélanges gréco-romains. T. V 1, 2. Mélanges mathematiques et astronomiques. "I. VI 2. Pycckaa ucrtopuueckaa Buömorpavia. T. 10 (1864). Beiträge zur Kenntniss des russischen Reiches. 2:te Folge. BRVI, NI Jamblichi de vita Pythagorica liber rec. A. Nauck. Grammatik der Syrjänischen Sprache von F. J. Wiedemann. Sanskrit-Wörterbuch in kurzerer Fassung von O. Böhtlingk. SKEN IV ad, 2 NI 1,22: Das Kais. Nikolai-Central-Observatorium zu Pulkowa. Jahresbericht dem Comité abgest. vom Director. J. 1882— 1885. Tabulae quantitatum Besselianarum pro annis 1885—1889, ed. O. Struve. Die Beschlässe der Washingtoner Meridianconferenz, von O. Struve. Das physikalisehe Central-Observatorium in Russlaud. Annalen herausgegeben von H. Wild. Jahrg. 1884 1, 2. 166 Repertorium fär Meteorologie redig. von H. Wild. B. IX. Termins-Beobachtungen der erdmagnetischen Elemente und Erdströme im Observatorium zu Pawlowsk vom Sept. 1882 bis Aug. 1883, von H.: Wild. HMmue. PycckKoe Teorpadrueckoe O0mecTtBOo. VNagtcetia. T. XXI 3—06. JanucKua. Org. I, mo o0mei reorpavin. 'T. XIV, XV 1,2.— II. Ilo ora. atHorpacin. T. XII 1, XIV 1. OuepKy cebBepo-samorHot Motrosiu. Pes3yatater mytemectBia I. H. Homanunowmso. Ben. III. TeoxornuecrEii KomnatetTt BP C. IetepOypro. TIONER bog bf ed li ll UI VsBEenia. I IV=3=10, Vare Die Kais. Universität zu Dorpat. Verzeichniss der Vorlesungen 1884 2, 1885 1. Personal der kaiserl. Universität 1884 2, 1885 1. Ad solemnia Cees. Universit. Dorp. 1884. (G. Leschkii Ver- muthungen zur griechischen Kunstgeschichte und zur Topographie Athens). Festrede d. 12 Dec. 1884 von W. v. Rohland nebst Jahres- bericht. Akademiska Dissertationer 1884 (20 st.), 1885 (24 st.). Die Naturforsecher-Gesellschaft zu Dorpat. Sitzungsberichte. B. VII 2. Archiv för die Naturkunde Liv-, Ehst- und Kurlands. Ser. I IB. IX-3..— Ser. II. BIR 2; Die gelehrte estniscehe Gesellschaft. Sitzungsberichte 1884. Verhandlungen. B. XII La Société imp. des Naturalistes de Moscoi. Bulletin 1884 4, 1885 1—4. Nouveaux mémoires. T. XV 1—3. Meteorologische Beobachtungeh von B. HE. Bachmetiefr. 188551, 2: MoOcKOBCKOC MaTeEMATHYCCKOe ÖGMeCTBO. MartematuacceKii COopHurs. 'T. XII 1-4.- Bopone:Ecrii ryOcpHerkiä crarHeTEYCCKIÖO KOMOTETT. IpotokKosB 3achramuir 1885 2. KieBcKoe OömectTBO ECTeCTBOUCHHITATeXeRH. Ilpotokosb ouepeaH. coOpanmia 28 Anp. 1884, 3 Mapra, 16 Mapra, 18 Maa, 19 Orrt., I Hoaöpa 1885, 2 Pesp. 1886. OömecTBO BOCKHHIXT Bpauei e75 MocKBt. Tpyan. 1885 1, 2, 1886 3. Das physikalisehe Observatorium in Tiflis. Meteorologische Beobachtungen im Jahr 1884. Magnetische Beobachtungen. J. 1883. Beobachtungen der Temperatur des Erdbodens in J. 1881, 1883. Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademien. Handlincany Ny följd, -.D. XIXKl, 25 XXI 26 Öfversigt af Vetenskaps-Akademiens förhandlingar. Årg. 40, 41 (1883, 1884). Bihang till Sv. Vetenskaps-Akademiens handlingar. B. VIII 2, 1 GT RR Meteorologiska iakttagelser i Sverige. Ser. II. B. VIII (1880). Astronomiska iakttagelser och undersökningar af H. Gyldén. Bind. Lefnadsteckningar. B. II 3. Minnesteckning öfver G. af Klint af C. J. A. Skogman. Förteckning öfver innehållet i K. Sv. Vetenskaps-Akade- miens Skrifter 1826-1883 af HE. W. Dahlgren. Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademien 1882—1884. Kongl. Svenska Akademien. Handlingar. B. 61. Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien. Handlingar. D. 28. Månadsblad år 1884. 168 Entomologiska föreningen i Stockholm. Entomologisk Tidskrift utgifven af J. Spångberg. Årg. 6 (1885). Byrån för Sveriges geologiska undersökning. Sveriges geologiska undersökning. Ser. A. Kartblad a) N:ris 37, 93, 95, 96 med beskr. b) N:o 8 med beskr. — Ser. C N:ris 61—177. Kongl. Universitetet och Vetenskaps-Societeten i Upsala. Nova acta reg. Societatis scient. Ups. Ser, III. Vol. XII 2. Upsala Universitets Årsskrift. Årg. 1884. Bulletin météorologique mensuel. Vol. XVI (1884). Kongl. Carolinska Universitetet i Lund. Årsskrift. B. XX (1883—84). Bibliothekets Accessions-katalog 1884. Kongel. Norske Frederiks Universitet och Videnskabs-Selskabet i Kristiania. Forhandlinger 1 Videnskabs-Selskabet Aar 1884. Den Norske Nordhavs-Expedition 1876-1878. XIV Zoologi: Crustacea I A, B ved G-. Sars. Den Norske Gradmaalingskommission. Vandstandsobservationer. H. 2, 3. Geodätische Arbeiten. H. 4. Kongel. Danske Videnskabernes Selskab i Kiobenhavn. Skrifter. Sjette Rekke. Naturvidensk. og. mathem. Afdel. BIL T Översigt over Selskabets Forhandlinger Aar 1884 3, 1885 1, 2. Regesta diplomatica historie Danice. Ser. II. T. I 4. Selskabet for Udgivelse af Kilder til dansk Historie. Libri memoriales Capituli Lundensis. H. 1. Die deutsche Seewarte zu Hamburg. Aus dem Archiv der deutschen Seewarte. Jahrg. VI (1883). Die königl. Akademie der Wissenschaften zu Berlin. Abhandlungen 1884. Sitzungsberichte 1885 I--LII. 169 Die kön. Forstakademie zu Neustadt-Eberswalde, Jahresbericht. Jahrg. X (1884). Das astrophysikalische Observatorium zu Potsdam. Publicationen. B. IV 1, V. Der naturhistorische Verein d. preuss. Rheinlandes u. Westphalens. Verhandlungen. Jahrg. XLII 1, 2. Der naturwissenschaftliche Verein zu Osnabriick. Jahresbericht VI (1883, 1884). Der nassauische Verein fiir Naturkunde. Jahrbicher. Jahrg. 38. Die naturforsehende Gesellschaft zu Halle. Abhandlungen. T. XVI 3. Berichte iber die Sitzungen 1884. Die oberlausitzisehe Gesellschaft der Wissenuschaften. Neues Lausitzisches Magazin. B. LXI 1, 2. Der naturwissenschaftlicehe Verein zu Bremen. Abhandlungen. B. IX 2, 3. Die königl. öffentliche Bibliothek zu Dresden. Archiv fär Litteraturgeschichte herausgeg. von Fr. Schnorr v. Carolsfeld. B. XII 2—4, XIII 1—3. Verzeichniss der neuen Werke der kön. öffentl. Bibliothek 1883, 1884. Zeitschrift fir Museologie und Antiqvitätenkunde. Jahrg. VI, VII (1883, 84). Mittheilungen aus dem kön. mineralogisch-geologischen und preehistorischen Museum in Dresden. H. VI. Nach- träge zur Dyas III: Branchiosaurus petrolei von J. V. Deichmiiller. — Ueber Urnenfunde in Uebigau bei Dres- den von J. V. Deichmiller. — Nachträge zu den Fun- den in den Phosphatlagern von Helmstedt m. m. von H. B. Geinitz. 170 Die kön. Sächsische Gesellschaft der Wissensechaften zu Leipzig. Abhandlungen. Philolog.-histor. Classe. B. X 1, 2. — Math.- phys. Classe. B. XIII 2—5. Berichte. Philol.-hist. Classe. J. 1884 1—4, 1885 1—4. — Math.-phys. Classe. J. 1884 1, 2, 1885 1—3. Die fiirstl. Jablonowskische Gesellschaft zu Leipzig. Preisschriften. H. XNXV. Die astronomische Gesellschaft zu Leipzig. Vierteljahrsschrift. Jahrg. XIX 4, XN 1—4. Der Freiberger Altertumsverein. Mitteilungen. H. XXI (1884). Die medicin.-naturwissenschaftl. Gesellschaft zu Jena. Jenaische Zeitschrift. Jahrg. XVIII 2, 4, XIX 1—3 n. Sup- plem: Ska: Der Offenbacher Verein fiir Naturkunde. Bericht XXIV, XXV (1882—84). Die königl. Bayerische Akademie der Wissenschaften, Abhandlungen. Math.-phys. Classe. B. XV 2. — Philos.- philolog. Classe. B. XVII 2. Sitzungsberichte. Math.-phys. Classe 1885 1—4. — Philos.- philolog. u. histor. Classe 1885 1, 3, 4. Zum Begriff und Wesen der römischen Provinz, Festrede von ÅA. v. Bring. Joh. Andr. Schmeller, Denkrede von K. Hofmann. Die physikaliseh-medicinische Gesellschaft zu Wiirzburg. Sitzungsberichte 1885. Die physikaliseh-medieinische Societät zu Erlangen. Sitzungsberichte H. 17. Pollichia, ein naturwissensehaftl. Verein der Rheinpfalz. Jahresbericht XXXVI—XLII. Der Grabfund aus der Steinzeit von Kirchheim a. d. Eck in Rheinpfalz von C. Mehlis. Id Der naturwissenschaftliche Verein zu Regensburg. Correspondenzblatt. Jahrg. XXXVIII (1884) Der kön. Wiirttembergische stat.-topographische Bureau. Vierteljahrshefte fir Landesgeschichte. Jahrg. VII (1885). Die kaiserl. Akademie der Wissenschaften in Wien. Denkschriften. Philos.-histor. Classe. B. XXXV. — Mathem.- naturwissenschaftl. Classe. B. XLVIII, XLIX. Sitzungsberichte. Philos.-histor. Classe. B. CVIL 1—CIX 2. — Mathem.-naturwissenschaftl. Classe. I Abth. B. X0 11-—XCI 4; "II Abth. B: XC 1—XCI 3; III Abth. B. LXXXIX 3—XCI 2. Register zu der Sitzungsberichte der math.-naturwiss. Classe B. LXXXVI—XC. Almanuach. Jahrg. XXXV (1885). Jahrbiächer der k. k. Centralanstalt för Meteorologi u. Erd- magnetismus. Neue Folge. B. XX (1883). Das k. k. Naturhistorisehe Hofmuseum in Wien. Annalen, redig. von F. v. Hauer. B. I 1. Die k. k. zoologiseh-botanische Gesellschaft in Wien. Verhandlungen. B. XXXIU-—XXXV. Brasilische Säugethiere. Resultate von J. Natterers Reisen 1817—1835 von 4. v. Pelgeln. Personen-, Orts- u. Sachregister der Sitzungsberichte u. Ab- handlungen 1871—1880. Die k. k. geographische Gesellschaft in Wien. Mittheilungen. Neue Folge. Jahrg. XVII (1884). Die anthropologische Gesellschaft in Wien. Mittheilungen. Neue Folge. B. V 1, 2. Die k. k. geologisehe Reichsanstalt in Wien. Verhandlungen. Jahrg. 1885 1—7, 1886 2--4. Jahrbuch. Jahrg. XXXV 1, XXKXVI 1. Der Verein zur Verbreitung natur wiss. Kenntnisse in Wien. Schriften. B. XXV. N Statuten des Vereines. 172 Der naturforschende Verein in Briinn. Verhandlungen. B. XKXIII 1, 2 (1884). Bericht der meteorologischen Commission 1883. A Magyar Tudomånyos Akadémia Budapesten. Légtineti észleletek (Observationes meteorologice) szerk. Kruspér I. IL. Ungarische Revue herausgeg. von P. Hunfalvy u. G. Hem- rich 1884 83—10. Der statistisehe Bureau der Haupstadt Budapest. Publicationen. XV 3. Die Haupstadt Budapest 1881. Re- sultate der Volksbeschreibung u. Volkszählung 1 Jan. 1881 von J. Köröst. Der historische Verein fär Steiermark. Mittheilungen. H. XXXHI mit Beilage. Der Verein der Aerzte in Steiermark. Mittheilungen fär Vereinsjahr XXI (1884). Die Gewerbeschule zu Bistritz. Jahresbericht XI. Hrvatsko Arkeologicko Druztvo. Niestniks.- Godino, NII-35A0VIIIR Ive: La Société de Physique et d Histoire naturelle de Geneve. Mémoires. T. XXIX 1. La reale Accademia dei Lincei, Roma. Atti. Serie IV:ta Rendiconti. Vol. I 11—28, II 1—3. Osservazioni meteorologiche fatte al r. Osservatorio del Cam- pidoglio Lugl.— Dec. 1884. Annuario della r. Accademia dei Lincei 1886. LT>Acceademia reale delle scienze di Torino. Atti. Vol. XX 5—8, XXI 1, 2. Bolletino meteorologico anno XIX (1884). T'Ottica di Claudio Tolomeo (Ptolemzei Optica) publ. di G. Govi. Archives italiennes de Biologie sous la direction de C. Emery et A. Mosso. T. I 1. 173 La reale Scuola normale superiore di Pisa. Annali. Vol. VII (Filosofia e Filologia 4). TI Circolo matematieo di Palermo. Rendiconti Marzo 1884—Marzo 1885. I”Académie des sciences de Paris. Comptes-rendus hebdomadaires. T. C. 7—26, CI 1—26. Le Ministre de Pinstruetion publique de France. (Euvres complétes d'Aug. Cauchy. Ser. I. T. V. LEcole polytechnique de Paris. Journal. Cah. 54. Catalogue de la Bibliothéque de Y'École polytechnique. La Société mathematique de France. Bulletin. 'T: XII.3—6, XIV 1, 2. La Société de géographie å Paris. Bulletin 1885 1—4. Compte-rendu des séances de la comm. centrale 1885 1—20, 1886 1—38. Catalogue des portraits de voyageurs et de géographes. T”Académie des sciences, belles-lettres et arts de Lyon. Mémoires. Nouvelle Série. Classe des sciences. T. XXVI, XXVII. — Classe des lettres. T: XXI, XXI. Le Musée Guimet de Lyon. Annales:.. I VIE Revue de V'histoire des religions. T. XI 1—3, XII 1. TI” Académie des sciences et lettres de Montpellier. Mémoires. Section de médicine. T. V 3 (1880—384). — Sec- tion des sciences. T. X 3 (1883—84). — Section des lettres. T. VII 2 (1883—384). La Société des sciences de Nancy. Bulletin. Série II:e T. VII (fasc. 16) 1884. 174 La Société des sciences naturelles de Cherbouwrg. Mémoires. T. XNXIV. Catalogue de la Bibliotheque II 3. I>Académie royale des sciences de Belgique. Bulletins III Série. T. VI—VIII. Annuaire 1884, 1885. Mémoires. T. XLV. Mémoires couronnés et mémoires des savants étrangers. T. XLVI. Mémoires couronnés et autres mémoires in 8:0 T. XXXVI. Jours de solitude par O. Pirmee. La Société Malacologique de Belgique. Annales. T. XV, XVIII, XIX (3:me Série III, IV) 1883, 1884. Procés-verbaux des séances. T. XII (1883 Aott— Déc.), XIV (1885 Janv.—Jul.). La Société Entomologique de Belgique. Annales. 'T. XXVIII, XKXIN 1. La Société Géologique de Belgique. Annales. T. X, XI (18382—1884). La Société royale des sciences de Liege. Mémoires. Beérie il. T. XI, XII. De kon. Akademie van Wetenschappen te Amsterdam. Verhandelingen (Afd. Natuurkunde). D. XXIII. — Afd. Let- terkunde. D. XIV. |) Verslagen en Mededeelingen. Afd. Natuurkunde 2:de Reeks D. XVIII—XX. — Afd. Letterkunde 2:de Reeks D. XII, 3:de Reeks D. I. Jaarboek 1882, 1883. Processen-Verbaal van de Vergaderingen 1882—1884. Carmina latina: 1) Juditha, 2) Adolescentis meditatio. Kon. Nederlandsch Meteorologisch Instituut. Observations météorologiques des stations du 2:d ordre. Het Genootschap Natura artis magistra te Amsterdam. Bijdragen tot de Dierkunde, Aflever. 11, 12. La Société hollandaise des sciences å Harlem. Archives Neerlandaises des sciences. T. XX 1—3. La Fondation de P. Teyler van der Hulst å Harlem. Archives du Musée Teyler. Sér. IL. Vol. II 2. Verhandelingen rakende den natuurliken en geopenbaarden Godsdienst. Nieuwe Serie. D. XI 2. Ecole polytechnique de Delft. Annales. Iivr. III, IV. The royal Society of London. Philosophical Transactions for the year 1884 1, 2. Proceedings 232—242. The royal Society 1884. The Meteorological Council of London. Quarterly Weather report of the meteorological office 1877 1, 2. Meteorological observations at stations of the second order for y. 1880. Monthly Weather report of the meteorol. office 1885 May. The Zoologieal Society of London. Proceedings 1884 4, 1885 1, 2. The royal astronomical Society of London. Monthly Notices. Vol. XLV 7—9, XLVI 1—4. The royal Observatory Greenwich. Diagrams representing the diurnal change in magnitude and direction of the magnetic forces in the horizontal plane 1841—1876. The literary and philosophical Society of Manchester. Memoirs. 3:d Series. Vol. VIII, IX. Proceedings. Vol. XXUI, XXIV (1883 35). The royal Irish Academy of Dublin. iPransactions. VOL AXNVIIT 14—90, Proceedings: Ser. "2!" VÖLOIT 5, 6, IV 1-4. "Todd Lecture series. Vol. II 1. 176 The royal Dublin Society. Transactions. New series. Vol. III 4—6. Proceedings. New series. Vol. IV 5, 6. The Asiatiec Society of Bengal. Journal. Vol. LIII p. II 3 (1884), LIV p. I 1—4, II 1—3 (1885). Proceedings 1885 1—9. Centenary review of the Asiatic Society of Bengal. 1784— 1883. The Straits branche of the royal Asiatic Society, Singapore. Journal. N:ris XIV (1884), XV (1885). Notes and Queries 1, 2. The royal Society of Victoria, Melbourne. Transactions and Proceedings. Vol. XN, XXI. The royal Society of New-South- Wales. Journal and Proceedings. Vol. XV (1881), XVI (1882), XVIII (1884). The Linnean Society of New-South- Wales. Proceedings. Vol. VIII 4, IX 3, 4, X 1. Rules of the Linnean Society of New-South-Wales. The New-Zealand Institute. Transactions and Proceedings. Vol. XVII (1884). The Smithsonian Institution Washington. Contributions to knowledge. Vol. XXNIV, XXV. Annual report 1881, 1883. Smithson. Instit. Bureau of Ethnology. Annual report by J. W. Powell. II (1880—9381), III (1881 — 82). The United States of America War Department. Professional papers of the Signal service. N:o VIII, XIII, XV, XVI, XVIII. Annual report of the Chief Signal-Officer for y. 1880 1, 2 1883, 1884. IL Report of the international polar Expedition to Point Bar- row, Alaska. The United States Naval Observatory Washington. Washington Observations 1878 App. 1, 1882 App. 2. Report of the Superintendent for the year end. Jun. 1885. The parallax of « Lyre and 61 Cygni by A. Hall. The United States geologieal Survey. Annual reports for the years 1i881—982, 1882—83, 1883—384 by J. W. Powell. Bulletin N:ris 3—23. Monographs. Vol. III (with Atlas), IV — VIII. The United States geographical Survey west of the 100 meridian. Report, in charge of G. M. Wheeler. Vol. II (Supplem. Geology. The Academy of natural sciences of Philadelphia. Proceedings 1882, 1885 1, 2. The American philosophical Society, Philadelphia. Proceedings. Vol. NIX, XX. The American Academy of arts and sciences, Boston and Cambridge. Proceedings. Vol. IX, XII, XIII. The Boston Society of natural history. Proceedings. Vol. XXI 2, 3, XXI 2—4, NKXIIT 1. Memoirs. .. Vol, II p. I.:8; 0, dd; The New-York Academy of seiences. Annals. VORE e7229 sa —8: Transactions Vol. III (1883—384), V 1. Lists of the deficiences and duplicates in the library. The Museum of comparative zcology in Cambridge. Annual report of the Curator 1884—83. Bulletin, VOLSXL II XI T, 2. Memoirs. Vol. X 2, 4, XIV 1. The Connecticut Academy of arts and sciences. Transactions. Vol. VI 2, T2 178 The Essex Institute of Salem. Bulletin. Vol. XV 1—212, XVI 1—12. Priced Catalogue of the publications. John Hopkins University, Baltimore. American Journal of Mathematics. Vol. VII 4, VII 1, 2. Circulars. VOL Lyra o9=Sp) VajSmmyn EL Académie d Hippone. Bulletin N:is 19, 20 1. Imp. Observatorio do Rio de Janeiro. Revisto do Observatorio publicacao mensal. Anno I (1886) 1,2. Academia nacional de ciencias en Cordoba. (Republ. Argent.). JAN (GR fejan or BARNEN [Ed Boletin. vek VIA NIT 22555: Enskilda. Finsk Tidskrift för Vitterhet, Vetenskap, Konst och Politik utgifven af C. G. Estlander, m. £. T. NVI—XN 1—4. Af utgifvaren. Det Finska Universitetets Patologiskt-anatomiska Institution under åren 1871—1883 af O. E. A. Hjelt. — Af för- fattaren. Die Ausgrabungen von Szeged-Öthalom von J. Lenhosek. — Af Arkiater O. Hjelt. Sur quelques applications des fonctions elliptiques par C. Hermite. — Af författaren. Lärokurs i Arabiska språket af W. Lagus. D. I—IV. — Skalden J. H. Kellgrens finska lefnadsminnen af W. Laqus. — Af författaren. Bergenheimska realskolan i Åbo tecknad af K.G. Leinberg. — Märkliga skeden i vår folkundervisnings äldre hi- storia skildrade af K. G. Leinberg. — Bidrag till kän- nedomen af vårt land, samlade och utgifna af K. G. Leinberg. — Af författaren och utgifvaren. Gammelzegyptisk Religion populzer fremstillet af J. Lieblein. DA SvEEPKAfför tfattaren. Statistisk undersökning af ställningen 1 Finska Ecklesiastik- IL7É statens Enke- och Pupill-kassa d. 1 Maj 1884 af L. Lindelöf. — Af författaren. Contributions to Meteorology by E. Loomis. — Af förfat- taren. Palpes des insectes broyeurs par F. Plateau. — Recherches expérimentales sur la vision chez les insectes par F. Plateau. — Af författaren. Recherches historiques sur les mots Plantes males et plan- tes femelles par le Dr. Saint-Lager. — Af förfat- taren. Ueber ein die Flächen kleinsten Flächeninhalts betreffendes Problem der Variationsrechnung, Festschrift von H. A. Schwarz. — Af författaren. Ad. Moberg. SSA X a hag fröna BRN 5 til ERE unofN VOR NS MI taene MIND SNARARSD) LA , 2 - ig PYEneG FeRvObAA (STA LTTMVA SIG a udbiygoldsontalt od od | öken Fatta CRS mo Så AL ; Am schafprodagtk.r RAA A be RR VSK TAG OT BG MH da BR Ciron (Meg Rolopan;. gal Sodo BORN fa se er KR 190811 14 SR 4 NE saslg IG solat. B9AALT & Std "kar ine eappisd Zi - | PANG sö Ne a AINA ONA a Sm ung sallom q Ip ÖlvervAkor 40-46 Ri He TRUGEN q AR 4 ” ' vg? . ö NE FIG ine be biretlårsdvstadajnsdijikkroineniobi äsdstktg | sork FSB ändar FR SER CENTRE 101 i a Fa Ve KJ : å | RUE | ' ä I BAS SL FLOTT OR Yewul NE - ÄR | utgiven ar US Mums ET if SUTTIT VAT FR SÅG ES Dpt Finska Univarsitetets På tolojneto nat ötsta EE Ar rn önr sen STILL ANS SoK förfan van ? ie Anaera bn VOR INGRGÅ UD elG60m z 17 od i FÅ CA / SE ARSA Tr kitet (KJOL b l SÖREN 4 , 4 OR dis rn dd TINTIN SR Y AT ”M hon fe , RA . a WETISTIEN AE PTA TSELNG va RTL SS Så SN OM 2 S TR > ; UV ENA "Nr FILES. BM a Ke ERUF 4 Ne RR RSA 9 SKINN JT TERASS ONA för. Er Linn Al öl STR STEREE C ÅG AR Borge upheimekan vals Ab RS 2 WT = MESkURAO KbRrnE FLSA ärm il SHF skildrade äl FA ud. Latnubern — Bid sad HOdönten VA av BURNHSdd JM NED Eh Fktreldirg. HET Pga ve SM uti He EE. (avudele BFptuk Rehn fram stBlad fö vh SN Bg ört SON fa TR Mömklsdeen: ul Mtnneg vil NEOE Na PC Sa i CSR (Sk ; SN AR MN ct - 2 = | | MBL WHOI I TE bn rn NR fr Fr tgbeveg v eten ”v 4 MÅ tjafs ÅLAR coh 6 SAME mast LR Pon <L Aang NANA 2 UNEAEIA ANNA BR NPR RARE NN RUNAR RAR > md st å vr DtrårgrNR NNK 2 An 9? ARA ALLADIN BIR RA NAR KID SAPA PPRA "ja ne, LÄ